Dock skulle det komma till det ytter-
sta, om Schamyls djerfva planer skulle för-
verkliga sig. Likväl förblir hans sändning
alltid lika ädel; hjeltemodig försvarare
af en till undergång redan så godt som dömd
nation, har han uppsökt dess hjelpkällor, som
under de nu inträdda nya förhållandena kunna
ingjuta nytt lifi densamma; väktare vid Asiens
port, håller han den moskovitiska herrsklyst-
naden tillbaka, och håller med några få tappre
i schack det ofantliga rike, som nyss ville
komma hela Europa att darra.
Detta enkla faktum är väl egnadt att upp-
lyfta den täta slöja, bakom hvilken Ryssland
slugt söker dölja sina fnansers tillstånd, sin
härs styrka, för att genom den verkan, som
det hemlighetsfulla utöfvar på fantasien, för-
stora sin makt i det oändliga; för att hos
Europa framkalla en spökrädsla för sitt välde.
Nåväl, i tjugufem år har nu under Europas
ögon ett litet land bjudit hela det ryska riket
spetsen. Visserligen vet man ej med säker-
het hvad som försiggår i Kaukasus; men sjelfva
faktum står dock fast, och trots iakttagande
af alla försigtighetsmått i de offentliga bulle-
tinerna kan det ej döljas. Ryssland rycker
visserligen framåt, men långsamt och med
svårighet; hvarje tums bredd jord betalar det
med dyrbart blod, och är i morgon ändå icke
säker för den eröfring det gjort i dag. Den
mystiska nimbus hvarmed Ryssland vet att
omgifva sig, och hvaraf det så mästerligt för-
står att begagna sig, imponerar ej det ringa-
ste på Schamyl; i förlitande på sin goda
sak, anfaller han ryssarne och slår dem, så
ofta han kan. Denna lärdom bör ej gå för-
lorad. Visserligen väger Ryssland tungt i de
europeiska intressenas vågskål; detta låter ej
förneka sig; men genom för högt uppskattande
af denna vigt, blifva de inbillade farorna
större än de verkliga. Må vi vänja oss vid