makt, scom hans höga universella bildning, hans öfviverlägsna exekutionstalang, hans personliga : anseende såsom verldsman, hans oberoende 3 yttre ställning tillförsäkrade honom, till det z allmännaste populariserande af de äldre mäststarne från Händel, Bach, Mozart, ända till Beetkthoven. Att Bach i Tyskland och England firirat en lysande återuppståndelse, att hans klealaververk, såväl som Mozarts och Beethovens :instrumentalmusik , ända till deras smärre jpianopjeser, höra till den stående ordningen för dagen och framkallat en bestämd reform i den allmänna konstsmaken, är Mendelssohns verk. Som tonsättare har han emellertid rest sig sin mest ovanskliga minnesvård; mest betecknande äro utan tvifvel hans andliga kompositioner och bland dessa förnämhligasst hans stora oratorier. Mendelssohn, tillhörannde Israel genom börden, Kristenheten genom 1val, och i lika mån hedrande båda, har uti . Elias skildrat sina fäders religionslif, för att ii Paulus framställa konflikten mellan det sjunnkande Israel, hedendomen och den segrandde kristendomen, och var slutligen sysselsatt I med motstycket till Elias, Christus, hvars fuulländning döden vägrade honom. I Eliaas glöder Orientens varma lif, hvars pulsslagz märkas i hvarje del af dramat, men der klasgar ock den milda smärta, som röjer aningem om Zions fall; der framträder i full storhet den ttankraft, som tillsluter himlen för den törstande jorden, men der klinga ock de ljufva anderöster, som midt uti öknen hviska tröst och hopp åt den sörjande profeten. Mendelssohn tyckes mindre haft för afsigt att gifva ett regelmässigt komponeradt och i sig sjelft afslutadt drama, än fastmer sin bjelites apoteos, som uti sig upptoge hela hans offfentliga lefnad. Denna storartade id har ham genomfört i kolossala dimensioner, men ocik, till följd af sin plan, genom några inflätade , dels lyriska, dels reflekterande episoder stundom i någon mån stört totalintrycket. Förra delen förnämligast är i hög grad dramatisk: sedan profetens straffdom öf: ver Isra:l är afkunnad, förena sig alla motiver till att arbeta på dess upphäfvande. Denna del har emellertid den egenheten att icke börja med ouvertyren: för att gifva straffdomen en framträdande betydelse såsom det helas hufvudmotiv, inträder den först, ypperligt delklamerad, samt ackompagnerad af basuner. Härefter kommer ouvertyren, skrifver i kontrapunktisk stil, samt i allvar och värdighet, 1 dramatisk styrka jemförlig med dc äldre nästarnes berömdaste saker; i storartade drng skildrar den handlingens hufvudpunkter, och öfvergår till kören Hör oss, Herre! hvari det nödställda folket anropar himlens barmhertighet: ett romantiskt skönt motiv med kontrapunktisk behandling målar med lefvande sanning den ångestfulla situationen. Af svagare verkan är deremot kör-recitativet: Ren hafvet är förtorkadt! — Sopran-duetten Z:on sträcker ut sin hand, är en bland dessa underbara ingifvelser, der tonerna blifva omedelbara själsuttryck, der den artistiska beräkningen tycks hafva tillkommit omedvetet. Svårligen kan man tänka sig en skönare uppfattning; af detta moment, hvari de båda sopranernia i de oskuldsfullaste toner klaga öfver Zioms smärta, uppburne af körens dämpade ljud: Herre, hör vår bön! i en annan färg förrträfflig är ock folkets vilda utbrott: Men heerren Gud det ej ser! jemte den derpiå följandee högtidliga koralen. Sedan Elias dolt sig vid bäcken Crith, inträder englarnes på vackra melodiska effekter rika dubbelqvartett ty han bjöd sina englars. Åter byter profeten om visttelseort och begifver sig till Zarpath. Scenen med enkan, hvars son Elias uppväcker, är förträfMigt anlagd, men, med undantag af början, något mattare i uppfinningen. Den derpå följande lofsången Säll den mans har de:emot en ganska älsklig melodi, som höjes genom ett serdeles intressant violoncellackompagnement. Nu inträder profetens scen med konungen och folket, dem han bestraffar för deras afguderi. Denna scen bildar inledningzen till hvad vi skulle vilja kalla förra delens final, hvilken både till situation och musikallisk behandling är rik på det lifligaste intrresse, likasom på momenter af hänförande lkraft och skönhetBaalspresternas tre körer gifva en omvexling af den högsta effekt: den första, förträffligt behandlad för dubbelkör, är full af triumferande tillförsigt; den andra, helt kort, uttrycker en orolig förvåning över gudens tystnad, och i den tredje ropa d2 till det yttersta bragta presterna i ursinnig förtviflan om bjelp från ofvan; de båda generalpauserna, under hvilka de afbida gudens svar, äro förträffligt anbragta, och violinernas kaotiska figurer fulländataflans sanning? Nu framträder profeten och nedkallar himlents eld till offret. Den härvid förekommande koral-qvartetten är af utmärkt skönhet, äfvensom Elias aria: ,är icke Herrens ord likt en ljungeld, bör, för sin energiska karakter, sin effektfulla behandling, räknas bland de mest lyckade solopartierna. Altarian Ve dem, att från mig de vika,, ehuru intressant för sin kontrasteffekt mot Elias aria, uppehåller deremot den dramatiska gången. Scenen med gossen, som blickar efter regnet, det profeten nedkallat, är hållen i en ton af den skäraste poesi. Sedan förbannelsen blifvit häfd cch den törstande jorden uppfriskad, infaller rela folket med den jublande lofsången, som gnom sin energiska rytm, sin praktfulla instrunentation frambringar en utomordentlig verkar. Då första delens handling är så bestämdt afslutad, så medför man ringare intresse till den andra; dock väckes det snart åter af den lifliga fart, som handlingen äfven här erhåller. Profetens straffpredikan till konung Ahab på has befallning jag går här. I dag är det en lyklig dag, och derföre sände också vår