STOCKHOLM, den 1 Juni.
zOm Sverge under fordna tiders obilliga
hårdhet emot folket eller allmogen gjort sig
skyldigt till den orättvisan, att på samma
gång de mäktiga jordegarne för sin jord be-
friades från grundskatter, lades dessa med
hela tyngden af sin börda på de andra jord-
egarne, synes det oss numera icke vara bil-
ligt, att på grunden af denna gamla orättvisa
vidare utbilda ett skattesystem, som alltjemt
ökar de skattskyldiga jordegarnes bördor, me-
dan skattfribeten för de andra i förhållande
dertill blir alltmera fördelaktig; och om man,
för att icke göra ändring i de under tidernas
lopp uppkomna eganderättsförhållanden, lem-
nar den bestående olikheten mellan skattskyl-
dig och skattfri jord på det hela orubbad, är
det väl icke skäl att, under åberopande af
denna ursprungligen obilliga olikhet, än yt-
terligare öka skillnaden mellan skattskyldig
och skattfri jord genom att förhöja afgifterna
för de skattskyldiga jordegarne, medan en
dylik tillökning i jordskatterna icke i ringa-
ste mån drabbar den af fordom skattfria jorden.
Det är dock en sådan tillvexande orättvisa
som den föreslagna förenklingen af grund-
skatterna söker att bibehålla; och,i fall ränte-
persedlar omsättas i andra räntepersedlar med
starkare tillvexande priser, på sätt nu allvar-
samt är ifrågasatt, kommer denna orättvisa
att hädanefter blifva större än någonsin förut.
Antag att 100 tunnland skattskyldig jord.
för hvilka förut erlagts t. ex. 300 rdr bko om
aret i grundskatter, medan för en nära bredvid
1iggande lika stor areal af skattri jord icke
talts en enda skilling, framdeles genom
forändrade förhållanden får sin förenämnda