grefve Woronzow furstetiteln, hade han i Se-
bastopol ett samtal med kejsaren, för hvilken
han framlade sin plan, och hvarvid han be-
gärde att utan afvikande få utföra densamma.
Att genom ett enda afgörande slag intaga
Kaukasus, menade han, vore ett fåfängt fö-
retag, hvartill Rysslands hela styrka ej vore
tillräcklig; man måste heldre småningom ut-
matta fienden, och dertill fordrades tålamod
och tid. Sedan czaren bifallit furstens plan,
blef den genast och beslutsamt verkställd.
De mobila kolonnerna började genomströfva
Kaukasus, och följden var kännbar nog, för
att framkalia ett förtvifladt motstånd från
Schamyls sida. Under det kolonnerna för-
beredde nya expeditioner, kallade profeten
derföre 1846 icke blott den stående hären,
utan äfven byarnes alla ryttare under vapen,
lemnade krigsskådeplatsen, genombröt två
fästningslinier, satte öfver två stora floder,
hvilket gjorde hans återtåg ännu svårare, och
bröt in i Kabarda. Kabardenserna äro slät-
tens tscherkesser, liksom adigerna äro bergs-
traktens, och tillhöra alltså Vestkaukasus. På
alla sidor utsatta för de ryska vapnen, hade
de längesedan underkastat sig. Sannolikt
åsyftade Schamyl genom förbundet med dem
injaga skräck hos de ännu obeslutsamma
stammarne.
Det var en förmätenhet utan 1ke. Ty hace
han äfven, såsom det hette, tjugutusen ryt-
tare under sitt befil — hvilket dock låter
öfverdrifvet — kunde han på öppna fältet
blivit kringränd af ryssarne och med ett
enda slag tllintetgjord. Emellertid lyckades
hans oför a plan: han plundrade Kabarda,
satte eld på åkerfälten, bortförde hundratals
fångar, och sköt, i spetsen för sin med ny-
värfvade förstärkta här, likt blixten genom de
förskräckta ryska linierna.
Schamyl hade vid mitt aftåg från Kabarda