STOCKHOLM, den 2 Juni, jfl
Ett ståtligare ypraktstycke af advokatyrväg
ån någon å embetets vägnar talande eller
srifvande ombudsman har man väl aldrig
tt läsa, än rikets ständus justiticombuds-
ans så kallade slutpåståenden uti det emot
tskilliga hrr st.tsråder af konstitutionsutskot-
st anbefalldta åtal inför riksrätt, i anseende
HM underlåten verkställighet af rike nders
id förra riksdagen fattade beslut, angdende
tt förändradt sätt för utgörande al de in na-
.ra bestämda räntepersedlar och prestationer.
Jetta hr justitieombudsmannens memorial är
den grad tillkrängladt och insnodt, att det
an vara förlåtligt för enhvar, som icke är
rån gammalt hemmastadd med advokatyrens
onstgrepp och spetsfundigheter, om han icke
tittar den rätta tråden uti denna labyrint. Vi
rilja likväl försöka.
Först ger hr justitieombudsmannen tilkän-
ra, att konstitutionsutskottets anklagelse icic
sår derpå at, att .dröjsmålet med införandet
af det beslutade mya sättet för grundskatter
nas utgörande skulle innefatta cn kränkning
paf rikets stinders beskaltningsrätt.
Emellertid synes uppenbart af konstitutions-
utskottets remiss, hvilken uttryckligen åbero-
par 57, 62, 64 och 65 SS Regeringsformen samt
30 S, 2 mom. Riksdagsordningen, att utskottet
just haft öfverträdelserna af dessa grundlags-
paragrafer till hufvudföremål för det begärda
åtalet. Denna suppfattning, har jemväl blifvit
af de anklagade hrr statsråder sjelfve god-
känd, så att de emot densamma hufvudsak-
ligen och i främsta rummet rigtat sin förkla-
ring eller sitt försvar. Men hr justitieom-
budsmannen faller det likväl in att helt en-
kelt förklara, att han icke finner denna upp-
fattning öfverensstämmande med remissea!
Få detta sätt har hr justitieombudsmannen
lyckats att, såsom skickligare sakförare för
konseljens ledamöter, än de sjelfva, helt och
hå let afskära undersökningen, huruvida det
förhållande att, sedan Kongl. Maj:t och Ri-
kets Ständer samfäldt fattat beslut om en för-
ändrad ordning för skatternas utgörande, hvil-
ken, enligt hr justitie-ombudsmannens eget
medgifvande, onekligen skulle ländt mäng-
den af skattdragande till en icke obetydlig
fördel, konungens ministrar underlåta att
verkställa samma beslut och således tillstyrka
ytterligare uppskof med inträdandet af en för
det skattskyldiga folket lagligen beslutad
lättnad, icke må anses innefatta ett ingrepp
i svenska folkets beskattningsrätt, derigenom
att, i strid med derom fattadt beslut, den
gamla, vida tyngre skatten, utgår och dispo-
neras på ett sätt, som icke öfverensstämmer
med Rikets Ständers beslut. För vår del
kunna åtminstone icke vi godkänna hr justie-
ombudsmannens .uppfattning, att Rikets Stän-
ders beskattningsrätt icke skulle kunna för-
närmas på annat sätt än genom införande af
någon ny skatt, enär sättet för skatternas ut-
görande jemväl måste bero af Rikets Ständers
beslut och ega ett högst väsendtligt inflytaude
på förmågan att utan alltför stor tunga gälda
samma skatter och fördenskull utgöra en
ganska väsendtlig del af Rikets Ständers be-
skattningsrätt. Denna allmänna sats tyckes
till och med de anklagade hrr statsrädernas
officiella sakförare, hr Gripenstedt, icke vågat
att bestämdt förneka. Hvad skall det då heta,
att ständernas egen justitieombudsman fram-
kastar en sådan mening, och snart sagdt hå-
nar den af Rikets Ständer delegerade myndig-
het, som ansett det vara sin pligt, att på den
väg, grundlagen anvisar, skydda denna den
vigtigaste af Rikets Stände:s fri- och rättig-
heter? .
Vidare synes hr justitieombudsmannen be-
näget godkänna såsom välgrundad konstitu-
tionsutskottets anmärkning,, att det förän-
drade sätt för utväljande af bondeståndets de-
puterade vid markegångssättningarne, hvilket
för verkställigheten af det ifrågavarande be-
slutet erfordrades, illhört de föranstaltanden
i ämnet, hvilka af X. M:t kunnat vidtagasn,
med ledning af de, angående val af samma
deputerade, för nirvarande befintliga äldre
stadganden.
Således har hr justitieombudsmannen häri-
genom undanröjt et af de skäl för uppskof,
vid hvilket hrr statsråder sjelfva fästat huf-
vudsaklig vigt, men ansett sådant möjligen
innefatta ett åsidosättande af rikets sannskyl-
diga nytta, för hvilket väl behandlingen, en-
ligt 107 S regeringsformen, men icke åtal in
för riksrätt eger rum.
Hr justitieombudsmannen tyckes här nog
mycket hafva förvexlat et motiv, till en för-
summelse med sjelfva försummelsen. Det
förra kan alldeles icke behöfva innefatta en
öfverträdelse mot lag, hvaremot den sednare,
oberoende af samma motiv, både kan och bör
vara underkastad laga ansvar.
Slutligen kommer hr justitieombudsmanner
till hvad han täckes: anse såsom det i kon
stitutionsutskottets remiss utan tvetydighe
angifna föremål för det anställda åtalet, nem-
ligen, att konungens rådgifvare ansett Rikets
Ständers skrifvelse i förevarande fråga kunne
till sin kraft och verkan tillintetgöras, unde:
åberopande af hvad under förhandlingarne
hos Adeln och Presteståndet förefallit och de
vilkor, hvilka dessa stånd lära hafva särskild
bestämt, att nemligen beslutet om skatterna:
utgörande icke borde verkställas utom i sam:
manhang med deras förenkling.
De anklagade hrr statsråden hafva sjelfvi
öppet medgifvit, att de icke ansett nyssnämnd
vilkor förminska kraften och giltigheten a
Rikets Ständers i deras skrifvelse innefattad
beslut, ej heller omförmält desamma infö
K. M:t, såsom skäl dertill att samma beslut
vaf denna anledning, icke skulle kunna sätta
pi verkställighet,, utan hade nyssnämnde vil
lar endast hlifvit ad notitiam inför K. Mai:
