förkunnat att han snart skulle komma till-
baka; men sådana slag utför man ej två
gånger. Sedan sex år omsluter den outtrött-
lige Woronzow tschetschenzerna med ett jern-
band. Skulle Schamyl nu liksom 1846 kunna
samla tjugutusen ryttare under sina fanor?
Troligen icke. Profeten är ännu alltid den vör-
dade höfdingen, hvars ord skapar hjeltar; ännu
alltid, trots den annalkande ålderdomen, lifvas
han af ungdomens eld och mannens lugna mod;
men fältet för hans verksamhet har betydligt
förminskats. Att detta dag från dag, som
ryssarne påstå, ännu mera skall inskränkas,
är mycket tvifvel underkastadt. Den krets
af bajonetter, som furst Woronzow dragit kring
tschetschenzerna, skall väl svårligen gå öf-
ver en viss gräns, och Schamyl är förskansad
bakom naturliga fästen, som ännu länge skola
skydda sina barn. Det skall mer än en gång
lyckas honom att genombryta den ryska li-
nien, att förstöra fästningar och med våld hos
de underkufvade stammarne värfva soldater,
såsom han, trots general Dolgorucki, gjorde i
Juni 1850. Det är till och med troligt, att
de daghestanska annalerna i detta nya läge
skola hafva att anteckna mer än en segerrik dag.
Schamyls mindre vidsträckta område är de-
sto säkrare för öfverrumplingar, och gifverho-
nom tillfälle att välja tid och ställe för sina
anfall.
Stridsropet, som nu skallar från Bosporens
stränder ända in i hans Jäger, ingifver det
honom bättre hopp? Åtminstone har det gifvit
ny fart åt hans djerfva företagsamhet. Ännu
för få månader sedan har han tillfogat rys-
sarne ett det blodigaste nederlag, som de se-
dan stridens början lidit; han fråntog dem en
betydlig mängd skjutförråder och intog unge-
fär åtta mil af landet. Om turkarne föra kri-
get i Georgien kraftfullt, skolatsche:!schenzer-
na onekligen der hafva en vigtig roll att spela.