Rektor Gumelius: Förslaget torde kunna veerkställas i Stockholm, men ej i landsorten, der skoloorna besökas af barn till föräldrar som äro bosatta på landot Förhöjoing är ej önsklig. Troligen komms etänderna snart att helt och hället borutaga tafgiften. Det är en gammal och god grundsaws att undervis ningen i de allmänna skolorna är fe. Mänga föräldrar ha äfven flera barn i skolan, hvarigenom der sammanlagda afgifcen blefve rätt bety.lig. Bland de så kallade bemedlade funnes rätt många paurres honteux. Rektorerna Gejer, Sjöstrand och Dahm instämde med rektor Gumeelius. Rektor Svedbom: Hos oss kunde den åtgärd vidtagas, som på mänga ställen i utlandet användes, atv när föräldrar hafva flera barn i skolan, hela afgiften endast betalas för den första, för den andra tvvåtredjedelar, för den tredje hälften o. s. vV. Lektor Ahlander yttrade sig äfven mot enn förhöjning. Derefter företogs den af en kommitte bereedda frägan om sfudentexamens ersättande med en maaturitetsexamen, hvaröfver kommitteen afgifvit ett tillststyrkande utlåtande. Mag. Löwenhjelm: Genom den nuvarande studentexamen förryckes studiet inom elementarläriroverket, och mottar deraf ett högst menligt inflytandede. Tal. ansäge dock ej att universitetets pröfningsrätitt borde helt och hället upphöra. 6 br FR Om se Följande ledamöter ha under loppett af gårdagen antecknat sig: 91. M. A. Lindblad, filosofie magister, Upssala. 92. N. J. Andersson, d:o, Stockholm. 93. A. B3ergelius, collega scholze, d:o. 94. Joh. Liedström, skollärare, Filipstad. 95. J. H. Thomander, domprost, Götheborg. 96. J. M. Agardh, professor, Lund. 97. C. Norstedt, boktryckare, Stockholm. we Bidderskapet och Adeln. Onsdagens förmiddagsoch aftonplenum. Konventikelplakatet. Lagutskottet har i sitt afgifne betänkande; n:o 34 föreslas it upphäfvande af 1726 ärs konventilikelplaka jemte undanrödjande af kongl. brefvet af 11762 och cirkuläret af 1837 angående lagsökningar i rreligionsmäl som äro af grannlaga beskaffenhet, ochi i stället föreslagit husandaktens fria utöfnig, tillätelsee att hålla gemensam andaktsöfning, efter anmälan hoos pastor, hvilken eger upplösa sammankomsten, om irrrlära eller annan kyrklig oordning förekommer, eller haan af embetsförrättning är bindrad att densamma bivissta. Häröfver uppstod en högst lifiig diskussion, sonm varade på f. m. till kl. 3 och upptog aftonplenum till Fkl. !y, 11 Debatten öppnades af hr Carlheim Gyllenskjjöld, med hvilken förenade sig hrr Tham, C., Tersmedern, N., v. Hartmansdorff, A., af Silln, A. W., frih. SStjernsted: och Cederström, Rudolf, påyrkande antagandett af prof. Brings reservation med vissa modifikationer, sääsom ati husandakten skulle få bivistas af tillfalligtviis närvarande gäster; att kyrkoherden skulle ega, om skäl förefunnos, förbjuda sammankomst; att klaagan deröfver skulle vid domkapitel föras, och attt böterna skulle förvandlas till enkelt fangelse. Derasz skäl voro hufvudsakligast följande: Utskottets förslag: vore för obestämdt och vidsträckt, då hvarken bestämmes hvad som menas med husandakt, ej beller presterskapet eger rätt att förbjuda sammankomst förr än redan irrlära eller oordning eger rum. Förtroendet emellan läraren och åböraren skulle derigenom rubobas, och presterna ej kunna hindra, att bvilken andliig qvacksalvare som helst uppträder såsom det heliga ordets tolkare, hvaraf troligen följden skulle blifva, att inger prest bivistade konventikel, dä han vore utsatt för den chikan och förödmjukelse, som konventikelanförart skulle vilja bereda honom. De andliga ledarne ärc af flere slag; många äro fromma andra ledas af ill villiga afsigter, hvarpå flere exempel anfördes, såson. Erik