SCHAMYL
såsom fåltherre, sultan och profet.
(Slut från onsdagsbl.)
Jemte denna stående här bildar hela den
manliga befolkningen en nationalbeväpning.
Från femtonde till och med femtionde året
öfva sig alla stammens manliga invånare i
att rida och handhafva vapen. Deras närma-
ste bestämmelse är att, om de blifva anfallna,
försvara sina byar, men i nödfall följa de
profeten, äfven på hans aflägsnare täg. Hvarje
ryttare af linien för befälet öfver de tio fa-
miljer, som han företräder. Schamyls lifvakt
består af tusen man; de erhåila fyra rdr per
man i månaden, och en viss andel i bytet.
Alla auls täfla om äran att hafva några kri-
gare bland denna kärntrupp. Schamyl, som
vet huru bländande prakten verkar på den
orientaliska inbillningskraften, lemnar aldrig
sin boning utan ett följe af fem hundra man.
Schamyls inkomster bestodo i början blott
af bytet, hvaraf efter gammslt bruk en femte-
del tillfaller höfdingen. Sedermera infördes
pålagor, och tionden af skörden ingår till
skattkammaren. De delar af landet som föru
voro anslagna åt presterna och moskeerna,
blefvo indragna till staten, och presterna er-
höllo i dess ställe ordentlig lön; de vapen-
föra dervischerna blefvo instuckna bland mi-
lisen; de odugliga åter förv sades från Da-
ghestan. Schamyl inrättade äfven ett postverk
till befordrande af statsd: pscher; hvarje by
måste alltid hafva några hästar i beredskap,
och ilbud, försedda med ett af naiben un-
dertecknadt pass, tillryggalägga de längsta
sträckor med förvånande hastighet. Modet
belönas med ordnar och äretecken, som be-
stå af silfvermynt med poetiska och uttrycks-
falla inskrif:er. Straffen för feghet, förräderi,
stöld och mord äro noga bestämda i en lag-