EN HERRGÅRDSHISTORIA) af CARIT ETLAR, Nåväl — än sen då?, Hvad fan är det för ett djur, ni bär på ryggen? Ni har bedrifvit krypskytteri bär på våra marker, bekänn bara!o sKrypskytteri, upprepade främlingen och betraktade Jens förvånad, är du galen?n Nej, jag är icke galen, men jag är jägare här på godset och derför. hit med djuret. Gjorde jag rätt, tog jag också bössan ifrån honom och lät transportera honom till häradsfogden i Aalborgp. Men, undermåling! är du då alldeles rasande ?, utbröt jägaren med tilltagande förundran. Tror du verkligen att jag skulle låta transportera mig till Aalborg af dig? Nej bevars, det tror jag visst ej, krypskytt! Derför tänker jag också bruka väld. Jag behöfver blott kalla på hjelp, — en, två, tre bönder, — enhvar skulle ge mig handräckning; och så upp på en vagn, med litet halm uti, med händer och fötter bundna, — alltsammans vore gjordt i en handväsdning. Här stannade Jens, för att draga anden efter detta ordsvall. Derpå förändrades bastigt hans nyss så barska ocim vredgade mine; han skrattade godmodigt ochi sade: Detta är det ena sätteet, hvarpå en jägare går till väga. Jag vet icke om det andra är så säkert. Och nu lät undermålingen sin bössa glida ned till marken, fattade den fräimmandes hand i sina båda och sade med en vänlig och bedjande ton: Goda herr jägare! Ni är min öfverman både i stånd och konst det har jag väl märkt. Jag ) Se A.B. nr 132 och 235.