SS — ——— nr ———A —— amalgamatition (om möjligt) af heterogena beståndsdelarr. Då Gotlands nationalbeväriog icke eger 1någon egen uniform, med undantag af de vid parad brukliga hvita underkläder, som i år lära vara anbefallda, så presentera sig lederma i särdeles brokiga färgnyanser. Här ser man en fet, trind, ung patron i sina byxor och välsydd bonjour bredvid en mindre fet (ty gotlänningarnes kroppsliga form-r tyckas mig ej kunnas beskrifva annat än genom dylika gradationer af fet och frodige) bondpojke i rutiga pantalonger och grå jacka, hvilken äm liksom rädd att så der enformig palkas den andra brokigheten och mellan hvilka båcda persedlar finnes ett bälte, som ej alltid medl afseende på färgen kan kallas snöbältet. Mien ehuru ojemna de förete sig i det yttre, så litet fallna de skenbarligen äro för yttre tvånig och böjlighet, så rättvisa de dock, i lika nög grad som vårt öfriga beväringsmanskap, den allmänt och alltid gjorda erfarenheten, att svensken synes född till soldat, att han på otroligt kort tid iohemtar åtminstone krigskonstens elementer, som hufvud: sakligast lära bestå i att kunna gå och stå. Jag tror ej att gotlänningen i allmänhet är hbjelte, och har hört folk påstå att han är qvick att gräla, men sen att slå till; dock torde det ock vara sannt att Gotland i sin nationalbeväring har ssäkrare skydd än i mångset annat utifrån hemttadt. Härtill bidrager i främsta hand att hvar coch en vet, att han under största och bästa deleen af sin lefnad verklig.n är enrollerad, om ej uteeslutande i Kongl. Maj:ts och kronans, docck i sin fosterös tjenst, och kan följaktl gen ffå vänja sig vid krigaktiga tankar och disciplinära former; och dernäst, att han, ej blott såsom egare af goda bössor, utan ock såsom förvarare af sitt eget gevär 1 hemmet, är väl öfvad i skytte, antingen det skulle gälle hare eller ryss. .