nelst, likväl är det mest revolutionära som blifvit försökt under vårt nya statsskick, vare sig från styrelsens eller representationens sida — ett steg. som icke går ut på mer eller mindre, in att i sjelfva verket tillintetgöra en af rikets vigtigaste grundlagar, wan, att man ens får veta hvad styrelsen ämnar eller behagar sätta i stället? Vi erinra oss ganska väl, att en af konung Carl Johans ofta upprepade grundsatser var, hvad han ej sällan svarade dem som önskade ett förslag från regeringen till förändrad representation, att Hans Maj:t icke sjelf ville föreslå upphäfvandet af de grundlagar han med sin konungsliga ed bekräftat; och ehuru han troligen icke var någon varmare vän af tryckfriheten än de nu regerande, och ehuru tiderna förr voro en hel hop menlösare än nu, föll det denne konung dock aldrig in att proponera Rikets Ständer att tryckfriheten mätte uteslutas bland de rättigheter som äro, utan förbebehåll af några på särskild lag beroende undantag, svenska folket genom grundlag garanterade. Det föll ej heller in konstitutionsutskotten under konung Carl Johans regering att väcka eller understödja dylika förslag. Kastar man eljest en blick på de män inom det nuvarande konstitutionsutskottet, som funnit det sig värdigt att handla i motsatt anda, så finner man deribland t. ex. utskottets ordförande, grefve G. Lagerbjelke, och en af dess ledamöter frih G. af Ugglas, hvilka begge ega juridisk bildning, och som följaktligen väl borde förstå, att grundlagarne icke böra vara författade utan mening och sammanhang; att om en grundsats, inrymmes i en grundlag, så vida nemligen en ordboksdefinition kan sägas inrymma en grundsats, det svärjer mot all logik att begränsa densamma genom sådana undantag hvilka i en särskild lag förlama, ja bortitaga kraften af den s. k. grundsatsen, hvilken då qvarstår endast såsom ett tomt ord. Dessa herrar, — ty vi tala icke om dem af utskottets ledamöter, hvilka, vare sig att de genom sin ställning äro bundna attrösta med regeringen, eller ock städse uppträda såsom gamla fiender till tryckfriheten, eller slutligen sakna allt slags omdömesförmåga såsom lagstiftare — hafva likväl under denna riksdag velat gälla såsom ett slags framtidsmän, hvilka en och annan gång gifvit sig en viss air af att hylla konstitutionalitetens principer, och understundom betedt sig med ett så förnämt förakt mot de välkända statsmännen i den nuvarande konseljen, som trodde de sig sjelfva vara närmast att efter dem intaga taburetterna. Vi bekänna derföre, att vi i det längsta betviflade möjligheten att, under sådana förhållanden, den nuvarande ministeren skulle kunna lyckas att obetingadt vinna nyssnämnde unge män på sin sida för ett förslag, som hade så i ögonen fallande både materiela och formela brister, ja vi trodde till och med, att deras politiska och juridiska ambition skulle förbjuda dem att biträda detsamma. Vi föreställde oss äfven ett ögonblick, att bemälde grefve och friherre, hvilka för några månader sedan stodo i spetsen för ett förslag till för indrad regeringsform och riksdagsordning, deri tryckfriheten var i hela sin renhet bibehållen, utan några undantag, och bland motiverna till hvilket förslag det förnämsta var att gifva mera kraft och anseende åt repr: sentationen, genom att dels uppblanda c gamla stånden med nya elementer, dels gör. dess förhandlingar lättare tillgängliga för offentligheten, — nu skulle kunna framstå såsom partisaner för en reaktionär plan, som i sina resultater otvifvelaktigt skulle komma att göra folkombuden ännu mer maktlösa än de äro. Då vi likväl härutinnan bedragit oss, lärer man härutaf endast kunna sluta, att framtidsmännen, i det hela taget lära vara af enahanda skrot och korn som de gamla, och att när det ;klämmer,, som man säger, de :r underkasta sig samma disciplinära debut som de sednare. Emellertid och om rezseringen genom denna förmenta seger beredt sig stora obehag och beklagligen utsått ett frö till misstroende och missnöje, som djupt och smärtsamt gror i folkets hjertan, ca hafva derjemte äfven adelns och presteståndets ledamöter i konstitutionsutskoitet gifvit ett förnyadt prof på hvartill vår ståndsrepresentation duger och hvad man i afseende på bevarandet af vår politiska frihet kan hafva att vänta, isynnerhet af rikets tvenne första stånd. Måtte detta, såväl som mycket annat, ändock en gång öppna ögoner på folket sjelft och öfvertyga det om nödvän. digheten att med lugnt allvar och oaflåtlig ihärdighet sjelft taga om hand den vigtigaste af alla samhällsfrågor, den om en förändrad representation. Vi hoppas att den nu sednast vunna erfa renheten hvarken bör eller kan blifva utar frukt äfven i detta hänseende, och att mar just genom det nu hvilande förslaget till in skränkning i tryckfriheten framkallat en an ledning till agitation i frihetens intresse, son måhända förr aldrig framträdt med ett så rik och tacksamt stoff för vidare utveckling til andra samhällets stora angelägenheter. EEE — Kongl. Maj:t har, enligt P. T., unde den 6 innevarande månad, utnämnt och för ordnat: vid Skånska husar-regementet: till ryttmästare löjtnanten N. G. Liljecrona, och till löjtnant, under löjtnanten frih. E. Gyllenstjerna, samt vid Calmare regemente: till löjtnant, underlöjtnan ten och förste adjutanten P. S. W. Björkman. Samma dag har Kongl. Maj:t transporterat oc förordnat bataljons-läkaren vid flottans station i Gt teharg medicine doktorn och chirurgie magistern C