Jansson och prester för den fria församlingen i Tyskland, men de som förorsakat det mesta onda äre de, som på smygvägar och hemliga sammankomstei locka till affall. Det är icke allom medgifvet at: kunna fatta huru mycken sanning som ligger i er framställniog. Det är icke blott för stormen, utan för lugnet man skall lagstifta, och all röjrelse ha: icke inom sig burit sanningen, hvilket synees af fler: uu försvunna sekter. Derföre då all rörelsee bör ske med ordning, så är det riktigt att, liksom : uppsigten öfver den verldsliga är lagd i den civila nmyndigbetens band, uppsigten öfver den andliga måå läggas i presterskapets. Hr Tersmeden, P. R., med hvilken föreenade sis grefve Liljenerantz, frihrr. Cederström, Thure, t och Posse, hrr Adelborg och Ribbing först yrkande antdagande at de 3 första paragraferna af utskottets förirslag meå åtskilliga tillägg och ändringar, samt återrremiss af de följande, men sedermera inskränkandde sig till återremiss af hela betänkandet på följande sskäl: diskussionen bör vara fri och ej beroende af cdiktaturen i pastors hand, hvilken ej alltid torde varra kompetent domare. Andligheten är ej ett monopollium, utar Herren gifver den ät hvilken han behagar. Genom lekmännens br:stande deltagande i kyrkliga saker har ett nitiskt presterskap såväl förlorat det understöd, som dei eljest skulle egt, och det bifall, den upp muntran och den uppsigt som hvar och en, med högst få undantag, behötver vid sina pligters utöfning. Hvarigenom ock inträffat, att en del af precesterskapet fått efter sin beqvämlighet sköta sitt kall, , och lek männen helt beqvämt anse sig kunna skjut:ta all skuld på presterna. Det bör icke vara sä. Inagen är a! Guds lag befriad från arbete i hans tjenst Det var en tid, då protestantismen hade lif, det var dä 1686 ärs kyrkolag utgafs. Då sökte man bindla synden; nu har man sökt binda anden, så godt man kan. Då man i verldsliga saker får sammankomma och utbyta sina tankar, hvarföre skall man ej få det i andliga? Man kan ställa upp dammar mot rörelsen, Bada till dess att den bryter sönder och krossar allt sammans; är det dä ej bättre att i tid göra eftergifter, hvarigezom de ängslade kunna lugnas och hvarmed de kunna vara belåtna. Är statskyrkan sådan, att hon ej kan täla sammankomster i religiösa ämnen, utan nödgas med straffbestämmelser hindra dem, som sädant önska, så kan hon ej ega bestånd. Det är för alla länder en väckelsens tid i hvilken vi lefva. Akta vi ej derpå, så är det för sent. Nu kan ej en laglydig person deltaga uti och leda en kconventikel. Orimligt är att stadga fängelse samt vattern och bröd för nägot, som ej är ett brott, ty andenss yttringar äro obetvingliga och hos individen ofrivilligga. Hr Estenberg höll ett kyrkohistoriskt föreedrag, ända från Christi tid, om menniskobjertats fienntlighet mot Gud, och konventiklarnes verksamhet att uupprätthälla kristendomen i trots af statskyrkan, hvilkeet föredrag varade nära en timma, och som landtmarskkalken hade den artigheten att ej afbryta. Frih. Creutz önskade heidre bibehållande : af 1762 och 1837 ärs förordningar, ty det vore ej ett prrotestantiskt land värdigt, att presterna ega rätt att förbjudda sammankomster i religiöst hänseende; ville antaga l:sta af utskottets förslag, den 2:dra med nägon förändring, och den 4:e med den ändring, att 1849 års stadga skulle tillämpas; de öfrige skulle bortfalla. Förenade sig dock slstligen med dem, som yrkat äterremiss. Grefve Sparre, E., försvarade utskottet, anseende att, då begge parterna voro missnöjda, det bafva funnit medelvägen oaktadt alla de svåriggheter, som naturligen förefinnas vid lagstiftning i sakk af sädan fö