STOCKHOLM, den 1 Juni. zOm Sverge under fordna tiders obilliga hårdhet emot folket eller allmogen gjort sig skyldigt till den orättvisan, att på samma gång de mäktiga jordegarne för sin jord befriades från grundskatter, lades dessa med hela tyngden af sin börda på de andra jordegarne, synes det oss numera icke vara billigt, att på grunden af denna gamla orättvisa vidare utbilda ett skattesystem, som alltjemt ökar de skattskyldiga jordegarnes bördor, medan skattfribeten för de andra i förhållande dertill blir alltmera fördelaktig; och om man, för att icke göra ändring i de under tidernas lopp uppkomna eganderättsförhållanden, lemnar den bestående olikheten mellan skattskyldig och skattfri jord på det hela orubbad, är det väl icke skäl att, under åberopande af denna ursprungligen obilliga olikhet, än ytterligare öka skillnaden mellan skattskyldig och skattfri jord genom att förhöja afgifterna för de skattskyldiga jordegarne, medan en dylik tillökning i jordskatterna icke i ringaste mån drabbar den af fordom skattfria jorden. Det är dock en sådan tillvexande orättvisa som den föreslagna förenklingen af grundskatterna söker att bibehålla; och,i fall räntepersedlar omsättas i andra räntepersedlar med starkare tillvexande priser, på sätt nu allvarsamt är ifrågasatt, kommer denna orättvisa att hädanefter blifva större än någonsin förut. Antag att 100 tunnland skattskyldig jord. för hvilka förut erlagts t. ex. 300 rdr bko om aret i grundskatter, medan för en nära bredvid 1iggande lika stor areal af skattri jord icke talts en enda skilling, framdeles genom forändrade förhållanden får sin förenämnda