ill kostnaden för en målad vapensköld öfver en af
ullportarne och uppsättandet af en flaggstäng der-
ammastädes, samt några riksdaler och skillingar för
n eller annan liten anordning. Denna ådagalagda
orftighet, ifall den fallitt nägon af de än Pperso-
erna i ögonen, är emellertid icke invi es fel:
le hafva lika underdänisgt som hjertligt fågnat sig
öfver det nådiga besökett. Mer än andra smästäder,
har denna stad vid flerai tillfällen visat en viss för-
måga att tillställa festliigheter, hvilka jemte oklan-
derliga materiella anrätttningar burit en esthetisk ka-
rakter, som behagat och: anslagit. Men de, hvilka
ex nobili officio skulle his den höge gästen hafva an-
hållit om att med en enkel festlighet få utirycka
samhällets förbindelser och vördnad, hafva i detta af-
seende mankerat, och nu, sedan staden äterfallit i
sitt gamla lugn igen, hör man en allmän klagan, att
staden icke med någon fest, ej heller med nägon väl-
sörande stiftelse, eller något dylikt, utmärkt, i yttre
mätto, en händelse, hvars like icke på flera hundra
år har här inträffat.
Största delen af Konungens tid egnades ät lägret
och trupperna, och under fältmanövern sistl. thorsdag
satt han till häst nästan hela dagen, och ordnade till
hufvudsaklig del det enz partiets rörelser, under det
att den raske Kronprinsen egentligen anförde det an-
dra partiet. Konungens nobla och vänliga skick, de
bäda Prinsarnes, Carls tcch Oscars hurtiga och frisk-
hbjertade väsende hafva sjort på den gottländska be-
väringen, i hvars leder lessa höga personer för första
gängen befunno sig, de: utmärktaste intryck. Med
beväringen yttrade Konungen sia belätenhet; han bade
i dess rörelser bemärkt ej blott villighet och lif, utan
ock, hvad som synnerligen frapperat honom, i all-
mänhet en militärisk förständighet och skicklig sam-
hällning.
Med undantag af länsllasarettet och Rohne myrod-
ling, egnade Konungen icke åt nägon annan af länets
eller stiftets institutioner och arbeten någon speciell
uppmärksamhet Gymnasiet och skolan hade isamma
lagar sina årsexamina och sin sluthögtid med premie-
tdelning och rektorsombyte; men hvarken Konungen
sjelf eller nägon af hans söner hedrade dessa fester
med några ögonblicks närvaro. Var det väl derföre,
såsom man bland Konungens omgifning lärer ha gis-
sat, att han icke fann stiftets och läroverkets chef
sig till mötes? Eller, hvad som är troligare, har den
eller de, som hade nåden att förelägga Konungen den
lagliga promemorian för hvad som skulle beses och
göras, alldeles förgätit vigten och högtidligheten af
2tt möte mellan Konungen och provinsens ungdom?
För öfrigt cirkulera, bland talrika små anekdoter i
följd af denna sekularhändelse, mänga berättelser
om vederbörandes bemödande att hålla säväl Konur-
gen som Prinsarne inom för vederbörande välbehag-
liga personers område och grannskap, t. ex. bestäm-
mandet af Kronprinsens bostad å konsul Eneqvists ett
stycke utom staden belärna villa, ehuru inom staden
flera väningar, t. o. m.i närheten af landshöfdinge-
huset, der Konungen bolde, funnos att välja på, m. m.
sådant, som ryktet och sqallret nog torde bringa längre
in det borde komma.
Vid slutrevyen i lägret den 16 dennes bemärktes i
Konungens svit 2:ne fransyska officerare, hr de Blan-
card, förste adjutant hos kejsaren, och en geniofficer,
hvilka dagen förut hade ett par timmars audiens,
och som dervid berättas hafva öfverlemnat ett hand-
bref från franska kejsaren. Dessa officerare med-
förde dessutom depescher till franska Östersjöflottan,
och afreste derföre till Fåhrösund, derifrån de i dag
återkommit, och afresa härifrån i dag.
Man antager här, att det kungliga besöket hade
också något politiskt ändamäl — t. ex. att nu visa
den vigt, som Sverge fäster vid denna provins.
Den 5 och 9 nästk. Juli skola Kronprinsens husa:
rer bryta upp, och längre fram grenadiererna och
Jönköpingarne, i hvilkas ställe Östgötba grenadierern:
lära hitkomma. S.