FRÅN GOTLAND!) Wisby dem 13 Juni 1854. Utom den vanliga befolkningen, som tyckes bestå af circa ett halft dussin familjer, ligger här nu en postering af 50 man Jönköpingar med en sergeant och löjtnant. Några äro förlagda i Slite och 20 man wunder befäl af en kapten i Östergarn. Annars finnas numera inga inqvarteringar bland öns landtbefolkning. Jag frågade en gång en bonde, huru han tyckt om de soldatgäster, som förut varit på Gotland, och han svarade mig: Ahjo, somma va si å somma va så,. Och dettror jag ock är det säkraste omdömet man kan gifva. Det finnes personer på Gotland, hvilka innu äro så fastsittande i sin exclusiva önatur, stt de i hvarje fall gerna vilja isolera sig från fasta landet, med misshag se hvarje försök tt göra något intrång i hvad de tro vara sina ördelar, sina rättigheter, och ej utan ett slags svårighet maka åt sig, när det är fråga om att ge plats åt en främmande. De spjerna emot hvarje inflyttning, de misstänka allt, som de tro sig kunna rubricera såsom spekuIition. För dessa var ej utlänningen, som skulle bo hos och vara tillsamman med dem i det hvardagliga lifvet, behaglig, och det är verkligen en sanning att på ett och annat ställe svårigheter uppstodo vid de arrangemanger, som blefvo en följd af Kronobergarnes och Kalmariternas inqvartering. Men dessa äro snarare att anse som undantag. Ty i de ojemförligt flesta ställena blefvo de lika välvilligt mottagne som väl bemötta; och om det äfven är ett slags ytterlighet i det lof man sjungit öfver sina gäster, 1 den uppskattning man gjort af det inflytande be) Se A. B. N:o 140, 141 och 143.