FRÅN GOTLAND!)
Wisby dem 13 Juni 1854.
Utom den vanliga befolkningen, som tyckes
bestå af circa ett halft dussin familjer, ligger
här nu en postering af 50 man Jönköpingar
med en sergeant och löjtnant. Några äro
förlagda i Slite och 20 man wunder befäl af
en kapten i Östergarn. Annars finnas nu-
mera inga inqvarteringar bland öns landtbe-
folkning. Jag frågade en gång en bonde,
huru han tyckt om de soldatgäster, som förut
varit på Gotland, och han svarade mig: Ahjo,
somma va si å somma va så,. Och dettror
jag ock är det säkraste omdömet man kan
gifva. Det finnes personer på Gotland, hvilka
innu äro så fastsittande i sin exclusiva önatur,
stt de i hvarje fall gerna vilja isolera sig från
fasta landet, med misshag se hvarje försök
tt göra något intrång i hvad de tro vara sina
ördelar, sina rättigheter, och ej utan ett slags
svårighet maka åt sig, när det är fråga om
att ge plats åt en främmande. De spjerna
emot hvarje inflyttning, de misstänka allt,
som de tro sig kunna rubricera såsom speku-
Iition. För dessa var ej utlänningen, som
skulle bo hos och vara tillsamman med dem
i det hvardagliga lifvet, behaglig, och det är
verkligen en sanning att på ett och annat
ställe svårigheter uppstodo vid de arrange-
manger, som blefvo en följd af Kronobergar-
nes och Kalmariternas inqvartering. Men
dessa äro snarare att anse som undantag. Ty
i de ojemförligt flesta ställena blefvo de
lika välvilligt mottagne som väl bemötta;
och om det äfven är ett slags ytterlighet i
det lof man sjungit öfver sina gäster, 1 den
uppskattning man gjort af det inflytande be-
) Se A. B. N:o 140, 141 och 143.