annat landskap utgör en nödvändig lem i hela
statskroppen. Och om det väl icke kan sä-
gas vira hjeriat i densamma, lifskällan i dess
centrum, så är det dock på sätt och vis en
del af Sveas hand, hvarmed hon pekar åt
öster, för att gifva otvetydiga fingervisningar
för det komman !e.
Nu förhåller det sig dessutom på sätt och
vis med Gotland, som med mycket annat
:ärt och godt man har, att man sorglöst nju-
ver deraf, utan att just så noga bry sig om
att fullständigt lära känna dess art eller dess
behof af att sjelf komma i åtnjutande af en
snula ersättning för det goda det lemnar.
Man torde ej säga något ogrundadt, om man
o står att Gotland af svenska landskap hör
r:ll dem, som för fasta landets inbyggare äro
:.ninst kända — liksom å andra sidan förhål-
:andet är alldeles samma med Gotlänningarnes.
(vi mena naturligtvis den större allmänhetens)
kännedom om fasta landet. Då nu härtill
kommer, att Gotland ännu så länge blifvit
ie enda skådeplatsen för de ansträngningar
värt land funnit sig pligtigt att göra för att
bevaka den stora konflikt mellan stormakter-
ra. hvilken upplågat så alldeles i vår närhet,
och att Gotland (om i verkligheten eller blott
mingsvis) blifvit framstäldt såsom en punkt,
;i hvilken lystna blickar kastas så från den
;na som den andra sidan, och attön derföre,
såsom vanligtvis sker, när man tror sig stå
vira att förlora något godt och dyrbart, verk-
igen blifvit oss kärare och vigtigare — så
ir det alls icke underligt, om man från fiera
väll verkligen önskar uppfatta något om detta
vid, med hvars öde kanske äfven till en del
ela vårt lands sammanhinger.
Men då nu Gotland, redan upptaget af känn-
hara i qvarteringar, svårligen lärer kunna
hysa alla dem, som med egna ögon skulle
vilja taga någon kännedom om vissa lokala