hela vara temligen hkgitig för förslagets ode.
Här deremot var förhållandet helt annorlunda.
- Saken var af den mest ömtåliga beskaffen-
het för konungamakten; den ingrep djupare
än någonting annat i de grunder, på hvilka
hela vår konstitutionela frihet och trygghet
! hvilar, eller hvilka åtminstone mest af allt
: betrygga densamma; hela ministeren var här
ense med konungen, och slutligen gällde det
här att, sedan man troligen inom sig funnit
att en grof blunder blifvit begången genom
förslagets såväl innehåll som redaktion, sau-
vera apparancerna och göra åtminstone en de-
legation af representationen delaktig i an-
svaret. Naturligtvis skulle man således för-
söka det omöjliga, för att icke genast
stranda eller lida skeppsbrott, innan man
knappt kommit från land. Man skulle
då naturligtvis taga i anspråk så många leda-
möters i konstitu:ionsutskottet som möjligt
vilvilja, loyautg, hängitvenhet m. m. s. för att
ej tvärt få ett bleklagdt nej. Hos borgare-
och bondestånden var väl sådant icke värdt
att försöka, men hos adeln och presterna hade
det lyckats förr en gång, och kunde lyckas
nu desto heldre, som sympatierna lågo till-
reds åt detta håll, när det nu var frågan om
ett steg i skarp reaktionär riktning, och icke,
såsom 1848, då samme justitieminister h. ex.
hr grefve Sparre framlade ett förslag i liberal
anda till ombildning af representationssättet,
och då af det höglofliga och det högvördiga
ståndets ledamöter icke mindre än åtta af tolf
hade den nsjelfständigheten att rösta emot
regeringen, till afslag å den kongl. proposi-
tionen. Således föreställa vi oss at: arbetet
denna gång icke varit särdeles svårt för mi-
nisteren, att försäkra sig om de 12 röster inom
konstitutionsutskottet, hvilka t.llstyrkte det nu
framlagda förslagets hvilande; och hvad lot-
terispelet beträffar, så lärer väl detta äfven vara
mindre beroende af slumpen än man vid
första påseendet skulle tycka, då nemligen de
två främsta stånden alltid votera först, och
följaktligen lägga sina ja på botten af urnan,
men de två yttersta, som votera sst, lägga sina
nej ofvanpå, hvarföre naturligtvis de sistnämn-
da alltid äro närmast till hands, när det blir
fråga att välja en sedel för att afläggas och
förseglas.
Men om, såsom ofvan är sagdt, utgången
i konstitutionsutskottet kunde förutses, och
redan för flera dagar sedan omtalades såsom
säker, så är den dock icke mindre bedröfig
för dem som se något längre in i framtiden,
och icke anse det vara värdigt representatio-
nea att, vore det än för syns skull, lättsim-
nigt Efva vika för en oförståndig regerings
hugs oxt. Och såsom något annat än ett husg-
- — my
rr QWw mi MH AA MM FP Aa mm PD fo I My Dm Mm
fm mn mm mm Am An AA AA AK FA FR AA TA AA FRA FR - CA KE FA
8EC wilja Vi tills vidare icke betrakta dettt:
1 gla bänseenden så ytterst omogna förslag,
4svars entagande vid nästa riksdag af ala fyra
stånden, såsom ett Rikets Stände:s besut, svår-
lägen någon, som det ringaste känner riksdagens
;sammansättning, kan föreställa sig ens möjligt.
Hvad bliva emellertid följderna af det beslut,
som sex alelsmän och scx prester, hvilka
af ständerna närmast fått sig anförtrodd vår-
den om grundlagarne, så obetänkt fattat i
. denna fråga? Jo, tvifvelsutan. för regeringen
högst olyckliga. Nationen ser deri sin dyr-
baraste frihet hotad. Detta grundlägger ett
misstroende, en harm mot regeringen, som
med hvarje dag växer intilldess det Djamocles-
svärd, som man tror sväfva öfver frihetens
hufvud, blifvit nedryckt. Och detta kan nu
ej ske förr än tre år härefter. Månne rege-
ringen under hela denna tid kan undvara för-
troendet hos folket till hennes öppenhet och
välvilliga afsigter? Månne hon är säker att,
under den kritiska tidpunkt hvari vi lefva,
icke snart nog se sig tvungen att ånyo vädja
till detta förtroende hos den stora skattdra-
ande mängden, som hvarken bär adelig
:sköld eller presterlig kåpa? Månne icke det
är möjligt, kanske till och med troligt, att
ännu under innevarande riksdag K. M:t be-
höfver, såsom tvenne gånger tillförene, begära
ett förtroendevotum, hvilket hvarken kan eller
får afgöras genom den förseglade sedeln i det
förstärkta statsutskottet? I hvilken ställning
har regeringen då sjelf försatt sig, sedan hon
lyckats genoradrifva ett förslag, som öfver
hela landet måste väcka ett med lavinens
styrka Växande missnöje? Var det då rätt
eller var det klokt af de sig så kallande ro-
jalisterna inom konstitutionsutskottet, att un-
derstödja ett dylikt förslag, att icke i stället
söka hejda en förvillad styrelse i framfarten
å den bana hon med så föga besinning be-
trädt? Och månne någon upplyst, opartisk
man väl kan bestrida, att adelns och preste-
ståndets ledamöter genom att afstyrka försla-
get visat fig långt mer sannt och verkligt
konungska än nu, då de, med ofelbar utsigt
till ett blifvande nederlag, om än ej med klar
insigt af de många förderfliga följderna som
ligga än näxmare, tillstyrkt regeringen att blindt
fullfölja sin väg? Mäånne den lugnt tänkande
kan förneka, att konungen och hans regering
varit bättre belåtna dermed, att detta olyck-
Ega förslag inom en eller annan månad va-
rit begrafvet i en försonande glömska, än
att den fruktansvärda oppositionen deremot
hos alla klasser och medborgare i landet,
och vid riksdagen hos borgare- och bonde-
.stånden skall ega tillfälle att påminna der-
om vid hvarje framtida fråga, der det gäller
ett prof på tillit till regeringen och benägen-
het att gå konungens önskningar till mötes,
t. ex. vid de snart förestående besluten om
den extra statsregleringen? Vi fråga om det
just kan blifva behagligt att, under nuvarande
omständigheter, se alla dessa anslag hänskjutna
till lottospel-t i det förstärkta utskottet? Och
sådant vore ju icke mer än rättvisa repressaier.
Vi fråga om det kan blifva fsärdles ange-
nämt att från borgare- och bondestånden få
höra idkeligen upprepas huruledes, till tack
för den beredvillighet, hvarmed dessa stånd i
så många ting lämpat sig efter konungens
vilja, Rikets Ständer, under liliga protester
från representanterna af sistoämnds stånd, fått
sig påtvingadt ett hvilande grundlagsförslag,
som i sina ordalydelse innebär högst väsent-
liga inskränkningar i en af de dyrbaraste fri-
23 acgheter 1809 års regeringsform till-