Rektor Gumelius: Förslaget torde kunna veerkställas
i Stockholm, men ej i landsorten, der skoloorna be-
sökas af barn till föräldrar som äro bosatta på lan-
dot Förhöjoing är ej önsklig. Troligen komms
etänderna snart att helt och hället borutaga tafgiften.
Det är en gammal och god grundsaws att undervis
ningen i de allmänna skolorna är fe. Mänga föräl-
drar ha äfven flera barn i skolan, hvarigenom der
sammanlagda afgifcen blefve rätt bety.lig. Bland de
så kallade bemedlade funnes rätt många paurres hon-
teux.
Rektorerna Gejer, Sjöstrand och Dahm instämde
med rektor Gumeelius.
Rektor Svedbom: Hos oss kunde den åtgärd vidta-
gas, som på mänga ställen i utlandet användes, atv
när föräldrar hafva flera barn i skolan, hela afgiften
endast betalas för den första, för den andra tvvåtredje-
delar, för den tredje hälften o. s. vV.
Lektor Ahlander yttrade sig äfven mot enn förhöj-
ning.
Derefter företogs den af en kommitte bereedda frä-
gan om sfudentexamens ersättande med en maaturitets-
examen, hvaröfver kommitteen afgifvit ett tillststyrkande
utlåtande.
Mag. Löwenhjelm: Genom den nuvarande student-
examen förryckes studiet inom elementarläriroverket,
och mottar deraf ett högst menligt inflytandede. Tal.
ansäge dock ej att universitetets pröfningsrätitt borde
helt och hället upphöra.
6 br FR
Om
se
Följande ledamöter ha under loppett af går-
dagen antecknat sig:
91. M. A. Lindblad, filosofie magister, Upssala. 92.
N. J. Andersson, d:o, Stockholm. 93. A. B3ergelius,
collega scholze, d:o. 94. Joh. Liedström, skollärare,
Filipstad. 95. J. H. Thomander, domprost, Göthe-
borg. 96. J. M. Agardh, professor, Lund. 97. C.
Norstedt, boktryckare, Stockholm.
we
Bidderskapet och Adeln.
Onsdagens förmiddags- och aftonplenum.
Konventikelplakatet.
Lagutskottet har i sitt afgifne betänkande; n:o 34
föreslas it upphäfvande af 1726 ärs konventilikelplaka
jemte undanrödjande af kongl. brefvet af 11762 och
cirkuläret af 1837 angående lagsökningar i rreligions-
mäl som äro af grannlaga beskaffenhet, ochi i stället
föreslagit husandaktens fria utöfnig, tillätelsee att hålla
gemensam andaktsöfning, efter anmälan hoos pastor,
hvilken eger upplösa sammankomsten, om irrrlära eller
annan kyrklig oordning förekommer, eller haan af em-
betsförrättning är bindrad att densamma bivissta. Här-
öfver uppstod en högst lifiig diskussion, sonm varade
på f. m. till kl. 3 och upptog aftonplenum till Fkl. !y, 11
Debatten öppnades af hr Carlheim Gyllenskjjöld, med
hvilken förenade sig hrr Tham, C., Tersmedern, N., v.
Hartmansdorff, A., af Silln, A. W., frih. SStjernsted:
och Cederström, Rudolf, påyrkande antagandett af prof.
Brings reservation med vissa modifikationer, sääsom ati
husandakten skulle få bivistas af tillfalligtviis närva-
rande gäster; att kyrkoherden skulle ega, om skäl
förefunnos, förbjuda sammankomst; att klaagan der-
öfver skulle vid domkapitel föras, och attt böterna
skulle förvandlas till enkelt fangelse. Derasz skäl voro
hufvudsakligast följande: Utskottets förslag: vore för
obestämdt och vidsträckt, då hvarken bestämmes hvad
som menas med husandakt, ej beller presterskapet
eger rätt att förbjuda sammankomst förr än redan
irrlära eller oordning eger rum. Förtroendet emellan
läraren och åböraren skulle derigenom rubobas, och
presterna ej kunna hindra, att bvilken andliig qvack-
salvare som helst uppträder såsom det heliga ordets
tolkare, hvaraf troligen följden skulle blifva, att inger
prest bivistade konventikel, dä han vore utsatt för den
chikan och förödmjukelse, som konventikelanförart
skulle vilja bereda honom. De andliga ledarne ärc
af flere slag; många äro fromma andra ledas af ill
villiga afsigter, hvarpå flere exempel anfördes, såson.
