SCIHAMYL såsom fåltherre, sultan och profet. . (Forts. från lördagsbl.) För ett krig af detta slag var ej en skicklig administratör nog; här måste Neidhardts punktliga vaksamhet vara förenad med en Sass eller Grabbes glödande verksamhet. I början af år 1844 misslyckades en klokt förberedd plan till följe af Neidharts öfverdrifna försigtighet. Schamyl var innesluten i ett ass; Neidhardt måste först taga sina försigtighetsmått, gaf befallning om anfall en dag för sent, och Schamyl fick tid att draga sig ur fällan. Neidhardt blef derefter afsatt. Han gick till Moskau och dog der af grämelse. I hans ställe kom grefve, nu mera furst WoronzoW. Det är nu i nio år som Woronzow och Schamyl stått mot hvarandra. Schamyls heroiska djerfhet har sedan dess icke aftagit, men yska eröfringen rycker onekligen med hvarje dag med stadiga steg allt mer framåt. Sedan 20 år, anmärker Wagner ganska rigtigt, hade man till Tiflis skiickat generaler, som utmärkte sig hvar och em i sin bestämda riktning; den rätta guvernöjren i Kaukasus hade man dock ännu icke funnit. Ingen rysk general sedan Yermolow hade fattat sin uppgift i hela dess omfång. Paskievitsch, bekant genom sina fälttåg mot perserna och turkarna, förtjente sitt rykte som rutinerad administratör. Rosen deremot utmärkte sig som skicklig underhandlare. Golowin hade den värdighet och det lugna allvar, som imponera på österländningarne, men endast medelmåttiga själsgåfvor. — Neidhardlit var som menniska samvetsgrann, obesticklijg; skada blott att denna försigtighet, denna besttändiga vaksamhet cj var förenad med brinnamde verksamhet! Den