EN HERRGÅRDSHISTORIA)
af CARIT ETLAR,
Nåväl — än sen då?,
Hvad fan är det för ett djur, ni bär på
ryggen? Ni har bedrifvit krypskytteri bär på
våra marker, bekänn bara!o
sKrypskytteri, upprepade främlingen och
betraktade Jens förvånad, är du galen?n
Nej, jag är icke galen, men jag är jägare
här på godset och derför. hit med djuret.
Gjorde jag rätt, tog jag också bössan ifrån
honom och lät transportera honom till härads-
fogden i Aalborgp.
Men, undermåling! är du då alldeles ra-
sande ?, utbröt jägaren med tilltagande för-
undran. Tror du verkligen att jag skulle
låta transportera mig till Aalborg af dig?
Nej bevars, det tror jag visst ej, krypskytt!
Derför tänker jag också bruka väld. Jag be-
höfver blott kalla på hjelp, — en, två, tre
bönder, — enhvar skulle ge mig handräck-
ning; och så upp på en vagn, med litet halm
uti, med händer och fötter bundna, — allt-
sammans vore gjordt i en handväsdning.
Här stannade Jens, för att draga anden ef-
ter detta ordsvall. Derpå förändrades bastigt
hans nyss så barska ocim vredgade mine; han
skrattade godmodigt ochi sade:
Detta är det ena sätteet, hvarpå en jägare
går till väga. Jag vet icke om det andra är
så säkert.
Och nu lät undermålingen sin bössa glida
ned till marken, fattade den fräimmandes hand
i sina båda och sade med en vänlig och bed-
jande ton:
Goda herr jägare! Ni är min öfverman både i
stånd och konst det har jag väl märkt. Jag
) Se A.B. nr 132 och 235.