FRÅN GOTLAND.
Wisby den 13 Juni 1854.
Hvilken Svensk skulle ej i dessa dagar
vilja besöka Gotland, att der se ett helt folk
med entusiasm helsa sin Konung välkommen
till en ö, som är en så skön juvel i hans
dibbelkrona, att se ett litet land, som ej blott
gött öppnat sina hem för dem, hvilka sän-
es dit att stå som utposter mot en möjlig
yttre ofred, utan skickar :1l sin vapenföra
ungdom att öfva sig till sin dyra fosterös
försvar, och ändtligen att se huru en ljuf
natur står der i all sin nordiska yppighet, lik-
som vägande mellan den smärta rosenfagra
våren eller den fylliga gullgula sommaren?
Hvad rol Gotland spelat i vårt lands fram-
farna öden, derom bar försvunna dagars hi-
storia tillräckligt att orda; hvad inflytande
det skall hafva på de kommande, derom
skola häfderna framdeles ock hafva mycket
att förtälja. Och om i dessa dagar, då den
ljusa vestern rustat sig till kamp mot den
mörka östern, då det haf, som svallar rundt
om Gotlands kuster, tyckes vara utsedt att
blifva skådeplatsen för den nyare tidens säker-
ligen märkligaste och vigtigaste händelser,
Europa, osäker om sitt eget öde, ej weslu-
twude har sina ögon fistade på denna ö, så
spejar hon dock så pass i dess närhet, att
densamma fått en betydelse för verlden i all-
mänhet hvilken vi ej nyligen kunnat ana.
För Sverge, som ännu älskar att kalla si
denna ö:s moderland, har Gotland nu intag
en något förändrad ställning mot förr. Öm-
som ryckt undan oss, ömsom med oss före-
midt, i sina grundelementer mera egen lomligt
eller danskt än riktigt svenskt, har Gotland i
gednare århundraden så sammanvuxit med våra
ji tressen, att det i samma mån som hvarje