hela vara temligen hkgitig för förslagets ode. Här deremot var förhållandet helt annorlunda. Saken var af den mest ömtåliga beskaffenhet för konungamakten; den ingrep djupare än någonting annat i de grunder, på hvilka hela vår konstitutionela frihet och trygghet ! hvilar, eller hvilka åtminstone mest af allt : betrygga densamma; hela ministeren var här ense med konungen, och slutligen gällde det här att, sedan man troligen inom sig funnit att en grof blunder blifvit begången genom förslagets såväl innehåll som redaktion, sauvera apparancerna och göra åtminstone en delegation af representationen delaktig i ansvaret. Naturligtvis skulle man således försöka det omöjliga, för att icke genast stranda eller lida skeppsbrott, innan man knappt kommit från land. Man skulle då naturligtvis taga i anspråk så många ledamöters i konstitu:ionsutskottet som möjligt vilvilja, loyautg, hängitvenhet m. m. s. för att ej tvärt få ett bleklagdt nej. Hos borgareoch bondestånden var väl sådant icke värdt att försöka, men hos adeln och presterna hade det lyckats förr en gång, och kunde lyckas nu desto heldre, som sympatierna lågo tillreds åt detta håll, när det nu var frågan om ett steg i skarp reaktionär riktning, och icke, såsom 1848, då samme justitieminister h. ex. hr grefve Sparre framlade ett förslag i liberal anda till ombildning af representationssättet, och då af det höglofliga och det högvördiga ståndets ledamöter icke mindre än åtta af tolf hade den nsjelfständigheten att rösta emot regeringen, till afslag å den kongl. propositionen. Således föreställa vi oss at: arbetet denna gång icke varit särdeles svårt för ministeren, att försäkra sig om de 12 röster inom konstitutionsutskottet, hvilka t.llstyrkte det nu framlagda förslagets hvilande; och hvad lotterispelet beträffar, så lärer väl detta äfven vara mindre beroende af slumpen än man vid första påseendet skulle tycka, då nemligen de två främsta stånden alltid votera först, och följaktligen lägga sina ja på botten af urnan, men de två yttersta, som votera sst, lägga sina nej ofvanpå, hvarföre naturligtvis de sistnämnda alltid äro närmast till hands, när det blir fråga att välja en sedel för att afläggas och förseglas. Men om, såsom ofvan är sagdt, utgången i konstitutionsutskottet kunde förutses, och redan för flera dagar sedan omtalades såsom säker, så är den dock icke mindre bedröfig för dem som se något längre in i framtiden, och icke anse det vara värdigt representationea att, vore det än för syns skull, lättsimnigt Efva vika för en oförståndig regerings hugs oxt. Och såsom något annat än ett husg— my rr QWw mi MH AA MM FP Aa mm PD fo I My Dm Mm fm mn mm mm Am An AA AA AK FA FR AA TA AA FRA FR CA KE FA 8EC wilja Vi tills vidare icke betrakta dettt: 1 gla bänseenden så ytterst omogna förslag, 4svars entagande vid nästa riksdag af ala fyra stånden, såsom ett Rikets Stände:s besut, svårlägen någon, som det ringaste känner riksdagens ;sammansättning, kan föreställa sig ens möjligt. Hvad bliva emellertid följderna af det beslut, som sex alelsmän och scx prester, hvilka af ständerna närmast fått sig anförtrodd vården om grundlagarne, så obetänkt fattat i . denna fråga? Jo, tvifvelsutan. för regeringen högst olyckliga. Nationen ser deri sin dyrbaraste frihet hotad. Detta grundlägger ett misstroende, en harm mot regeringen, som med hvarje dag växer intilldess det Djamoclessvärd, som man tror sväfva öfver frihetens hufvud, blifvit nedryckt. Och detta kan nu ej ske förr än tre år härefter. Månne regeringen under hela denna tid kan undvara förtroendet hos folket till hennes öppenhet och välvilliga afsigter? Månne hon är säker att, under den kritiska tidpunkt hvari vi lefva, icke snart nog se sig tvungen att ånyo vädja till detta förtroende hos den stora skattdraande mängden, som hvarken bär adelig :sköld eller presterlig kåpa? Månne icke det är möjligt, kanske till och med troligt, att ännu under innevarande riksdag K. M:t behöfver, såsom tvenne gånger tillförene, begära ett förtroendevotum, hvilket hvarken kan eller får afgöras genom den förseglade sedeln i det förstärkta statsutskottet? I hvilken ställning har regeringen då sjelf försatt sig, sedan hon lyckats genoradrifva ett förslag, som öfver hela landet måste väcka ett med lavinens styrka Växande missnöje? Var det då rätt eller var det klokt af de sig så kallande rojalisterna inom konstitutionsutskottet, att understödja ett dylikt förslag, att icke i stället söka hejda en förvillad styrelse i framfarten å den bana hon med så föga besinning beträdt? Och månne någon upplyst, opartisk man väl kan bestrida, att adelns och presteståndets ledamöter genom att afstyrka förslaget visat fig långt mer sannt och verkligt konungska än nu, då de, med ofelbar utsigt till ett blifvande nederlag, om än ej med klar insigt af de många förderfliga följderna som ligga än näxmare, tillstyrkt regeringen att blindt fullfölja sin väg? Mäånne den lugnt tänkande kan förneka, att konungen och hans regering varit bättre belåtna dermed, att detta olyckEga förslag inom en eller annan månad varit begrafvet i en försonande glömska, än att den fruktansvärda oppositionen deremot hos alla klasser och medborgare i landet, och vid riksdagen hos borgareoch bonde.stånden skall ega tillfälle att påminna derom vid hvarje framtida fråga, der det gäller ett prof på tillit till regeringen och benägenhet att gå konungens önskningar till mötes, t. ex. vid de snart förestående besluten om den extra statsregleringen? Vi fråga om det just kan blifva behagligt att, under nuvarande omständigheter, se alla dessa anslag hänskjutna till lottospel-t i det förstärkta utskottet? Och sådant vore ju icke mer än rättvisa repressaier. Vi fråga om det kan blifva fsärdles angenämt att från borgareoch bondestånden få höra idkeligen upprepas huruledes, till tack för den beredvillighet, hvarmed dessa stånd i så många ting lämpat sig efter konungens vilja, Rikets Ständer, under liliga protester från representanterna af sistoämnds stånd, fått sig påtvingadt ett hvilande grundlagsförslag, som i sina ordalydelse innebär högst väsentliga inskränkningar i en af de dyrbaraste fri23 acgheter 1809 års regeringsform till