Rektor Dahm ansåg allt systematiseraltunte ar frin
gionen, äfven på skolans högre stadier, förkastligt.
Det vore ett systematiskt sätt att utsläcka och di a
det religiösa sinnet. Ansäg, i likhet med den före-
gående talaren, uppgiften att skrifva kyrkobistoriska
berättelser mycket svår, men fann ej den af honom
påpekade stöteklippan så farlig. .
Öfverste IHazelius såg i sjelfva uppställningen af
frågan den bästa vederläggning. på dem af en ta-
lare yttrade farhåga beträffande kättarnee. Det he-
ter nemligen der, att dessa berättelser sskulle fram-
ställa, huru det kristliga troslifvet uppernbarat sg i
adfruktiga menniskors tänke- och handliringssätt. —
I afseende på svårigheten att skrifva sisådana läro.
böcker, vore den visserligen stor, men misslyckandet
ej så mycket att befara på denna väg, , sedan man
så grundligt misslyckats på den andraa. Talaren
nämnde särskilt Neanders De första stna århun-
dradenas historia, som ett bevis på möjljligheten att
lösa denna uppgift.
Rektor Westerlund. Det är på denna vväg möjligt
att gå vilse åt tvä håll: Förståndets eller hjijertats. Det
ena slaget af undervisning blir ett torrt schematise-
rande, det andra ett framlockande af ettt snart för-
svinnande känslosvall. Man kan värma ooch lysa på
en gäng. Den bästa religionsundervisnitng är den,
som tillika är den klaraste och redigaste.. Den ver-
kar på öfvertygelsen. Sä gör ej ett blott: känslosvall.
Allmän sammankomst den 20 Juni kl. !, 1 e. m.
Sedan de båda referenterna redogjort för hvad som
under förmiddagens lopp varit föremål för diskussion
4 hvardera afdelningen, anhöll doktor Grähs, som ej
haft tillfälle att vara närvarande vid föregående dags
allmänna sammankomst, att det nu mätte tillåtas ho-
nom att yttra nägra ord i sammanhanng med den
fråga som då förevar. Detta beviljades, I hvarför dok-
tor Grähs erhöll ordet och yttrade sig vungefär så-
lunda: — Den fräga, om hvilken jag här ämnar
yttra några ord, nemligen frågan om luftitvexling, är
en af de vigtigaste i hela sundhetsläran och bör sä-
ledes med all värma omfattas af alla somm intressera
sig för det uppväxande slägtets väl. En viss qvan-
titet ren och frisk luft utgör ett nödvänndigt vilkor
för blodets förändring i lungorna, ett nöddvändigt vil-
kor för det animala lifvets beständ. I ssamma mån
som osunda gaser inkomma i lungorna, iisamma mån
mäste sjukdomar alstras. Men lungornna exhalera
sjelfva en förskämd luft och andra ämnnen, hvilka,
om de äter inkomma, måste verka som aandra giftiga
gaser, och detta desto mera ju mindre Idokalen är i
förhållande till antalet af de personer somm deruti vi-
stas. De rapporter, som frän England! och andra
länder inkommit öfver koleraepidemiens härjningar,
meddela oss sådana fakta, att man måstite brinna af
längtan att i detta hänseende nägonting bättre må
göras. Ett af dessa fakta är följande:
Då koleran sednast hemsökte London, utbröt hon
samtidigt i tvenne närbelägna skolor, af hvilka den
ena var en flickskola, den andra en skola för gossar
Båda vero af ett alltför inskränkt utrymme i förhål-
lande till det stora antal barn som i dem funnos, för
att luften skulle kunna bibehålla sig tillräckligt frisk
(i flickskolan utgjorde den luftqvartitet, som kom på
hvarje barns lott endast 60 kubikfot, då det likväl är
kändt, att ej mindre än vid pass 230 kabikfot frisk
luft behöfvas i timman för hvarje individ, så vida
luften skall bibehållas sund). Koleran angrep försi
flickskolan. Af 6t barn insjuknade 34 och 23 dogo
Gossarnes lokal var vida sämre, men de hade haft
det okynnet att slå ut några fönsterrutor och hade
denna omständighet att tacka för lifvet; högst fa
sjuknade och ännu färre dogo. Olägenheterna och
Pristfälligheterna i afseende på luftvexIng finnas in-
genstädes i högre grad än i skolor och gymnasier,
sådana institutioner, som hafva tll sin uppgift att
utbilda själens och kroppens förmögemheter. Jag
finner det derföre högst önskligt och beböfligt att
man anskaffar bättre skolhus och skolllokaler, och
detta ej blott för barnens skull, utan äffven för lä-
rarnes, som der insupa ett långsamt, meen säkert tä-
rande gift. Hvad har man hos oss hittillls gjort för
att tillämpa ventilationen? Föga ellerr intet. Af
mag. Siljeströms förtjenstfulla skrift ODm skolhusen
oeh skolmaterielen imhämtar man att ldufttillgängen
i skolorna i medeltal är 5 å 6 gånger: mindre än
hvad den borde vara för att uppfylla deen allmänna
sundhetens fordringar. Talaren hemställdde om ej en
sanitär undersökning borde anställas med1 afseende på
Stockholms undervisningslokaler, samt föörslag uppgö-
ras öfver hvad härutinnan skulle kunna äästadkommas
utan alltför stora kostnader. Man borde2 vända sig
till någon skicklig arkitekt eler civilimgeniör med
uppmaning att utarbeta modeller till b ggnader, äf-
vensom premier utfästas åt den som kunde utfinna
tjenliga ventilationsapparater för de gamla skolhusen.
