STOCKHOLM, den 21 Juni Utrikes Korrespondens-artikel. (Fräin Aftonbladets korrespondent.) Paris d. 12 Juni 1854. Den attitud som ej blott Österrike och Preussen utan äfven de mindre tyska staterna ämna liggning til handling. Pays uppreser sig med kraft mot en dylik id, och har ingen brist på skäl för att bevisa, att den är kränkande för de båda makternas ära och värdighet. Tidningens ord förtjena att anföras: ,Hvilken underlig föreställning man gör sig om så betydande makter som Österrike och Preussen! Hvad! Då Wieneroch Berliner-kabinetterna uti ett alliansfördrag högtidligt förklara, och då de inför Frankfurts-församlingen b-kräfta, att ett fortsättande af kriget vid Nedre Donau sätt r deras egna staters, Tysklands, hela Europas iatressen i fara; då de inför den uppmärksamma opinionen upprepa att man måste upprätthålla det Osmaniska rikets integritet och oberoende för att trygga de moderna staternas jemnvigt; då de förklara det nödvändigt för denna jemnvigt, att Ryssland utymmer Donaufurstendömena, som det ockuperar tvärt emot fördragen och folkrätten: så skulle allt detta vara en död bokstaf, utan menig, ett ord som man glömde dagen derefter! — Och då med uppfyllande af vilkorea i Berlinesfördraget Österrike till ryska aczaren aflåter en formlig akt, en ordentlig uppordring att draga sina trupper ti:lbaka från de moldau-wallachiska provinserna, skulle denna uppfordring endast vara ett tomt skryt, som ifall det möttes af ett afslag, ej skulle våga höja sig till en ordentlig krigsförklaring? Nej, detta är ej möjligt. Det vore en orättv:sa mot Preussen om man antager, att det, efter att hafva lofvat understödja Wienerhofvets intervention i S:t Petersburg och i nödfall med sina vapen vid ryska gränsen bereda gehör åt Österrikes u!timatum, skull: svika de pligt och förbindelser det iklädt sig. Det är för regeringarne liksom för de e; skilda en hederssak att respektera det gifn. ordet. — Österrike och Preussen, hvilka, så som man måste erkänna, icke vacklat 1 sitt erkännande och silt försvar af den genom Rysslands äregirighet komprometterade europeiska rätten äro, 1 följd af sina statsmäns karakter och vishet, så afuudsjuka som deras värdighet tillåter, och vi protest-ra utan fruktan mot alla misstankar om något vacklande å deras sidav. . Jag ham citer.t detta ställe, emedan jag omöjgen kan föreställa mig hvad man derpå skull: ha att svara, såvida man ej skulle tilltro dessa båda stormakter ett oförstånd och en lättfärdighet som ginge öfver alla gränser. För Österrike och Preussen var det svårast af allt att öppet bryta med Ryssland. Detta första steg är lyckligtvis gjordt, och man har allt skäl att tro, att det skall efterföljas a! ett annat, om ej mera decideradt, åtminstone mera agörande steg. Man fortfar at: md någon otålighet afvakt: resultatet af sammanträdet mellan Preussen och Österrikes monarket. Här delar man e Times farhågor, hvilken, såsom ni vet, spådt at det icke kommer något godt för vestmaktern af detta sammanträffande. Man är bär mer böjd för Monitörens tolkning, som af denn konferens hoppas lyckliga följder för de vestr makternas sak. För egen del fäster jag vi detta möte ej på långt när så mycken vig som man gifver det. Det är tydligt att all hufvudpunkterna i den österrikisk-preussisk politiken, sävidt den orientaliska frågan be träffar, antingen äro redan uppgjorda ell också aldrig blifva det. Det kan säledes al drig bli fråga om annat än några mindre vig tiga bisaker. Jag har äfven sagt er, att näst efter Tysl land är det Sverge som sysselsätter vår up märksamhet. Ryktet om dess förbund me Frankrike och England, som för några dag gedan var friskt i omlopp, håller sig änm och man tror derpå, emedan man så ger tror hvad man önskar. Våra politiska tänkare hafva alltid förestäl sig att då landttrupperna koncentrerade s DÖ HR oo. oh PRallkanlinioerna. skulle flo intaga är ännu allvd det som mest sys elsätter . oss, och vi hafva uppmärksamt foljt förhande Jingarne vid den nytgen slutade kosgressen m i Bamberg. Ven af Hannover i bundstförsam2 Jingeus möte den 24 Wuaj uttalade äsigten har framför ailt fästat uppmärksamheten. Man har ot dervid förnämligast lagt märke tll följande m fras: Hannoverska regeringen anser d tännu v vara möjligt att finna en grund för fredens ka Aterställande, och tror att bemediingen skulle ! vinna mer styrka om tyska förbundet der HH deltogev. Denna förklaring af en bland de förnämsta L at andra rangenos tyska stater her gifvit styrka a åt en temligen allmänt utbredd opinion, att ol det alltid !åg på botten i Tyskands tanke att I laga så att Tyskland skulle blifva skiljeman4 nen i den str.d, hvartiill den orientaliska frågan gifvt anledning. Några ef pressens or gaver hafva också angifvit denna synpunkt. I Under en nästan absolut hungersnöd pål, ledande artiklar, bar en sådan i Pays, Jour; nal de V Empire, ådragit sig allmän uppmärkp samhet Denna artikel är ett svar på vissa il. Tyskland utgifna politiska broschyrer, hvilka . vilja bevisa, att sed:n de båda storatyska hofven I. genom diplomatien associerat sig med vestra ! makterna, skola de aldrig komma från öfver: : (