hvars innehåll. man ej känrer.-; Utskottet talar on
privatbanker, dock ej om de som nu finnas utan on
dem som komma skola, hvars blifvande utseende in
gen bar nägon aning om, då nägon lagstiftning 7fö!
dem ännu ej finnes uppgjord. Talaren vill sälund:
först hafva denna färdig och sedan besluta. Talarer
utvecklade derefter den satsen, att det är statens
skyldighet att se till, att den enskilde ej blir lurad
Privatbanker kunna finnas utan att utgifva sedlar oc!
habs tro är det, att privatbanker böra röra sig med
riksbankens mynt.
Doktor Björkman förenade sig i de af professor
Agardh uti dess reservat:on uttalade äsigter.
Professor Agardh. Här är ej fråga om nägot an
nat än om man skall hafva en eller flere sedelutgif-
vande banker. Bedömandet af denna fråga beror pr
begreppet af sedel och har man det klart, kän man
a priori fatta sin äsigt. Mynt är ej annat än den
godtyckliga mätaren af varans värde, liksom alnen af
dess längd, och liksom det är nödvändigt att hafva
en längdmätare, mäste man äfven hafva en värde-
mätare, hvars första representant blef guldet. Men i
den män industrien fortskred yppade sig behofvet af
artificiella värdemätare och på så sätt uppkomma sed
larne. Då staten tillåter sådane värdemätare, hvilka
det är statens pligt att uppehälla, måste den äfven
tillse deras gedigenhet. Deraf deducerar jag statens
skyldighet att bedrifva sedelutgifningen, emedan den
ej kan kontrollera andras åtgöranden dervid. Genom
framdragande af exempel från England, der privat-
bankerna voro nära att störta den engelska banken,
om denne ej fätt kraftiga understöd af franska och
bamburgska bankirhus, och genom sir Robert Peels
lagstiftning att ej flere sedelutgifvande banker i England
skulle få finnas, jemfördt med Ludvig Filips insigt-
fullaste finansministers likartade äsigter och Jacksons
i Amerika utfsrdade banklag, stärkes tal. i sin öf
vertygelse att ej mera än en med skyldighet af mynt
värdets upprätthållande förbunden bank bör finnas.
Tal. fann uti räntans i England fluktuerande frän 2
till 8 procent dä den deremot i Frankrike, der inga
privatbanker finnas, utgör blott !,—,, ytterligare
ett skäl för sin äsigt. I den juridiska sidan af frä-
gan, förenade sig tal. med biskop Genberg och yr-
kade derjemte äterr2miss.
Doktor Nordlander instämmer i professor Agardhs
reservation och vitsordar de stora svärigheter som för-
orsakas af de i Norrland riksmyntet helt och hället
utträngande privatbankssedlarne.
Ho:ipredikanten Hasselroth förenar sig med biskop
Genberg och anser det i Norrland beskrifna lidande
vara nog för att pästå det privatbankerna skadat.
Tal. känner för öfrigt att förluster gjorts derigenom,
att län förfallit vid lånekontoret i Götheborg, ehuru
penningar, privatbanksedlar nemligen, de enda som
funnos uti orten, blifvit inskickade; men hvilka ej utan
agio kunnat utvexlas.
Riksarkivarien Nordström:
Talarens yttrande om oviljan mot privatbankerna
hade sin grund uti de omdömen om dem, som gifvit
sig luft ej allenast i nu förevarande motioner, utan
ock vid andra tillfällen och serskildt uti sednaste riks-
dagsförhand.ingar, då motioner om filialbankerna väck-
tes och privatbankerna förklarades vara till och med
hatade. Talaren kunde derföre ej inse, hvarför dep
sednaste talaren funnit sig af sagda yttrande uppma-
oad att sätta sig i personlig försvarsställning. Dei
vore ju blott fråga om saken, icke om personer.
En annan föregäende talare som äfven synes icke
vara sedelutgifvande privatbanker bevågen, har med-
delat en historik om denna sedelutgifnings tillkomst.
Dervid är väl intet att anmärka, då han ej kunnat
påstå, att en sådan sedelutgifning skulle vara i strid
med grundlag, och hvad han i öfrigt anfört hör icke
till den fråga, omkring hvilken öfverläggningarne nu
vända sig.
Ytterligare har en annan talare sökt vederlägga
mitt yttrande om utmärkta statsmäns åsigter, rörande
sedelutgifningen, genom att äberopa de åsigter presi-
denten Jackson och sir Rebert Peel härutinnan skulle
hafva hyst. Haäremot må erinras, att, ehuru presi-
denten Jackson var en stor generai, det allmänt er-
kännes att han ej var lika stor financeman, och han:
mindre klokt beräknade ätgärder vid det stora bank-
krig som är 1836 utbröt i Norra Amerika och äfven
verkade på Europa, hafva blifvit ansedda såsom be-
vis derpå. Afven dessa krig hade sammanhang med
de amerikanska bankernas sedelutgifning, men icke
sitt upphof deruti att de utgåfvo sedlar, men väl
deruti, att de genom felaktiga lagar voro berättigade
att utgifva sedlar utan tillräckliga garantier för de-
ras inlösen.
Hvad sir Robert Peels enskilda mening om sedel
utgifning angår, tilltror jag mig icke att yttra mig
dero.n. Men vid uppmärksamt studium af de för-
slag, han år 1844 förelade parlamentet i London, vill
det synas, som hade äfven de inskränkningar i se-
delutgifuingsrätten, han då förordade, sin egentliga
anledning uti de engelska bankkriserna under de när-
mast föregående ären. Han ville likväl visserligen
icke utdöma privatbankerna, utan endast inskränka
sedelutgifningen till ett visst belopp. Men i hög grad
anmärkningsvärdt är, att sedan dessa inskränkningar
genom banklagen af år 1844 blifvit beslutade, en ny
bankkris år 1847 inträffade, som förmädde parla-
mentet att just i afseende å sedelutgifningen suspen-
dera kraften af 1844 ärs lag; hvilket, såsom andra
utmärkta engelska financemän äfven sedermera i tryck
yttrat, visar att dessa inskränkuviogar ej befunnos vara
ändamålsenliga.
De många och svåra bankkriser, som egt rum i
vårt land, hafva alla ait tacka riksbanken för sin
uillkomst. Men säkert är, att om sedelutgifvande pri-
vatbanker med invexlingsskyldighet mot silfver då
bade funnits, krisernas följder då icke kunnat blifva
så förstörande.
Emellertid om allt detta vore nu egentligen ej fråga,
utan om privatbankernas rätt att få existera. Det
vore denna rätt till existens, talaren ville försvara,
och uti ändamålsenliga lagar söka erforderliga ga-
rantier mot sedelutgifningens missbruk. Fortfor att
yrka bifall ä betänkandet.
Professor Selander fann i betänkandet ett hysteron
proteron, och yrkat äterremiss. Till hvilka menings-
asigter de öfriga talarne i denna fråga höra, utvisar
lördagens referat.
Utgängen af denna fråga är förut bekantgjord.