STOCKHOLM, den 21 Juni
Utrikes Korrespondens-artikel.
(Fräin Aftonbladets korrespondent.)
Paris d. 12 Juni 1854.
Den attitud som ej blott Österrike och Preus-
sen utan äfven de mindre tyska staterna ämna
liggning til handling.
Pays uppreser sig med kraft mot en dylik
id, och har ingen brist på skäl för att be-
visa, att den är kränkande för de båda mak-
ternas ära och värdighet. Tidningens ord
förtjena att anföras: ,Hvilken underlig före-
ställning man gör sig om så betydande mak-
ter som Österrike och Preussen! Hvad! Då
Wiener- och Berliner-kabinetterna uti ett
alliansfördrag högtidligt förklara, och då de
inför Frankfurts-församlingen b-kräfta, att ett
fortsättande af kriget vid Nedre Donau sätt r
deras egna staters, Tysklands, hela Europas
iatressen i fara; då de inför den uppmärk-
samma opinionen upprepa att man måste upp-
rätthålla det Osmaniska rikets integritet och
oberoende för att trygga de moderna stater-
nas jemnvigt; då de förklara det nödvändigt
för denna jemnvigt, att Ryssland utymmer
Donaufurstendömena, som det ockuperar tvärt
emot fördragen och folkrätten: så skulle allt
detta vara en död bokstaf, utan menig, ett
ord som man glömde dagen derefter! — Och
då med uppfyllande af vilkorea i Berlinesför-
draget Österrike till ryska aczaren aflåter en
formlig akt, en ordentlig uppordring att draga
sina trupper ti:lbaka från de moldau-wallachi-
ska provinserna, skulle denna uppfordring en-
dast vara ett tomt skryt, som ifall det möttes
af ett afslag, ej skulle våga höja sig till en
ordentlig krigsförklaring? Nej, detta är ej
möjligt. Det vore en orättv:sa mot Preussen
om man antager, att det, efter att hafva
lofvat understödja Wienerhofvets interven-
tion i S:t Petersburg och i nödfall med sina
vapen vid ryska gränsen bereda gehör åt
Österrikes u!timatum, skull: svika de pligt
och förbindelser det iklädt sig.
Det är för regeringarne liksom för de e;
skilda en hederssak att respektera det gifn.
ordet. — Österrike och Preussen, hvilka, så
som man måste erkänna, icke vacklat 1 sitt
erkännande och silt försvar af den ge-
nom Rysslands äregirighet komprometterade
europeiska rätten äro, 1 följd af sina stats-
mäns karakter och vishet, så afuudsjuka som
deras värdighet tillåter, och vi protest-ra utan
fruktan mot alla misstankar om något vack-
lande å deras sidav. .
Jag ham citer.t detta ställe, emedan jag
omöjgen kan föreställa mig hvad man derpå
skull: ha att svara, såvida man ej skulle till-
tro dessa båda stormakter ett oförstånd och
en lättfärdighet som ginge öfver alla gränser.
För Österrike och Preussen var det svårast
af allt att öppet bryta med Ryssland. Detta
första steg är lyckligtvis gjordt, och man har
allt skäl att tro, att det skall efterföljas a!
ett annat, om ej mera decideradt, åtminstone
mera agörande steg.
Man fortfar at: md någon otålighet afvakt:
resultatet af sammanträdet mellan Preussen
och Österrikes monarket. Här delar man e
Times farhågor, hvilken, såsom ni vet, spådt at
det icke kommer något godt för vestmaktern
af detta sammanträffande. Man är bär mer
böjd för Monitörens tolkning, som af denn
konferens hoppas lyckliga följder för de vestr
makternas sak. För egen del fäster jag vi
detta möte ej på långt när så mycken vig
som man gifver det. Det är tydligt att all
hufvudpunkterna i den österrikisk-preussisk
politiken, sävidt den orientaliska frågan be
träffar, antingen äro redan uppgjorda ell
också aldrig blifva det. Det kan säledes al
drig bli fråga om annat än några mindre vig
tiga bisaker.
Jag har äfven sagt er, att näst efter Tysl
land är det Sverge som sysselsätter vår up
märksamhet. Ryktet om dess förbund me
Frankrike och England, som för några dag
gedan var friskt i omlopp, håller sig änm
och man tror derpå, emedan man så ger
tror hvad man önskar.
Våra politiska tänkare hafva alltid förestäl
sig att då landttrupperna koncentrerade s
DÖ HR oo. oh PRallkanlinioerna. skulle flo
intaga är ännu allvd det som mest sys elsätter .
oss, och vi hafva uppmärksamt foljt förhand- e
Jingarne vid den nytgen slutade kosgressen m
i Bamberg. Ven af Hannover i bundstförsam- 2
Jingeus möte den 24 Wuaj uttalade äsigten har -
framför ailt fästat uppmärksamheten. Man har ot
dervid förnämligast lagt märke tll följande m
fras: Hannoverska regeringen anser d tännu v
vara möjligt att finna en grund för fredens ka
Aterställande, och tror att bemediingen skulle !
vinna mer styrka om tyska förbundet der HH
deltogev.
Denna förklaring af en bland de förnämsta L
at andra rangenos tyska stater her gifvit styrka a
åt en temligen allmänt utbredd opinion, att ol
det alltid !åg på botten i Tyskands tanke att I
laga så att Tyskland skulle blifva skiljeman- 4
nen i den str.d, hvartiill den orientaliska frå-
gan gifvt anledning. Några ef pressens or
gaver hafva också angifvit denna synpunkt. I
Under en nästan absolut hungersnöd pål,
ledande artiklar, bar en sådan i Pays, Jour- ;
nal de V Empire, ådragit sig allmän uppmärk- p
samhet Denna artikel är ett svar på vissa il.
Tyskland utgifna politiska broschyrer, hvilka .
vilja bevisa, att sed:n de båda storatyska hofven I.
genom diplomatien associerat sig med vestra !
makterna, skola de aldrig komma från öfver- :
:
(