(Orc dita stri des vårt kor mir förs inri att mu soc nes säl gel ans hällande eger rum mom de andra civila adv erna, churu äfven de otvifvelaktigt erbjuda skickliga personer, om man vill använda dem och icke genom uteslutande mekaniska arbeten hämma alla uppvexande talenter. Beträffande nu finausdepartementet, så tager detta utan tvifvel i anspråk en chef med både stora insigter, utbildad erfarenhet och en särskild fallenhet att öfverblicka de mest i siffror framträdande maktpåliggande förhållanden, som tillhöra detsamma. Väl skulle han i viss mån kunna lita på expeditionschefen, helst då denne är en man med embetsmannaskicklighet, erfarenhet, ordningssinne och drift; men detta kan omöjligen göra tillfyllest, helst om ceiefen är småaktig och vill sjelf lägga sig uti äfven detaljer och bestyr, dem han hvarken förstår eller, om vi så få uttrycka oss, har handlag för, såsom t. ex. uppsättandet eller korrigerandet af protokoll eller expeditioner och dylikt, hvilket erfordrar en viss vana, som icke förvärfvas, hvarken såsom regementschef eller derefter blifven landshöfding. En sådan småaktighet vidlåder dock icke sällan just de ministrar, som sakna verkliga statsmannaegenskaper och hafva hvarken vilja, ännu mindre förmåga, att sysselsätta sina tankar med de större frågorna eller med något som går utöfver det alldaghga. Således kan det tillochmed vara möjligt att en departementschef, som i det hela ingenting uträttar, och i alla stora samhällsangelägenheter låter så godt som allt ligga nere samt nästan uteslutande sysselsätter sig med de löpande målen och mindre vigtiga saker, äfven vid behandlingen af dessa sednare ådagaläigger både bristande insigt och en viss tafatthet, så att han äfven der gör mera skada än gagn, eller rättare sagdt är mera till hinder än till befordrande af göromålens gång. Vi vilja icke gerna tro hvad vi hört, men väga icke heller bestrida, att nuvarande finansministern kan höra till detta slag af embetsmän. Hvad vi veta är dock, att hr frih. Palmstjerna haft mycken benägenhet att skjuta ifrån sig ärenden, som tillhöra hans departement, till kommittcer, af hvilka en väl knappt hinner sluta sitt arbete i vår lifstid, och en annans arbete blifvit utan den ringaste ledning från hr finansministern kastadt på Rikets Ständer. Vi mena i förra hänseendet den under den 3 Mars 1832 tillsatta lkommittå för undersökning om grunderna för städernas beskattning, och i det sednare den, som hade till åliggande att afgifva förslag för ordnande af kreditförhållandena och låncanstalterna. Vi vilja väl knappt gå så långt som borgareståndets ledamöter i konstitutionsutskottet, att anse den temligen kortsynta politiska intrig, som möjligen legat till grund för tillförordnandet af förstnämnde kommitte såsom en synd, som borde straffas med tillämpning af 107 regeringsformen, men vi tycka det vara både onödigt och orimbgt att tillsätta kommutcer för att författa statistiska arbeten, som, om de någonsin blifva firdiga, icke innefatta något praktiskt förslag, huru intresganta de kunna vera för städernas och privilegiernas historia, samt äfven för vissa framfarna regenters här i landet. Hvad deremot angår den sednare kommitteen, axgående kredit agstiftningen så var det till en början ett jemväl! af konstitutionsutskottet ar-märkt hufvudfel, att ingen laggfaren ledamot der fick sitt säte och sedermera att hr finansministern icke begagnat kommitttens arbete för att derat hemta avledning till meddelande åt Rikets Ständer af vågot förslag från regeringens sida i deta vigtiga ämne, hvilket f. n. är så outredt och derom tankarne äro till den grad splittrads, att det varit en skyldighet, här mer än i nägoa annan fråga, för finansministern att taga ctt initiativ till ledning för saken hos Rikets Ständer. Men då hr finansministern i stället till Rikets Ständer endast öfverlemnat ett digert betänkande från en kommitte, der a? fem ledamöter fyra reserverat sig eller agifvit särskilda yttranden, måste vi ovilkorligen anse detta såsom ett bevis på bristande skicklighet, nit och drift hos hr ministern, såsom embetsman betraktad, emedan vi icke kunna föreställa oas, att hr friherre Palmstjerna har så mycken blygsamhet, att han icke finner sin tanka i ämnet lika mycket värd som någon af kommitterades, såvida han icke tyckte sig beqvämast komma från saken, som just icke är så litet benig, genom att för egen del yttra ingenting. Hr friherren borde likväl erinrat sig, att ett sådant naket meddelande som nu egt rum, — och hvilken metod snart synes hafva urartat till en bögst klandervärd praxis hos ministrar, som antingen sakoa förmåga eller vilja att sjelfva uppgöra antagliga förslag till lagar och författningar eller att ens fälla ett omdöme om dem som andra uppgjort — uppenbarligen strider mot 89 regeringsformen, uti hvars sista moment tydligen stadgas, att xom Konungen vill åt Rikets Ständer öfverlemna, att gemensamt med honom något afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, dermed förfares på det sätt, som angånende lagfrågor är stadgadt,. En tredje kommitte hörer likaledes till hr friberrens förvaltningstid, nemligen den, som har till uppdrag att anställa dels en utredning af svenska folpkets alla skattcbördor och öfriga utskylder, jemte statsutgifter vid början af 1809 och !810 årens riksdagar, dels en jemförelse mellan skatterna och statsutgifterna vid nämnde tid samt deras nuvarande belopp m. m. Denna kommitt bes-od till en början blott af en ledamot, hr kommerserådet Rosenblad, och ett biträde, hr assistenten Rathsman, men då ledamoten icke lärer arbetat tillfyllest efter vederbörandes önskan, blef han plötsligen entledigad, hvarefter kommittåen utgöres, som vi tro, för närvarande endast af hr Rathsman, och ehuru arbetena redan kostat statsverkst ganska betydligt och de bordt vara färdiga till riksdagens början, för att tjena till någon upplysning i afseende på ställningen med rikets statsregleringar, så afhöres ännu icke när de hinna afslutas. Vi veta ganska väl, att denna utredning blifvit af Rikets Ständer vid förra riksdagen begärd, men att en så simpel sak skulle utföras på sätt som skett och det genom ett slags kommitt kunde väl svårligen någon, som deltagit i detta beslut, föreställa sig, ty i sådant fall hade den underdåniga skritvelsen säkert uteaAa or,