FA GI VIVBEMIERIBe
STOCKHOLM, den 9 Juni.
Då ingen penna, som vill bibehålla namn j.
f svensk, dristar försvara ryska politiken il:
less närvarande strid med de vestra makter-
1a, och då icke kan förnekas, att nämnde
volitik är byggd på bedrägeri och våld samt
hög grad väådlig, synnerligast för alla an-
;ränsande stater, söker man, från ett visst
håll, att minska den afsky som denna politik
räcker i alla svenska hjertan med påståendet,
utt Englands och Frankrikes politiska historia
ir likaledes uppfylld af våld och bedrägeri
ch att det endast är de mest egennyttiga be-
äkningar, som bestämma dessa staters hand-
ingssätt, lika mycket om icke mera än ena-
anda beräkningar utstaka banan för ryska
liplomatien, och för att öfvertyga om sannin-
sen häraf, vädjar man till historien och an-
ör alla de gamla synder, som från långliga
ider tillbaka hvila på dessa stormakters sam-
veten,
Allt det der har ett visst sken af sanuving;
ty beklagligen förhåller det sig med staterna
likasom med de enskilda meniskorna: ingen
ir utan skuld; och om vi vända oss till vårt
eget lands historia, skola vi äfven der finna
många fula drag af våld och egennytta. Hu-
rudant var, vid flera tillfällen, de svenska
vapnens uppträdande på Polens olyckliga jord,
och huru pass oegennyttigt och ädelt var vårt
handlingssätt, då vi, stödjande oss på en för-
krossande öfvermakt, skiljde Norge från Dan-
mark? Vi borde således, efter dylika grund-
satser, af fruktan att stöta på egennyttiga
beräkningar, förlita oss på ingen, icke ens på
oss sjelfva.
Detta sätt att skildra staternas politik är
dock grundfalskt, i fall man, såsom det nu
med en outtröttlig ihärdighet sker i en viss
landsortstidning, endast håller sig till deras
fel och icke tillika omnämner deras förtjen-
ster. Genom att på de politiska taflorna
teckna icke blott skuggorna utan äfven da-
grarna kommer man sanningen närmare och
till helt andra resultater, än då man blott
upptager de förra.
Om Englands politik i många fall varit
våldsam och egennyttig, hvad har icke detta
land äfven uträttat för mensklighetens väl och
civilisationens utveckling och spridande öfver
hela jorden? Är icke norra amerikanska fri-
staterna en telning från det britiska riket?
Har det icke spridt kristendom och upplys-
ning till de mest aflägsna kuster? Hvilka
uppoffringar har det ej underkastat sig för
att dels upphäfva dels motarbeta slafveriet?
Uppspirar icke en ädel och frisinnad anda
nära nog på hvarje fläck af jorden, der den
britiska fanan planteras? Och hvad har det
icke gjort inom sina egna gränser? Vid sidan
af de mest förvånande framsteg i handel, in-
dustri och åkerbruk, finna vi der politisk fri-
het, religiös tolerans och denna medborger-
liga anda, som icke har sin like. England
gär i spetsen för nationerna; det afskaffar
tvångsbanden på sjöfarten och handeln, och
de andra folken finna sig af händelsernas och
sanningens makt nödsakade att följa exemplet.
Det skickar sina ingeniörer och sina kapita-
ler till nästan alla fremmande länder, för att
bygga jernvägar, inrätta gaslysningar, vatten-
ledningar m. m., och öfver allt se vi den
menskliga odlingen göra de största framsteg
under det britiska inflytandet.
Och vända vi oss nu till Frankrike; hvad
har icke detta land gjort för den menskliga
utvecklingen? I alla kulturens grenar har
det franska snillet och den franska arbetsam-
heten uträttat storverk; och den franska sma-
ken lemnar ännu mönstren åt alla jordens
bildade folk. Vetenskaper och konster blom-
stra under de franska färgerna och då de na-
poleonska örnarne våldsamt inkräktade andra
länder, såg man Frankrikes förträffliga lagar
der -slå så djupa rötter, att de underkufvade
folken ansågo för en lycka att få bibehålla
dem, äfven sedan samma folk blifvit skiljda
från Frankrikes herravälde.
Frankrikes senaste eröfring är Algier; och
hvad har det icke der i trots af hinder, om
hvilkas storhet man knappt kan göra sig be-
grepp, uträttat för mensklighetens bästa? Utom
det att Frankrike förstört sjöröfveriet på denna
kust och ditfört europeisk kultur, börja Afri-
kas egna invånare snart att finna den lycka
under franska väldet, att detta icke blott der-
ifrån kan borttaga en stor del af sina trup-
per, utan äfven förstärka sin armå med ar-ber
från Algier. Frankrike har här behandlat def
eröfrade folket på sådant sätt, att dess rege-
rr TA AA