SCHAMYL såsom fåltherre, sultan och profet. (Slut från onsdagsbl.) Jemte denna stående här bildar hela den manliga befolkningen en nationalbeväpning. Från femtonde till och med femtionde året öfva sig alla stammens manliga invånare i att rida och handhafva vapen. Deras närmaste bestämmelse är att, om de blifva anfallna, försvara sina byar, men i nödfall följa de profeten, äfven på hans aflägsnare täg. Hvarje ryttare af linien för befälet öfver de tio familjer, som han företräder. Schamyls lifvakt består af tusen man; de erhåila fyra rdr per man i månaden, och en viss andel i bytet. Alla auls täfla om äran att hafva några krigare bland denna kärntrupp. Schamyl, som vet huru bländande prakten verkar på den orientaliska inbillningskraften, lemnar aldrig sin boning utan ett följe af fem hundra man. Schamyls inkomster bestodo i början blott af bytet, hvaraf efter gammslt bruk en femtedel tillfaller höfdingen. Sedermera infördes pålagor, och tionden af skörden ingår till skattkammaren. De delar af landet som föru voro anslagna åt presterna och moskeerna, blefvo indragna till staten, och presterna erhöllo i dess ställe ordentlig lön; de vapenföra dervischerna blefvo instuckna bland milisen; de odugliga åter förv sades från Daghestan. Schamyl inrättade äfven ett postverk till befordrande af statsd: pscher; hvarje by måste alltid hafva några hästar i beredskap, och ilbud, försedda med ett af naiben undertecknadt pass, tillryggalägga de längsta sträckor med förvånande hastighet. Modet belönas med ordnar och äretecken, som bestå af silfvermynt med poetiska och uttrycksfalla inskrif:er. Straffen för feghet, förräderi, stöld och mord äro noga bestämda i en lag