nelst, likväl är det mest revolutionära som blifvit
försökt under vårt nya statsskick, vare sig från
styrelsens eller representationens sida — ett
steg. som icke går ut på mer eller mindre,
in att i sjelfva verket tillintetgöra en af ri-
kets vigtigaste grundlagar, wan, att man ens
får veta hvad styrelsen ämnar eller behagar sätta
i stället? Vi erinra oss ganska väl, att en af
konung Carl Johans ofta upprepade grund-
satser var, hvad han ej sällan svarade dem
som önskade ett förslag från regeringen till
förändrad representation, att Hans Maj:t icke
sjelf ville föreslå upphäfvandet af de grund-
lagar han med sin konungsliga ed bekräftat;
och ehuru han troligen icke var någon var-
mare vän af tryckfriheten än de nu regeran-
de, och ehuru tiderna förr voro en hel hop
menlösare än nu, föll det denne konung dock
aldrig in att proponera Rikets Ständer att
tryckfriheten mätte uteslutas bland de rättig-
heter som äro, utan förbebehåll af några på
särskild lag beroende undantag, svenska fol-
ket genom grundlag garanterade. Det föll
ej heller in konstitutionsutskotten under kon-
ung Carl Johans regering att väcka eller un-
derstödja dylika förslag.
Kastar man eljest en blick på de män inom
det nuvarande konstitutionsutskottet, som
funnit det sig värdigt att handla i motsatt anda,
så finner man deribland t. ex. utskottets ord-
förande, grefve G. Lagerbjelke, och en af dess
ledamöter frih G. af Ugglas, hvilka begge ega
juridisk bildning, och som följaktligen väl
borde förstå, att grundlagarne icke böra vara
författade utan mening och sammanhang; att
om en grundsats, inrymmes i en grundlag, så
vida nemligen en ordboksdefinition kan sägas
inrymma en grundsats, det svärjer mot all lo-
gik att begränsa densamma genom sådana
undantag hvilka i en särskild lag för-
lama, ja bortitaga kraften af den s. k. grund-
satsen, hvilken då qvarstår endast såsom ett
tomt ord. Dessa herrar, — ty vi tala icke om dem
af utskottets ledamöter, hvilka, vare sig att de
genom sin ställning äro bundna attrösta med
regeringen, eller ock städse uppträda såsom
gamla fiender till tryckfriheten, eller slutligen
sakna allt slags omdömesförmåga såsom lag-
stiftare — hafva likväl under denna riksdag
velat gälla såsom ett slags framtidsmän,
hvilka en och annan gång gifvit sig en viss
air af att hylla konstitutionalitetens principer,
och understundom betedt sig med ett så för-
nämt förakt mot de välkända statsmännen
i den nuvarande konseljen, som trodde de sig
sjelfva vara närmast att efter dem intaga ta-
buretterna.
Vi bekänna derföre, att vi i det längsta
betviflade möjligheten att, under sådana för-
hållanden, den nuvarande ministeren skulle
kunna lyckas att obetingadt vinna nyssnämnde
unge män på sin sida för ett förslag, som
hade så i ögonen fallande både materiela och
formela brister, ja vi trodde till och med, att
deras politiska och juridiska ambition skulle
förbjuda dem att biträda detsamma. Vi före-
ställde oss äfven ett ögonblick, att bemälde
grefve och friherre, hvilka för några måna-
der sedan stodo i spetsen för ett förslag till
för indrad regeringsform och riksdagsordning,
deri tryckfriheten var i hela sin renhet bibe-
hållen, utan några undantag, och bland mo-
tiverna till hvilket förslag det förnämsta var
att gifva mera kraft och anseende åt repr:
sentationen, genom att dels uppblanda c
gamla stånden med nya elementer, dels gör.
dess förhandlingar lättare tillgängliga för of-
fentligheten, — nu skulle kunna framstå så-
som partisaner för en reaktionär plan, som i
sina resultater otvifvelaktigt skulle komma att
göra folkombuden ännu mer maktlösa än de
äro.
Då vi likväl härutinnan bedragit oss, lärer
man härutaf endast kunna sluta, att framtids-
männen, i det hela taget lära vara af ena-
handa skrot och korn som de gamla, och
att när det ;klämmer,, som man säger, de
:r underkasta sig samma disciplinära debut
som de sednare.
Emellertid och om rezseringen genom denna
förmenta seger beredt sig stora obehag och
beklagligen utsått ett frö till misstroende och
missnöje, som djupt och smärtsamt gror i
folkets hjertan, ca hafva derjemte äfven adelns
och presteståndets ledamöter i konstitutions-
utskoitet gifvit ett förnyadt prof på hvartill
vår ståndsrepresentation duger och hvad man
i afseende på bevarandet af vår politiska fri-
het kan hafva att vänta, isynnerhet af rikets
tvenne första stånd. Måtte detta, såväl som
mycket annat, ändock en gång öppna ögoner
på folket sjelft och öfvertyga det om nödvän.
digheten att med lugnt allvar och oaflåtlig
ihärdighet sjelft taga om hand den vigtigaste
af alla samhällsfrågor, den om en förändrad
representation.
Vi hoppas att den nu sednast vunna erfa
renheten hvarken bör eller kan blifva utar
frukt äfven i detta hänseende, och att mar
just genom det nu hvilande förslaget till in
skränkning i tryckfriheten framkallat en an
ledning till agitation i frihetens intresse, son
måhända förr aldrig framträdt med ett så rik
och tacksamt stoff för vidare utveckling til
andra samhällets stora angelägenheter.
EEE
— Kongl. Maj:t har, enligt P. T., unde
den 6 innevarande månad, utnämnt och för
ordnat:
vid Skånska husar-regementet: till ryttmästare
löjtnanten N. G. Liljecrona, och till löjtnant, under
löjtnanten frih. E. Gyllenstjerna, samt
vid Calmare regemente: till löjtnant, underlöjtnan
ten och förste adjutanten P. S. W. Björkman.
Samma dag har Kongl. Maj:t transporterat oc
förordnat bataljons-läkaren vid flottans station i Gt
teharg medicine doktorn och chirurgie magistern C