STOCKHOLM, den 2 Juni, jfl Ett ståtligare ypraktstycke af advokatyrväg ån någon å embetets vägnar talande eller srifvande ombudsman har man väl aldrig tt läsa, än rikets ständus justiticombudsans så kallade slutpåståenden uti det emot tskilliga hrr st.tsråder af konstitutionsutskotst anbefalldta åtal inför riksrätt, i anseende HM underlåten verkställighet af rike nders id förra riksdagen fattade beslut, angdende tt förändradt sätt för utgörande al de in na.ra bestämda räntepersedlar och prestationer. Jetta hr justitieombudsmannens memorial är den grad tillkrängladt och insnodt, att det an vara förlåtligt för enhvar, som icke är rån gammalt hemmastadd med advokatyrens onstgrepp och spetsfundigheter, om han icke tittar den rätta tråden uti denna labyrint. Vi rilja likväl försöka. Först ger hr justitieombudsmannen tilkänra, att konstitutionsutskottets anklagelse icic sår derpå at, att .dröjsmålet med införandet af det beslutade mya sättet för grundskatter nas utgörande skulle innefatta cn kränkning paf rikets stinders beskaltningsrätt. Emellertid synes uppenbart af konstitutionsutskottets remiss, hvilken uttryckligen åberopar 57, 62, 64 och 65 SS Regeringsformen samt 30 S, 2 mom. Riksdagsordningen, att utskottet just haft öfverträdelserna af dessa grundlagsparagrafer till hufvudföremål för det begärda åtalet. Denna suppfattning, har jemväl blifvit af de anklagade hrr statsråder sjelfve godkänd, så att de emot densamma hufvudsakligen och i främsta rummet rigtat sin förklaring eller sitt försvar. Men hr justitieombudsmannen faller det likväl in att helt enkelt förklara, att han icke finner denna uppfattning öfverensstämmande med remissea! Få detta sätt har hr justitieombudsmannen lyckats att, såsom skickligare sakförare för konseljens ledamöter, än de sjelfva, helt och hå let afskära undersökningen, huruvida det förhållande att, sedan Kongl. Maj:t och Rikets Ständer samfäldt fattat beslut om en förändrad ordning för skatternas utgörande, hvilken, enligt hr justitie-ombudsmannens eget medgifvande, onekligen skulle ländt mängden af skattdragande till en icke obetydlig fördel, konungens ministrar underlåta att verkställa samma beslut och således tillstyrka ytterligare uppskof med inträdandet af en för det skattskyldiga folket lagligen beslutad lättnad, icke må anses innefatta ett ingrepp i svenska folkets beskattningsrätt, derigenom att, i strid med derom fattadt beslut, den gamla, vida tyngre skatten, utgår och disponeras på ett sätt, som icke öfverensstämmer med Rikets Ständers beslut. För vår del kunna åtminstone icke vi godkänna hr justieombudsmannens .uppfattning, att Rikets Ständers beskattningsrätt icke skulle kunna förnärmas på annat sätt än genom införande af någon ny skatt, enär sättet för skatternas utgörande jemväl måste bero af Rikets Ständers beslut och ega ett högst väsendtligt inflytaude på förmågan att utan alltför stor tunga gälda samma skatter och fördenskull utgöra en ganska väsendtlig del af Rikets Ständers beskattningsrätt. Denna allmänna sats tyckes till och med de anklagade hrr statsrädernas officiella sakförare, hr Gripenstedt, icke vågat att bestämdt förneka. Hvad skall det då heta, att ständernas egen justitieombudsman framkastar en sådan mening, och snart sagdt hånar den af Rikets Ständer delegerade myndighet, som ansett det vara sin pligt, att på den väg, grundlagen anvisar, skydda denna den vigtigaste af Rikets Stände:s frioch rättigheter? . Vidare synes hr justitieombudsmannen benäget godkänna såsom välgrundad konstitutionsutskottets anmärkning,, att det förändrade sätt för utväljande af bondeståndets deputerade vid markegångssättningarne, hvilket för verkställigheten af det ifrågavarande beslutet erfordrades, illhört de föranstaltanden i ämnet, hvilka af X. M:t kunnat vidtagasn, med ledning af de, angående val af samma deputerade, för nirvarande befintliga äldre stadganden. Således har hr justitieombudsmannen härigenom undanröjt et af de skäl för uppskof, vid hvilket hrr statsråder sjelfva fästat hufvudsaklig vigt, men ansett sådant möjligen innefatta ett åsidosättande af rikets sannskyldiga nytta, för hvilket väl behandlingen, enligt 107 S regeringsformen, men icke åtal in för riksrätt eger rum. Hr justitieombudsmannen tyckes här nog mycket hafva förvexlat et motiv, till en försummelse med sjelfva försummelsen. Det förra kan alldeles icke behöfva innefatta en öfverträdelse mot lag, hvaremot den sednare, oberoende af samma motiv, både kan och bör vara underkastad laga ansvar. Slutligen kommer hr justitieombudsmanner till hvad han täckes: anse såsom det i kon stitutionsutskottets remiss utan tvetydighe angifna föremål för det anställda åtalet, nemligen, att konungens rådgifvare ansett Rikets Ständers skrifvelse i förevarande fråga kunne till sin kraft och verkan tillintetgöras, unde: åberopande af hvad under förhandlingarne hos Adeln och Presteståndet förefallit och de vilkor, hvilka dessa stånd lära hafva särskild bestämt, att nemligen beslutet om skatterna: utgörande icke borde verkställas utom i sam: manhang med deras förenkling. De anklagade hrr statsråden hafva sjelfvi öppet medgifvit, att de icke ansett nyssnämnd vilkor förminska kraften och giltigheten a Rikets Ständers i deras skrifvelse innefattad beslut, ej heller omförmält desamma infö K. M:t, såsom skäl dertill att samma beslut vaf denna anledning, icke skulle kunna sätta pi verkställighet,, utan hade nyssnämnde vil lar endast hlifvit ad notitiam inför K. Mai: