mantiska minnen f.ster sig, hvilket, i sig
sjelft rörande och skönt, ytterligare omklädt
ut snillets diktningsidraperier, ännu i dag
värmer så månget hjerrta, minnet af en flicka,
som för sin kärleks skull glömde allt och
nest sig sjelf och tilll och med den grymma-
ste döds qval. Och dlet är så som denna mur,
med alla sina historriska och poetiska erin-
ringar, på en gång bir vittne om kraften i
ansträngningarne och kraften i uppoffringarne.
Dock erbjuda i ännu högre grad kyrko-
ruinerna ämnen till förvåning och tankar; un-
der det katolska regementet egde Wisby i
trettonde århundradet 18 kyrkor; af dessa
begagnas nu blott S:t Maria; 10 stå qvar
som sköna ruiner, och 3 äro mycket förstörda.
Den som önskar en fullständigare redogö-
relse för alla dessa herrliga minnesmärken
från byggnadskonstems guldålder i Norden,
hänvisas till en liten skrift af C. F. Sjöberg
med titel: Några ord om Wisby Fornlem-
ningar... Den som viill blifva delaktig af nå-
gra slags poetiska elller rhetoriska utgjutelser
af de känslor och inttryck, som tränga sig på
vandraren, när han trräder inom dessa förr så
heliga byggnader, ssöke dem annorstädes.
Oinvigde som vi äro i konsten att uppfatta
arkitektoniska finesser och antiqvariska märke-
ligheter, förefaller det oss svårt ait blifva
utom sig af förtjusning när man trampar på
stoftet efter verk, som uppf rdes med så oer-
hörda mödor och till så oändligt litet fromma
ifven för de fromma. Nog stämmes man till
ett slags dyster högtidli.het, när man i sanceta
Catharinas ruiner låter blicken följa med på
en himmelsfärd längs de smäckra, fina pel.r-
ne, eller när man står i Helige-Ands-kyrkans
chor och blickar in i det åttkantiga templet,
der fyra väldiga pelare uppbära det tak, som
afskiljde öfre våningen från den undre, eller
när man inne i S:t Nicolaus, skumögd a