SS — ——— nr ———A ——
amalgamatition (om möjligt) af heterogena be-
ståndsdelarr. Då Gotlands nationalbeväriog
icke eger 1någon egen uniform, med undantag
af de vid parad brukliga hvita underkläder,
som i år lära vara anbefallda, så presentera
sig lederma i särdeles brokiga färgnyanser.
Här ser man en fet, trind, ung patron i sina
byxor och välsydd bonjour bredvid en min-
dre fet (ty gotlänningarnes kroppsliga form-r
tyckas mig ej kunnas beskrifva annat än ge-
nom dylika gradationer af fet och frodige)
bondpojke i rutiga pantalonger och grå jacka,
hvilken äm liksom rädd att så der enformig
palkas den andra brokigheten och mellan
hvilka båcda persedlar finnes ett bälte, som ej
alltid medl afseende på färgen kan kallas snö-
bältet. Mien ehuru ojemna de förete sig i det
yttre, så litet fallna de skenbarligen äro för
yttre tvånig och böjlighet, så rättvisa de dock,
i lika nög grad som vårt öfriga bevärings-
manskap, den allmänt och alltid gjorda erfa-
renheten, att svensken synes född till soldat,
att han på otroligt kort tid iohemtar åtmin-
stone krigskonstens elementer, som hufvud:
sakligast lära bestå i att kunna gå och stå.
Jag tror ej att gotlänningen i allmänhet är
hbjelte, och har hört folk påstå att han är qvick
att gräla, men sen att slå till; dock torde det
ock vara sannt att Gotland i sin nationalbevä-
ring har ssäkrare skydd än i mångset annat uti-
från hemttadt. Härtill bidrager i främsta hand
att hvar coch en vet, att han under största och
bästa deleen af sin lefnad verklig.n är enrollerad,
om ej uteeslutande i Kongl. Maj:ts och kro-
nans, docck i sin fosterös tjenst, och kan följ-
aktl gen ffå vänja sig vid krigaktiga tankar och
disciplinära former; och dernäst, att han, ej
blott såsom egare af goda bössor, utan ock
såsom förvarare af sitt eget gevär 1 hemmet,
är väl öfvad i skytte, antingen det skulle gälle
hare eller ryss. .