likaledes hindra pressen dels att uppkalla
misstroende emot regeringens afsigter, ingifva
falska föreställningar om hvarje medborgares
rättighet att sjielf styra och ställa i statens
angelägenheter (förorda sjelfstyrelse), och dels
sönderrifva de egendomligt fosterländska före-
ningslänkar, hvilka sammanhållit Sverge un-
der så många olycksdigra skiften för att ut-
bytas mot theorier från främmande länder,
(klandra ståndsrepresentationen), m. m.
Det är således icke skandalpressens olater,
som man vill stäfja, utan den offentliga
politiska diskussionen inom den sjelfständiga
pressen. Den får ej yttra något, som kan
väcka misstroende mot regeringen, d. v. s,
den får ej göra ringaste opposition; den får
ej uppmana folket att omfatta allmänna an-
gelägenheter, emedan regeringen vi!l sjelf
uteslutande ombesörja dem; den får ej
ej framhålla bristerna i nuvarande ståndsför-
fattning, hvars oduglighet dock är offentligen
erkänd ej mindre af representationen sjelf, än
af Konung Oscar, som till och med i stället
föreslagit införandet af samfälda val, hvilket
numera anses för en sådan styggelse, att pres-
sen bör förbjudas att ens omnämna dylika
reformer.
Och för genomdrifvandet af sådana afsigter
har regeringen framkommit med sitt förslag!
Man måste tacka för en dylik öppenhjertighet,
som likväl torde vara lika illa beräknad som
sjelfva förslaget.
Artikeln följer här ordagrannt sådan den
befinnes i det ofticiella bladet, och vi beled-
saga den efteråt med några ord i anledning
af dess polemik mot Aftonbladet:
Vid tryckfrihetsfrågan.
(Insändt från landsorten.)
,Det må vara från synpunkten af högsinthet rik-
tigt nog, att med tystnadens förakt förbise sådane
anfall och invektiver, som, i anseende till grofhetens
egen art, vanligen förfela deras äsyftade ändamål;
men denna regel för bemötande af de egentliga skan-
daltidningarnes utgjutelser torde dock fordra ett un-
dantag, när den i landet mest spridda tidning, som
tagits under ledning af akademiskt bildade män, med
inför allmänheten framlagda anspråk att föra civili-
sationens och upplysningens talan, till denna allmän-
hets förvillande och missledande utsänder mot rege-
ringen och en del af representationen sädane bittra
och smädande artiklar, hvilka varit synliga uti Af-
tonbladet, i anledning af förslaget till förändring af
tryckfrihetens värdande. Dessa artiklar började med
utrop om frihetens förlust, konstitutiocens undergräf-
vande, reaktionära syften och hela samhällets om-
störtning, fortgå sedan med hotelser vidt omkring och
uppmaning till konstitutionsutskottet att qväfva för-
slaget i dess linda, samt, när dessa försö:, att genom
moraliska två-gsmedel inverka på utskottets beslut,
icke lyckats rubba majoritetens sjelfständighet, utka-
sta de bittraste tillmälen öfver samma majoritet oeh
hela regeringen, hvarefter direkta uppmaningar ställts
till borgare- och bondeständen, hvilka icke visat, så-
som det heter, en blind politisk lydnad och gifvit
vika för en oförrståndig regerings hugskott, att nu un-
der en kritisk tiidpunkt, då fäderneslandet kan blifva
i fara, bellre låita decta gå under i brist på försvars-
medel, än för ssådant ändamål bevilja vidare anslag,
och att läta lamdets försvar bero af omröstningens ut-
gång uti förstärkt utskott, allt för att, som orden yt-
terligare lyda, hejda en förvillad styrelse i framfar-
ten på den bana, hon med så föga besinning beträdtr.
Slutligen har Aftonbladet gifvit vinkar om en agita-
tion i frihetens intresse, och detta så oförtydbart, att
ins. ofrivilligt blifvit påmint om innehållet af 5 4 uti
gällande upprorslag.
Och hvad är det, som så kunnat uppreta det stora
bladet till en sädan ursinnig vrede?
