Öfrerlåggningsåmnen vid det andra allmänna
Prestsällskapsmötet uti bufrudstuden
- i Juni 1834.
F 4. Då hvarje kyrka, som skall förtjena nann af christ-
lig, fortfarande måste reformera sig, för att libehålla ge-
menskapen med Christi kyrka och i sin mån medverka der-
tll, att det må blifva ett fårahus och en herde, hvilka
äro vår evangelisk-lIutherska kyrkas närmaste åligganden
md afseende på en sådan fortgående reformation ?
2. Hvad har svenska kyrkan att lära af presbyterial-för
fattningen ?
3. Uti hvad förhållande bör den verldsliga makten stå till
kyrkan, för att ej störande inverka på det christliga lifvets
utveckling ?
4. Är i vårt land en högre kyrklig förvaltningsmyndighet
eller ett s. k. Ecclesiastik-Collegium af nöden? Äro Dom-
kapitlen för närvarande så organiserade, de kunna an-
ses rätt befordra kyrkligt lif, eller är en ndring i deras
sammansättning af behofvet påkallad ?
5. Äro icke för kyrkans likformiga utveckling till lif och
kraft allmänna kyrkomöten nödvändiga? Om så är, hura
böra dessa möten sammansättas oeh ordnas, för att lämpli-
gast motsvara sitt ändamål?
6. Bör handbok eller annan till offentlig gudstjenst hö-
rande bok inom kyrkan antagas, innan den blifvit af veder-
börligt kyrkomöte pröfvad och godkänd ?
7. Kan det nya Kyrkohandboks-förslaget anses hafva på
ett tillfredsställande sätt löst de svårigheter, hvika föranledt
detsamma?
8. Huru skall en sådan själavård kunna åstadkommas,
att den verklgen fullgör hvad en inre mission åsyftar, så
att ung och gammal må erhålla en efter hvars och ens be-
bof afpassad andelig vård ?
9. Huru skall den första nattvardsundervisningen ordns,
för att rätt motsvara sitt ändamål? Hvarigenom åstadkomma,
att, sedan den första nattvardsberedelsen är slutad, den be-
höfliga förkofran i christendomen icke uteblilver ? Der hus-
förhör och kommunionförhör, genom godiyckliga förändrin-
gar i form, nära nog upphört, huru skall en sådan förkofran
stå att vinna?
40. Huru bilda goda katecheter, och hvilka förändringar
böra i allmänhet vidtagas med afseende på prestbildningen?
AL Af hvilka brister lider befordringsväsendet inom kyr-
kan, och huru skola dessa i någon mån afhjelpas ?
42. Hvilka äro olägenheterna af närvarande valsätt vid
presters tillsättande, och huru skola dessa förekommas?
43. Då den offentliga kyrkoplikten i sin närvarande form
synes vara olämplig och ofta skadlig, buru bör denna del
af kyrkotakten ordnas, för at motsvara sitt ändamål ?
ja14. Huru skall sabbaten återställas i sn tillbörliga heigd ?
45. Om något särskildt sällskapsnöje eller s. k. tidsfördrif,
t. ex. kortspel eller dylikt, både genom sin art är föga för-
enligt med en christens sinnelag och kall, och genom sin all-
männelighet blifvit för tilldanandet af ett christligt umgänges
lif hinderligt; hvilket är då prestens åliggande i detta hän-
seende enligt Guds ord och kyrkolagen?
46. Hvilken inverkan i christligt hänseende hafva de nu
sedvanliga liktalen?
47. Är det förenligt med en offentlig religionslärares kall
att vara medlem af hemliga ordnar och förbund?
48. Då skötandet af jordbruk och en mängd för embetet
fremmande bestyr onekligen förverldsligar mången lärares
sinne och borttager alltför mycken tid från hans egentliga
kall; huru skall detta kunna afhjelpas?
49. Huru skola bibelförklaringar i och utom kyrkorna
lagligen komma till stånd; och huru böra dessa ändamåls-
enligast verkställas ?
90. Huru skall den liturgiska delen af vår gudstjenst
återfå sitt fulla värde? Månne det ej beror på presterne
sjelfve att åt densamma göra tillbörlig helgd, och hvad hafva
de särskildt att i sådant hänseende iakttaga?
- 21. Har i fråga om väckande och närande af andeligt lif
inom församlingen det muntliga eller skriftliga framställn ngzs-
sättet något afgjordt företräde?
29. Hvad bör göras för att vederbörligen upprätthålla
sambandet emellan skolan och kyrkan i afseende på den
offentliga gudstjensten, så att barnen bildas till varma
christna och andaktsfulla sabbatsvänner? Är det lämpligt
att särskilda barngudstjenster i skolorna hållas?
