ngen en gång kommit, då kommer äfven förmågan
t uppskatta dess fördelar. Jag tror icke att rätt
ånga bland allmogen numera sörja öfver alla de
ifviska missbruk, hvilka Gustaf d. förste afskaffade,
muru på Gustaf d. förstes tid en stor hop blefvo hög-
gen förbittrade öfver förändringen. Jag är ock full-
oml gt viss derpä, att om en bonde fått lära sig att
sräkna arealinnehållet af sin åker, eller kubikinne-
illet af det timmer, han säljer, så skall han icke
Ienast förstå att uppskatta den verkliga fördelen af
enna ipsigt — så ringa den är — utan ock erkänna,
it den i intet afseende utgör något hinder för ho-
om alt vara en religiös menniska och god kri-
en.n
Och vidare:
Det är ganska klart, att statskyrkan måste göra
Ut hvad i dess förmåga står, för att, om möjligt,
da folkskolan till sin lydiga tjenarinna, hvars
gt det bör vara att endast uträtta kyrkans ärender,
en ingenting annat. Ju mera öfverhopadt prester-
apet är med verldsliga bestyr, desto angelägnare
ste det vara att uti folkskolan få något biträde för
ibringandet af den kristendoms-lera, som anses ut-
öra rel gionens hufvudsak. Är man biott trygg att
aen få i folkskolan lära sig katekesen — lika myc-
et, huru väl eller illa, hvad andan beträffar, endast
okstafskunskapen finnes — så kan man med desto
örre samvetslugn egna sig ät riksdagsbestyr, man-
alsskrifvande, vargskinnspröfvande, landthushållning,
panmålshandel m. m. s.)
Ett sådant anspråk, d. v. s. statskyrkans anspråk
tt på folkskolan få kasta både bördan af och ansva-
et för sin egen ovilkorliga skyldighet att sörja för
olkets religiösa uppfostran, — emot ett sådant an-
pråk måste folkskolan protestera. Hon mäste åter-
isa statskyrkan inom dess egna rämärken. Eller
vartill har man väl eljest en statskyrka, ett på stat
önadt presterskep? Det.kan ju icke vara för riks-
lagsintriger och mantalsskrifvande, räf- och varg-
nnspröfvande, landthushållning och spanmälshandel
te? Nej, utan det måste väl vara för att vaka öf-
er folkets religiösa uppfostran och re!igiösa lif; fastän
lt det andra kommit att innästla sig, såsom en för-
lerflig parasitväxt, för att ur kyrkans stam suga bort
åde must och märg. Då nu statskyrkan är så illa
irjd och bunden i dessa band, så kan det icke vara
mätet, om den yngre systern, folkskolan, så talar:
lin syster, begär icke af mig, hvad du sjelf både
bör och, om du rätt ställer dig, kan uträtta. Jag har
stt svårt och ansvarsfullt kall mig ålagdt, ja så tungt,
itt mången gång mina krafter vilja svigta; och du
år icke öka min börda med att kasta på mig äfven
lin. Men gå bort och lösgör dig från de band, som
hålla dig snärjd och bunden. Hugg bort ogräset, och
.vätta dig väl ren från den smuts som du dragit öf-
rer dig. Uppsäg all gemenskap med riksdagsintriger,
mantalsskrifvande, räf- och vargskinnspröfvande och
illt detta otyg, som neddrager dig i stoftet. Låt dina
.jenare, våra pastorer, blifva, icke hvad de nu vilja
vara, kyrkoherrar, utan, hvad de böra vara, kyrko-
herdar. Låt dem sköta pastoralvården, icke med att
sitta vid ett skrifbord och taga emot anmälanden om
in- och utflyttning och en hop ekonomiska och polis-
bestyr, eller med att på åker och äng se efter sina
drängar; utan med attihemmen besöka sina försam-
lingsbor, för att lifva, väcka och underhålla deras kri-
stendom, för att gifva dem ledning och räd så väl
med afseende på deras eget religiösa lif, som särskilt
med afseende på barnens religi5sa värd och uppfo-
stran. Kom ihäg, att religionen är väsentligen en
hemmets sak, och att skolan aldrig kan i detta fall
ersätta hemmet. I fråga om verldslig kunskap är
skolan bättre än hemmet, eller kan åtminstone så
vara; i fråga om religiös bildning återigen icke. Der
man varsnar nägon sann och lefvande gudsfruktan,
skall man väli de allraflesta fall finna att densamma
har sin rot uti ett gudsfruktigt hem; men sällan eller
aldrig har jag hört att skolan gjort nägon gudfruktig; —
helt naturligt, emedan skolan icke gerna hinner jän-
gre än till lexan.s — — —
Utan att för vår del under nuvarande för-
hållanden yrka någon fullkomlig folkskolans
emancipation från kyrkan, anse vi likväl dessa
betraktelser och de slutsatser, som hr Silje-
-tröm af dem drager, vara tillräckligt grun-
lade, för att böra påkalla den omtänksamhet
vid den högre skolstyrelsens organisation, att
tolkskolan icke måtte af statskyrkan uppslu-
kas, eller med andra ord att den förra icke
måtte fortfarande bhbfva behandlad såsom ett
arbetshjon åt den sednare.
När vi uttala vår öfvertygelse, att denna
omtänksamhet borde föranleda en annan sam-
mansättning af den högre kyrko- och läro-
verksstyrelsen, än hr von Hartmansdorff gif-
vit åt det nu föreslagna ecklesiastikkollegiets
första afdelning, så är detta en detaljanmärk-
ning, som icke hindrar oss att i öfrigt göra
all rättvisa åt förslaget på det hela, och att
i llönska detsamma all den uppmärksamhet å
Rikets Stinders sida, som det i hög grad för-
enar. Att vi Ikväl, i händelse sjelfva huf-
vudsaken antages, måste önska att kollegiet
blefve fördeladt på 4 atdelningar, efter ären-
denas olika art, i stället för de af hr vor
ilartmansdorf föreslagna 3:ne, och att folk-
skolans angelägenheter inom denna högre in
stans måtte komma att behandlas i samman-
hang med de öfriga undervisningsverkens och
på samma afdelning som dessa, men i möj
ligaste måtto oberoende af kyrkan, följer a
nvad vi redan anfört. Det skulle eljest lätte
ligen kunna hända, att man kommer ur askar
: elden.
Syftar på ett uttryck af doktor Thomander i hans hol
om svenska kyrkans angelägenheter, hvaruti han erinrar
att kyrkans tjenare tilika äro .mantalsskrifvare, mönster
skrifvare, kokoppympare, lösdrifvarefogdar, räf- och varg
skinnspröfvare, magasinsförvaltare, jagtuppsyningsmär
väfproberare, värfvare och uppsigthafvande för det ho
regeringen rådande politiska partiets räkning m m.n
— Sedan Konungen återvändt från Gott
land, hafva alla seglande fartyg, tillhörand
svensk-norska eskadern, afgått till Carlskrona
Eskaderns ångfartyg, ångkorvetterna Thor
Gefle, Orädd och Nidaros, skola deremot
under prins Oscars befäl, utgöra en s.k. ob
servationseskader i Östersjön. Nidaros ha
dock, enligt danska tidningar, ankommit ti!