(Orc
dita
stri
des
vårt
kor
mir
förs
inri
att
mu
soc
nes
säl
gel
ans
hällande eger rum mom de andra civila adv
erna, churu äfven de otvifvelaktigt erbjuda
skickliga personer, om man vill använda dem
och icke genom uteslutande mekaniska arbe-
ten hämma alla uppvexande talenter.
Beträffande nu finausdepartementet, så ta-
ger detta utan tvifvel i anspråk en chef med
både stora insigter, utbildad erfarenhet och
en särskild fallenhet att öfverblicka de mest
i siffror framträdande maktpåliggande förhål-
landen, som tillhöra detsamma. Väl skulle
han i viss mån kunna lita på expeditionsche-
fen, helst då denne är en man med embets-
mannaskicklighet, erfarenhet, ordningssinne
och drift; men detta kan omöjligen göra till-
fyllest, helst om ceiefen är småaktig och vill
sjelf lägga sig uti äfven detaljer och bestyr,
dem han hvarken förstår eller, om vi så få
uttrycka oss, har handlag för, såsom t. ex.
uppsättandet eller korrigerandet af protokoll
eller expeditioner och dylikt, hvilket erfordrar
en viss vana, som icke förvärfvas, hvarken
såsom regementschef eller derefter blifven
landshöfding. En sådan småaktighet vidlåder
dock icke sällan just de ministrar, som sakna
verkliga statsmannaegenskaper och hafva hvar-
ken vilja, ännu mindre förmåga, att sysselsätta
sina tankar med de större frågorna eller med
något som går utöfver det alldaghga. Såle-
des kan det tillochmed vara möjligt att en
departementschef, som i det hela ingenting
uträttar, och i alla stora samhällsangelägen-
heter låter så godt som allt ligga nere samt nä-
stan uteslutande sysselsätter sig med de löpande
målen och mindre vigtiga saker, äfven vid
behandlingen af dessa sednare ådagaläigger
både bristande insigt och en viss tafatthet,
så att han äfven der gör mera skada än gagn,
eller rättare sagdt är mera till hinder än till
befordrande af göromålens gång. Vi vilja icke
gerna tro hvad vi hört, men väga icke heller
bestrida, att nuvarande finansministern kan
höra till detta slag af embetsmän. Hvad vi
veta är dock, att hr frih. Palmstjerna haft
mycken benägenhet att skjuta ifrån sig ären-
den, som tillhöra hans departement, till kom-
mittcer, af hvilka en väl knappt hinner sluta
sitt arbete i vår lifstid, och en annans arbete
blifvit utan den ringaste ledning från hr fi-
nansministern kastadt på Rikets Ständer. Vi
mena i förra hänseendet den under den 3
Mars 1832 tillsatta lkommittå för undersökning
om grunderna för städernas beskattning, och i
det sednare den, som hade till åliggande att
afgifva förslag för ordnande af kreditförhållandena
och låncanstalterna. Vi vilja väl knappt gå så
långt som borgareståndets ledamöter i konstitu-
tionsutskottet, att anse den temligen kortsynta
politiska intrig, som möjligen legat till grund för
tillförordnandet af förstnämnde kommitte såsom
en synd, som borde straffas med tillämpning
af 107 regeringsformen, men vi tycka det
vara både onödigt och orimbgt att tillsätta
kommutcer för att författa statistiska arbeten,
som, om de någonsin blifva firdiga, icke in-
nefatta något praktiskt förslag, huru intres-
ganta de kunna vera för städernas och privi-
legiernas historia, samt äfven för vissa fram-
farna regenters här i landet. Hvad deremot
angår den sednare kommitteen, axgående kre-
dit agstiftningen så var det till en början ett
jemväl! af konstitutionsutskottet ar-märkt huf-
vudfel, att ingen laggfaren ledamot der fick sitt
säte och sedermera att hr finansministern icke
begagnat kommitttens arbete för att derat
hemta avledning till meddelande åt Rikets
Ständer af vågot förslag från regeringens sida
i deta vigtiga ämne, hvilket f. n. är så out-
redt och derom tankarne äro till den grad
splittrads, att det varit en skyldighet, här mer
än i nägoa annan fråga, för finansministern
att taga ctt initiativ till ledning för saken
hos Rikets Ständer. Men då hr finansmini-
stern i stället till Rikets Ständer endast öf-
verlemnat ett digert betänkande från en kom-
mitte, der a? fem ledamöter fyra reserverat
sig eller agifvit särskilda yttranden, måste
vi ovilkorligen anse detta såsom ett bevis på
bristande skicklighet, nit och drift hos hr
ministern, såsom embetsman betraktad, emedan
vi icke kunna föreställa oas, att hr friherre
Palmstjerna har så mycken blygsamhet, att
han icke finner sin tanka i ämnet lika mycket
värd som någon af kommitterades, såvida han
icke tyckte sig beqvämast komma från saken,
som just icke är så litet benig, genom att för
egen del yttra ingenting. Hr friherren borde
likväl erinrat sig, att ett sådant naket
meddelande som nu egt rum, — och hvil-
ken metod snart synes hafva urartat till en
bögst klandervärd praxis hos ministrar,
som antingen sakoa förmåga eller vilja
att sjelfva uppgöra antagliga förslag till
lagar och författningar eller att ens fälla
ett omdöme om dem som andra uppgjort —
uppenbarligen strider mot 89 regeringsfor-
men, uti hvars sista moment tydligen stad-
gas, att xom Konungen vill åt Rikets Ständer
öfverlemna, att gemensamt med honom nå-
got afgöra, som rikets allmänna styrelse rö-
rer, dermed förfares på det sätt, som angå-
nende lagfrågor är stadgadt,. En tredje kom-
mitte hörer likaledes till hr friberrens förvalt-
ningstid, nemligen den, som har till uppdrag
att anställa dels en utredning af svenska fol-
pkets alla skattcbördor och öfriga utskylder,
jemte statsutgifter vid början af 1809 och
!810 årens riksdagar, dels en jemförelse
mellan skatterna och statsutgifterna vid
nämnde tid samt deras nuvarande belopp
m. m. Denna kommitt bes-od till en bör-
jan blott af en ledamot, hr kommerserådet
Rosenblad, och ett biträde, hr assistenten Raths-
man, men då ledamoten icke lärer arbetat
tillfyllest efter vederbörandes önskan, blef
han plötsligen entledigad, hvarefter kommit-
tåen utgöres, som vi tro, för närvarande en-
dast af hr Rathsman, och ehuru arbetena re-
dan kostat statsverkst ganska betydligt och
de bordt vara färdiga till riksdagens början,
för att tjena till någon upplysning i afseende
på ställningen med rikets statsregleringar, så
afhöres ännu icke när de hinna afslutas. Vi
veta ganska väl, att denna utredning blifvit
af Rikets Ständer vid förra riksdagen begärd,
men att en så simpel sak skulle utföras på
sätt som skett och det genom ett slags kom-
mitt kunde väl svårligen någon, som deltagit
i detta beslut, föreställa sig, ty i sådant fall
hade den underdåniga skritvelsen säkert ute-
aAa or,