Article Image
räelien ior hela landet at val ordnade EIretanstalter eller förstår att krediten är induriens mäktigaste häfstång och ett vilkor för ess blomstring i alla rigtningar. Vi grunda ist omdöme i detta hänseende på den fullomliga frånvaron af hvarje åtgärd å finansinisterns sida, som röjer ens ett allvarligt yrsök att få våra kreditoch låneanstalter rättade på ett ändamålsenligare sätt, eller tt i detta hänseende understödja och uppvuntra den enskilda företagsamheten och asociationsandan. — Friherre Palmstjerna syes, liksom så många andra af hans politiska älsfränder, betrakta krediten såsom en stygelse, och då fråga uppstår om nya kreditnstaltor, endast anse dem såsom befordrarel f skadlig skuldsättning och dermed förenadt ingleri, då deremot beggedera i vårt land ppmuntras just genom bristen på ändamålsnliga kreditinrättningar och en oefterrättlig reditlagstiftning, hvilken, för att reformeras, lock fordrar större förmåga och insigter samt ramför allt en mindre inskränkt uppfattning f dit hörande ämnen än frih. Palmstjerna lagt dagen. Ett par andra reglementen, för tullstatens nskilda pensionskassa, åtskilliga ändringar i eglementet för civilstatens pensionsinrättning, fvensom reglementen för ränteoch kapitalörsäkringsanstalter i Jönköpings och Österöthlands län, hafva jemväl i öfverensstämnelse med vederbörandes förslag blifvit genom inansdepartementet utfärdade; dermed mödan ikväl torde få anses hafva varit temligen ringa. Deremot finna vi bland listan på de allmänna mått och steg, hvilka tillhöra finansdepartementets behandling, med undantag af författningarne om postskjutslegans förhöjning, samt om prägling af de nya fyraskillingsstyckena, hvilka blifvit af Rikets Ständer beslutade, endast några få af mera allmän vigt. Bland dessa torde egentiigen förtjena att nämnas: Interimsregeringens beslutafd. 1 Febr. 1853, rörande anläggandet af elektromagnetiska telegraflinier inom riket, hvaraf förtjensten dock böri främsta rummet tillskrifvas chefen för topografiska kåren generalmajoren m. m. Akrell, som med tillhjelp af skickliga biträden verkställt undersökningarne och utarbetat så väl planen som alla detaljerna för verkställigheten, så att för finansministern ingenting annat återstod än att utur den guldgrufva, som kallas handelsoch sjöfartsfonden, anvisa medel derför. Uti det vigtiga ärendet om en förändrad tull-lagstiftning har man icke någonting annat att under denna tid anteckna, än dels ett bifall till Rikets Ständers hemställan om upphäfvande af förbudet mot införsel af porslin, men ett fullkomligt godtyckligt afslag å samma hemställan rörande färdiggjorda kläder, dels några snart sagt nödtvungna, ehuru otillräckliga och intet verkande nedsättningar i införselafgiften för utländska af svensk man inköpta seglande fartyg med tillbehör, äfvensom å lin för tillverkning af segelduk, nytt tågvirke samt artiklarne segelduk och tält duk (kgl. kung. d. 11 Jum 1853), samt, genom k. k. d. 13 December s. å., nedsättning till bälften i införseltullen för koksalt samt ved. Granskar man i sammanhang härmed tillämpningen af de gällande tullförfattningarne, så finner man deruti ganska ofta märkbara inkonseqvenser, t. ex., såsom vi specielt erinra oss, i afseende på införsel och förtullning till Landskrona, Carlshamn, Gefle m. fl. tullkammare af isländsk och jutsk ull, hvilxen licence den ena gången blifvit afslagen, ehuru af autoritcterna tillstyrkt, och den andra gången bifallen, m. m. dylikt som det här blefve allt för vidlyftigt att upprepa. Att för öfrigt högst betydliga anmärkningar förekomma vid den högre tulladministrationen, synnerligen det ofta följda befordringssystemet vid tullverket, borde icke undgå finansministern eller lemnas utan rättelse, oansedt svågerlagsförhällandena mellan generaltulldirektören och nämnde minister. Rörande de unionela handelsförhållandena med Norge har man icke sett något annat spår, till hr friherre Palmstjernas verksamhet, änlv återkallandet af beslutet angående en tilläggsskilling i tullsatsen för raffineradt socker som införes från Norge samt en förändring, eller rättare ett försök till förändring i 8 af den s. k. mellanriksförordningen af 1825, beträffande medg.fven rättighet att vid resor öfver gränsen mellan Sverge och Norge tullfritt medföra vissa qvantiteter varor, i hvilket hänseende hr finansministern meddelat en föreskrift, som det troligen är honom ensam förbehållet att begripa, nemligen att tullfrihet endast må ega rum i de fall, då den, som medför varan, företagit resan i annat ändamål än allenast (!) det, att emot betalning forsla varor, så att varans medförande är att betrakta såsom en bisak för tillfället. För våra läsare är det öfverflödigt bekant huru oförsvarligen oskickligt och lamt, för att numera icke säga lagstridigt, den s. k. skatteregleringsfrågan är vorden af finansministern behandlad, och huruledes densamma blifvit onödigtvis invecklad och gjord till föremål för en agitation, som aldrig kommit i fråga, om nemligen man åtnöjt sig med att ärligt verkställa redan fattade beslut och att ordna skatteförhållandena efter de grunder, som vid förra riksdagen af K. M:t proponerades och af Rikets Ständer godkändes. Om vi derefter kasta endasten flyktig blick på de kongl. propositioner, hr friherre Palmstjerna låtit utgå till Rikets Ständer vid innevarande riksdag, så är pluraliteten af dessa af underordnad art, såsom angående eftergift af danaarf, lån till brandskadade, fördelning af anslaget till ljuspenningar, köpeskillingen för hofbageriegendomen, försäljning af materialhus, pensioner till några enkor, ränteförmedlingar, eftergift af arrenden, upplåtelser af tomter m. m. dylikt. Några äro likväl af mera vigt, t. ex. angående tulltazan. Hurudan denna var beskaffad är mer än tillräckligt bekant, äfvensom hvilka nederlag hr finansministern lidit i denna fråga på sjelfva riddarhuset, der han, till ursäkt för sin tystnad, vid ett tillfälle anförde, att det icke lönade mödan att tala, emedan det höglofl. ståndet ändå icke fästade afseende vid hans ord — i sanning en lika oskuldsfull som bedröflig bekännelse af en kronans minister. Hr finansministern hade likväl kunnat bespara RK me om et om Wo MWw vw I Lane oe I

29 juni 1854, sida 2

Thumbnail