93. Huru tillämpas Kongl. förordningen den 29 Augvsti
4843 angående kyrkoråd inom församlingarne? Föredragas.
i enlighet med författningen, inom kyrkorådet alla mål
rande till religionens och sedernas vård, såsom: oordentlig-
heter och oseder vid gudstjenst, försummelse af gudstjenst,
uteblifvande från catechismi-förhör, ocnighet i äktenskap,
olydnad mot föräldrar, vårdslösad barnauppfostran m. m?
94. Hvilken är lagens rätta mening med afseende på
prests förbindelse att vid barns dop efterfråga föräldrars
namn? Bör vid oäkta barns dop en så beskaffad barm-
hertighet emot föräldrar utöfvas, att barnet derigenom blif-
ver utan både faders och moders vård? Har efter utfär-
dandet af Kongl. förordningen den 47 Oktober 1778 barna-
mordens antal blifvit förminskadt?
He. Huru bör läraren gå till väga i afseende på bedö-
mandet af olika andeliga författare, och hvilka hafva följ-
derna varit af ens:diga och stränga omdömen i sådant hän-
seende?
96. Bör ej presterskapet söka medverka dertill, att kyr-
korna genom anskaffade värmeanstalter uppeldas? Äfven-
tyras ej mången gång under den kalla årstiden helsa och
lif, och huru rimligen då fordra, att den p er nödställde
fattige skall bevista den offentliga gudstjensten ?
97. Huru tillämpas och verkställas folkskolestadgans den
48 Juni 1842 40 8 4 och 2 mom. inom fäderneslandets
olika församlingar ?
- 98. Är icke missionssakens befrämjande em så allmän
christlig angelägenhet, att hvarje enskild försarmling bör i
sin mån medverka dertill; och hvilket är kyrkobherdens ålig-
gande i sådant fall?
29, Huruledes böra presterskapets sammanträdden inom de
särskilda stiften ordnas, för att både presterskappet och åhö-
rarne måtte genom dessa sammanträden värmass och hfvas
till andelig verksamhet? Vore det nyttigt, att dessa stifts-
möten flyttades till olika städer inom stiftet under olika år ?
30. För att åstadkomma en rätt samverkan mellan ande-
lig och verldslig myndighet, borde ej sammanträden hållas
emellan presterskapet och de verldsliga myndigheterna såväl
i städerna som på landet?
34. Då den s. k. separatismen — utträdandet från för-
samlingens gemenskap, egna lärares u äljande m. m. — i
flera hänseenden med skäl betraktas såsom ett ondt; hvilket
är rätta sättet för dess motarbetande och hvilka medel böra
emot densamma begagnas?
32. Är det för en sannskyldig kyrkans enhet nödigt, att
enahanda kyrkliga bruk och ordning äfvensom samma läro-
och andaktsböcker m. m. af samtliga kyrkans medlemmar
begagnas? Måste nödvändigt genom flera eller färre afvi-
kelser från allmänt gällande kyrkoordning den rätta andans
enhet gå förlorad, eller medgifver friheten i Christo en större
skiljaktighet i yttre ting?
53. FEnär det är menniskoandens oeftergifiga rätt och be-
hof att få höra, läsa och betrakta Guds ord, och då derför-
utan ingen sann och varaktig förbättring af det allmänna
eller enskilda lefvernet blifver möjlig, huru skall läraren gå
till väga för att i möjligaste måtto befordra den husliga an-
dakten och för alla stånd och åldrar göra den kär?
34. Böra sammankomster för Guds ords betraktande an
ses olofliga eller obehöfliga, och under hvilka förhållanden
kan lekmäns deltagande i ordets utläggning betaktas såsom
mindre önskvärd ?
335 Huru förhindra, att det allmänneliga iattvardsbe-
gåendet länder till förderf och icke till upp tvlse? Låter
det sig göra utan en allvarligare kyrkotukts inbrande ?
36. Hvad kan och bör under närvarande örhållanden
göras för vinnande af en förbättrad kyrkotukt ?
37. Behandlas christendomsundervisningen i skolan alltid
på ändamålsenligt sätt, och hvad bör göras för att åt detta
läroämne gifva tillbörlig vigt ?
38. Då den första christendomsundervisnngen är så ytterst
maktpåliggande, hura bör den allmänna läroboken i detta
ämne vara inrättad, för alt icke vara, hvad den nu är, svår-
läst och betungande för minnet, utan mera egnad att bi-
bringa en lifgifvande kunskap och utveckla christligt sinne-
lag?
59. Får den katechetiska undervisningen i allmänhet till-
börligt afseende?
40. Sedan, enligt den sorgligaste erfarenhet, bränvins-
missbruket blifvit en af de hufvudsakligaste anledningarne till
menniskors andeliga och lekamliga förderf och i vårt land
utbredt stora olyckor, så att den mest djuriska förnedring
och brott af alla slag framgå vid sidan af sjukdomar, galen-
skap, sjellmord och sådant mer; hvilka åtgärder anser sig
ne Å dt - K