I sammauhang med en till mötet inlemnmad skrift,
som i temligen mörka färger framställde böngörin-
gen i skolan och den ringa andakt, som dervid skulle
vara rådande, hade rektor Cedervall franmställt en så
lydande fråga:
Hvad bör göras för att vid skolanss bönestunder
väcka och underhålla den andakt som sakens vwigt kräfver?s
Denna fräga före ogs nu till diskussiopn och yttrade
sig deröfver följande:
Rektor Cedervall ansäg andakten vissserligen icke
vara sädan den borde vara, men kunde likväl ej se
saken så mörkt som författaren till den inlemnade
skriften gjort. 1 det fallet skulle lärarne bra myc-
ket försumma sin pligt. Dervid bör man ej heller
förgäta att en skilnad måste göras mellan de större
och de mindre läroverken. Vid den skola der tal. är
lärare äro alla lärjungarne ganska unga, och man
kan icke af dem begära det allvar, som man eger
rätt att fordra af dem som äro i en mera framskri-
den älder. Talaren hemste2llde om det ej vore nöd-
vändigt att ett par gänger i veckan en half timme
egnades ät bibelförklaringar, ej blott uppläsning af
ett eller annat kapitel. Det är godt och väl att bi-
beln uppläses, men den behöfver ock förrklaras. 1Lä-
raren eger då ett godt tillfälle att läggaa barnen ät-
skilliga vigtiga sanningar på hjertat.
Rektor Westerlund. Vid det läroverk, , der talaren
är anställd, finnes ingenting att klaga ööfver i detta
hänseende. Förr hade det visserligen vgarit åtskilligt
att anmärka; lärjungarne samlades dä iccke i gemen-
samt rum till böngöring, utan denna gidck sä till att
de stannade qvar i sina klasser och rman uppslog
blott de luekor som för detta ändamääl funnos på
dörrarne mellan de särskilta rummen. Detta är nu
förändradt. Bönen räcker en half timme, ett kapitel
i bibeln uppläses och en kort förklaring göres öfver
det upplästa. Om aftnarne officiera de lärare som
äro qvar, och böngöringen bestär då af en kort bön
med en psalmvers före och en efter.
Lektor Elfving. Klagan öfver att urgdomen icke
med uppmärksamhet deltager i böngöingen, torde
väl ej vara så allmän. Om läraren som förrättar
bönen tillhäller dem till uppmärksamhet och förestäl-
ler dem bönens värde, bör väl rättelse häruti kunna
ske. Är det ej tillräckligt, så mäste :lärjungarne i
allmänhet icke vara vana att iakttaga stiillhet och upp-
märksamhet. Vid talarens läroverk är vanligen re-
ligionsläraren närvarande vid bönestundeerna. Önsk-
ligt vore att så mänga som möjjligt af lä-
rarne vore närvarande vid bönestunderna, för att
ät bönen ge tillbörlig helgd. Dock bör det ej kunna
fordras af andra än sådane lärare som antingen bo
på stället eller lösa för tillfället. — Bönen bör all-
tid göras så kort som möjligt.
Rektor Sommelius instämde med d föregående,
hvad Lunds katedralskola angär: hvarlen han eller
hans medlärare hade i detta härseend: haft nägon
anledning till klagan.
Magister Zweigbergk menade, att det vore ingenting
bevändt med barnens böner, om de ej lärde att sjelfva
komponera ny text för hvarje tillfalle. Derjemte böra
de skickas till läsarne, ty inga andra än dessa kunna
rätt bedja. Hos dem ätföljas bönerna af riktiga stört-
floder af tärar. (Forts. följer.)
——
I sammanhang härmed få vi rätta några
origtigheter som influtit i referattet för några
rektor Gumeelii yttranden vid s:ammankom-