Det har sjelf vid så mänga tillfällen, och sednast
uti omförmälda artiklar, gifvit obestridliga bevis på
nödvändigheten att hejda trycksjelfsvåldet, och att
icke uppoffra deturgamla Sverge för några osvenska indivi-
ders bemödanden, vare sig för enskilda intressen eller
för maktbegär att paralysera regeringskraften
medelst utsående af tvedrägtsfrön inom serskilda med-
borgareklasser, uppkallande af misstroende emot rege-
ringens afsigter, ingifvande af falska föreställningar
om hvarje medborgares rättighet och förmåga att sjelf
styra och ställa i statens angelägenheter, samt sönder-
rifvande af de egendomligt fosterländska föreningslän
kar, hvilka sammanhållit Sverige under så många o-
lycksdigra skiften, för att utbytas mot theorier från
främmande länder, byggda på grunder af tvetydig an-
vändbarhet och på egoism.
I denna syftning har också regeringen framkommit
med ett förslag, som uti grundlagen upptager erfor
derliga garantier för pressens bet.yggande mot försök
att qväfva yttranderätten, inom gränsen af hofsamhet
och lag, hvilken lag skulle komma, i likhet med an-
nan civil- och brottmälslag, att stiftas i grundlagsen-
lig ordning, och således icke, såsom Aftonbladet an-
tydt till missledande af den oupplysta och mindre tän-
kande allmänheten, blifva beroende af regeringens
godtycke. Då censur eller i förväg lagda hinder icke
ifrågakomma och juryinrättningen är bibehållen, samt
dessa bestämmelser uti grundlagen blifvit införda, kan
någon fara för den tryckfrihet, som befordrar religio-
nens, vetenskajens och den sanna upplysningens för-
kofran, och hvlken ensam är värd hägn och värd,
icke finnas i vekligheten, men väl uti deras upp-
skrämda inbilling, som tro sig blifva hindrade uti
sin framfart inm området för skandal, partisinne el-
ler egen nytta.
När nu regeringen afiemnar detta förslag, så upp-
träder Aftonbladet på sin tribun och förkunnar ve och
förbannelse öfver regering och en del af representa-
tionen, som ännu bibehåller nog fosterländskt sinne
att icke vilja låta Aftonbladet, med dess kosmopoliti-
ska lära, bestämma sina åsigter.
Hvarföre ? Emedan alla intressen mäste falla för
den så kallade liberala pressens begär efter obegrän-
sad rättighet att omgärda hvarje institution i samhället
med stängsel efter dess godtyckliga behandling af all-
männa ärenden, enligt dess hugskott och individuella
meningar. Så vill den åtminstone hafva det, och
hvarje hinder för utvecklingen af dess bemödanden i
denna riktning, hvarje försök att undanhälla den
verkliga civilisationen frän pressens vandalism, stämp-
las såsom majestätsbrott.
Men skall den svenska allmänheten låta häraf be-
draga sig? Insändaren vill ej tro det. Väfnaden är
för genomskinlig, att icke det inre kommer i dagen,
och svenska folket, hvarmed alldeles icke menas blott
hufvudstadens och öfriga städers, har alltför godtna-
turligt förstånd att förvillas af Aftonbl:dsmagistrarnes.
och deras koryfeers falska framställningar om hvad
frihet och rätt är, särdeles när dessa så påtagligen
smaka af enskildt intresse.,
Som läsaren inhemtat, har författaren i det
officrella bladet icke försökt att med ett enda
ord vederlägga någon af de välgrundade an-
märkningar som Aftonbladet uppställt dels i
afseende på formen och dels i afseende på
innehållet af ifrågavarande regeringsförslag,
men han förklarar, efter en ingenting mindre
än sann uppfattning af våra yttranden ifrå-
gan, att vi nästan gjort oss hemfallna under
upprorslagen. Och hvilka äro då Aftonbla-
dets synder i denna sak? Har det kommit
med några omstörtande planer, af det s. k.
kosmopolitiska slaget? Har det förordat af-
skaffandet af någon utaf de erkända grund-
valarne för svenska samhället? Har det retat
matianan till anfall mat dacca arundvalar al