bok, som profeten sjelf skrifvit. Dödsstraffet
blir, efter graden af den brottslighet, som bränn-
märker förbrytelsen, på tre olika sätt verkstäldt.
För att försäkra sig om nödig lydnad, un-
derhåller Schamyl hos sitt folk den tro, att
han har samtal med Allah. Dessa visioner
hållas en gång om året, och han bereder sig
till dem genom ensamhet, fasta och bön. Un-
der denna tid bevakas hans hus sorgfälligt,
och det är ingen tillåtet att komma in. Har
nu himmelen uppenbarat sig för sin profet,
så sammankallar Schamyl presterna och nai-
berna och meddelar dem Allahs vilja.
Man känner nu de båda män, som i tio år
kämpat mot hvarandra i de kaukasiska kri-
gen. Furst Woronzow och Schamyl äro hvar-
andra värdiga motståndare. Båda, beklädda
med en utomordentlig diktatur, kämpa med
entusiasm för sin sak. Woronzuw betraktar
sig som civilisationens förkämpe. Schamyl
är i vina egna ögon fädernetrons räddare och
det hotade fäderneslandets skyddsvärn. Stora
vapenbragder betecknade denna nya period.
Woronzows första tanke var attitschetschen-
zernas blod aftvå den fläck som nederlaget
vid Dargo qvarlemnat, och denna fästnings
intagande blef också resultatet af 1845 års
glänsande fälttåg. Sedan han nu studerat sin
motståndares taktik, beslöt Woronzow att af-
assa angreppet efter krigets egendomliga för-
hållanden. Ända tills nu hade det blott fun-
nits två systemer: försvarskrig och på en slump
företagna tåg. De äfventyrliga utflykterna
lemnade, såsom vi redan sett, ganska osäkra
följder. Det var framför allt nödvändigt att
upplösa den nationella enigheten, som man
så oklokt låtit vinna krafter; man måste bryta
dessa band, söndra Schamyls krigshär, plöts-
ligt visa sig på aflägsna punkter och tvinga
de tschetschenziska ryttarne att dela sig.
Efter segern vid Dargo, som förskaffade