räelien ior hela landet at val ordnade EIre-
tanstalter eller förstår att krediten är indu-
riens mäktigaste häfstång och ett vilkor för
ess blomstring i alla rigtningar. Vi grunda
ist omdöme i detta hänseende på den full-
omliga frånvaron af hvarje åtgärd å finans-
inisterns sida, som röjer ens ett allvarligt
yrsök att få våra kredit- och låneanstalter
rättade på ett ändamålsenligare sätt, eller
tt i detta hänseende understödja och upp-
vuntra den enskilda företagsamheten och as-
ociationsandan. — Friherre Palmstjerna sy-
es, liksom så många andra af hans politiska
älsfränder, betrakta krediten såsom en styg-
else, och då fråga uppstår om nya kredit-
nstaltor, endast anse dem såsom befordrarel
f skadlig skuldsättning och dermed förenadt
ingleri, då deremot beggedera i vårt land
ppmuntras just genom bristen på ändamåls-
nliga kreditinrättningar och en oefterrättlig
reditlagstiftning, hvilken, för att reformeras,
lock fordrar större förmåga och insigter samt
ramför allt en mindre inskränkt uppfattning
f dit hörande ämnen än frih. Palmstjerna lagt
dagen.
Ett par andra reglementen, för tullstatens
nskilda pensionskassa, åtskilliga ändringar i
eglementet för civilstatens pensionsinrättning,
fvensom reglementen för ränte- och kapital-
örsäkringsanstalter i Jönköpings och Öster-
öthlands län, hafva jemväl i öfverensstäm-
nelse med vederbörandes förslag blifvit genom
inansdepartementet utfärdade; dermed mödan
ikväl torde få anses hafva varit temligen ringa.
Deremot finna vi bland listan på de allmänna
mått och steg, hvilka tillhöra finansdeparte-
mentets behandling, med undantag af författ-
ningarne om postskjutslegans förhöjning, samt
om prägling af de nya fyraskillingsstyckena,
hvilka blifvit af Rikets Ständer beslutade, en-
dast några få af mera allmän vigt. Bland dessa
torde egentiigen förtjena att nämnas: Interims-
regeringens beslutafd. 1 Febr. 1853, rörande an-
läggandet af elektromagnetiska telegraflinier inom
riket, hvaraf förtjensten dock böri främsta rum-
met tillskrifvas chefen för topografiska kåren
generalmajoren m. m. Akrell, som med tillhjelp
af skickliga biträden verkställt undersöknin-
garne och utarbetat så väl planen som alla
detaljerna för verkställigheten, så att för finans-
ministern ingenting annat återstod än att utur
den guldgrufva, som kallas handels- och sjö-
fartsfonden, anvisa medel derför. Uti det
vigtiga ärendet om en förändrad tull-lagstift-
ning har man icke någonting annat att un-
der denna tid anteckna, än dels ett bifall till
Rikets Ständers hemställan om upphäfvande
af förbudet mot införsel af porslin, men ett
fullkomligt godtyckligt afslag å samma hem-
ställan rörande färdiggjorda kläder, dels
några snart sagt nödtvungna, ehuru otillräck-
liga och intet verkande nedsättningar i inför-
selafgiften för utländska af svensk man in-
köpta seglande fartyg med tillbehör, äfven-
som å lin för tillverkning af segelduk, nytt
tågvirke samt artiklarne segelduk och tält
duk (kgl. kung. d. 11 Jum 1853), samt, ge-
nom k. k. d. 13 December s. å., nedsättning
till bälften i införseltullen för koksalt samt ved.
Granskar man i sammanhang härmed til-
lämpningen af de gällande tullförfattningarne,
så finner man deruti ganska ofta märkbara
inkonseqvenser, t. ex., såsom vi specielt er-
inra oss, i afseende på införsel och förtull-
ning till Landskrona, Carlshamn, Gefle m. fl.
tullkammare af isländsk och jutsk ull, hvil-
xen licence den ena gången blifvit afslagen,
ehuru af autoritcterna tillstyrkt, och den an-
dra gången bifallen, m. m. dylikt som det
här blefve allt för vidlyftigt att upprepa.
Att för öfrigt högst betydliga anmärkningar
förekomma vid den högre tulladministratio-
nen, synnerligen det ofta följda befordrings-
systemet vid tullverket, borde icke undgå fi-
nansministern eller lemnas utan rättelse, oan-
sedt svågerlagsförhällandena mellan general-
tulldirektören och nämnde minister.
Rörande de unionela handelsförhållandena med
Norge har man icke sett något annat spår,
till hr friherre Palmstjernas verksamhet, änlv
återkallandet af beslutet angående en tilläggs-
skilling i tullsatsen för raffineradt socker som
införes från Norge samt en förändring, eller
rättare ett försök till förändring i 8 af den
s. k. mellanriksförordningen af 1825, beträf-
fande medg.fven rättighet att vid resor öfver
gränsen mellan Sverge och Norge tullfritt med-
föra vissa qvantiteter varor, i hvilket hänse-
ende hr finansministern meddelat en föreskrift,
som det troligen är honom ensam förbehållet
att begripa, nemligen att tullfrihet endast må
ega rum i de fall, då den, som medför va-
ran, företagit resan i annat ändamål än alle-
nast (!) det, att emot betalning forsla varor,
så att varans medförande är att betrakta så-
som en bisak för tillfället.
För våra läsare är det öfverflödigt bekant
huru oförsvarligen oskickligt och lamt, för
att numera icke säga lagstridigt, den s. k.
skatteregleringsfrågan är vorden af finansmini-
stern behandlad, och huruledes densamma blif-
vit onödigtvis invecklad och gjord till före-
mål för en agitation, som aldrig kommit i
fråga, om nemligen man åtnöjt sig med att
ärligt verkställa redan fattade beslut och att
ordna skatteförhållandena efter de grunder,
som vid förra riksdagen af K. M:t propone-
rades och af Rikets Ständer godkändes.
Om vi derefter kasta endasten flyktig blick
på de kongl. propositioner, hr friherre Palm-
stjerna låtit utgå till Rikets Ständer vid in-
nevarande riksdag, så är pluraliteten af dessa
af underordnad art, såsom angående eftergift
af danaarf, lån till brandskadade, fördelning
af anslaget till ljuspenningar, köpeskillingen för
hofbageriegendomen, försäljning af material-
hus, pensioner till några enkor, ränteförmed-
lingar, eftergift af arrenden, upplåtelser af
tomter m. m. dylikt. Några äro likväl af
mera vigt, t. ex. angående tulltazan. Huru-
dan denna var beskaffad är mer än tillräck-
ligt bekant, äfvensom hvilka nederlag hr fi-
nansministern lidit i denna fråga på sjelfva
riddarhuset, der han, till ursäkt för sin tyst-
nad, vid ett tillfälle anförde, att det icke lö-
nade mödan att tala, emedan det höglofl. stån-
det ändå icke fästade afseende vid hans ord
— i sanning en lika oskuldsfull som bedröf-
lig bekännelse af en kronans minister. Hr
finansministern hade likväl kunnat bespara
RK
me om
et om Wo MWw vw I
Lane
oe I