Erik Jansson och prester för den fria församlingen i
Tyskland, men de som förorsakat det mesta onda äre
de, som på smygvägar och hemliga sammankomstei
locka till affall. Det är icke allom medgifvet at:
kunna fatta huru mycken sanning som ligger i er
framställniog. Det är icke blott för stormen, utan
för lugnet man skall lagstifta, och all röjrelse ha:
icke inom sig burit sanningen, hvilket synees af fler:
uu försvunna sekter. Derföre då all rörelsee bör ske
med ordning, så är det riktigt att, liksom : uppsigten
öfver den verldsliga är lagd i den civila nmyndigbe-
tens band, uppsigten öfver den andliga måå läggas i
presterskapets.
Hr Tersmeden, P. R., med hvilken föreenade sis
grefve Liljenerantz, frihrr. Cederström, Thure, t och Posse,
hrr Adelborg och Ribbing först yrkande antdagande at
de 3 första paragraferna af utskottets förirslag meå
åtskilliga tillägg och ändringar, samt återrremiss af
de följande, men sedermera inskränkandde sig till
återremiss af hela betänkandet på följande sskäl: dis-
kussionen bör vara fri och ej beroende af cdiktaturen
i pastors hand, hvilken ej alltid torde varra kompe-
tent domare. Andligheten är ej ett monopollium, utar
Herren gifver den ät hvilken han behagar. Genom
lekmännens br:stande deltagande i kyrkliga saker har
ett nitiskt presterskap såväl förlorat det understöd,
som dei eljest skulle egt, och det bifall, den upp
muntran och den uppsigt som hvar och en, med högst
få undantag, behötver vid sina pligters utöfning.
Hvarigenom ock inträffat, att en del af precesterskapet
fått efter sin beqvämlighet sköta sitt kall, , och lek
männen helt beqvämt anse sig kunna skjut:ta all skuld
på presterna. Det bör icke vara sä. Inagen är a!
Guds lag befriad från arbete i hans tjenst Det var
en tid, då protestantismen hade lif, det var dä 1686
ärs kyrkolag utgafs. Då sökte man bindla synden;
nu har man sökt binda anden, så godt man kan.
Då man i verldsliga saker får sammankomma och
utbyta sina tankar, hvarföre skall man ej få det i
andliga? Man kan ställa upp dammar mot rörelsen,
Bada till dess att den bryter sönder och krossar allt
sammans; är det dä ej bättre att i tid göra efter-
gifter, hvarigezom de ängslade kunna lugnas och
hvarmed de kunna vara belåtna. Är statskyrkan så-
dan, att hon ej kan täla sammankomster i religiösa
ämnen, utan nödgas med straffbestämmelser hindra
dem, som sädant önska, så kan hon ej ega bestånd.
Det är för alla länder en väckelsens tid i hvilken vi
lefva. Akta vi ej derpå, så är det för sent. Nu kan ej
en laglydig person deltaga uti och leda en kconventikel.
Orimligt är att stadga fängelse samt vattern och bröd
för nägot, som ej är ett brott, ty andenss yttringar
äro obetvingliga och hos individen ofrivilligga.
Hr Estenberg höll ett kyrkohistoriskt föreedrag, ända
från Christi tid, om menniskobjertats fienntlighet mot
Gud, och konventiklarnes verksamhet att uupprätthälla
kristendomen i trots af statskyrkan, hvilkeet föredrag
varade nära en timma, och som landtmarskkalken hade
den artigheten att ej afbryta.
Frih. Creutz önskade heidre bibehållande : af 1762 och
1837 ärs förordningar, ty det vore ej ett prrotestantiskt
land värdigt, att presterna ega rätt att förbjudda samman-
komster i religiöst hänseende; ville antaga l:sta af
utskottets förslag, den 2:dra med nägon förändring,
och den 4:e med den ändring, att 1849 års stadga skulle
tillämpas; de öfrige skulle bortfalla. Förenade sig
dock slstligen med dem, som yrkat äterremiss.
Grefve Sparre, E., försvarade utskottet, anseende
att, då begge parterna voro missnöjda, det bafva
funnit medelvägen oaktadt alla de svåriggheter, som
naturligen förefinnas vid lagstiftning i sakk af sädan
fö
-