ven at mycket grannt herrskap, som ville se kronobergarne. Vi stannade, fingo välfägnad i bröd och bränvin, som i förening med en herrlig musik gjorde oss riktigt uppspelta. Hela styrkan uppställdes, fanorna upprullades och vi hurrade så att det klang i den vackra skogen. Efter 3 timmars rastande gingo vi till Tvedöra, der det skånska landtvärnet exercerade. Vi gingo förbi plutonvis med svajande fanor och klingande spel. I Malmö voro vi från den 4 till den 14 Juli, då v återvände till Carlskrona, dit vi kommo den 16, och gingo den 23 ombord på fregatten Euridice(?) och seglade mot Finland. Träffade vår stora flotta den 2 Augusti. Hon låg för ankar i Jungfrusund. Vi flyttades nu på skärgårdsfartyg, och gällde det ändtligen annat än marchera fram och åter. Styrbjörn eröfrades och Ryssarne slogos i mängd. At! 200 svenskar blefvo 14 blesserade, 7 döde och fångne, utom löjtnant Ruthensparre, som der stupad2). Vi seglade sedan i skärgården till den 27, då wvi lade in vid Åland i Flatavik och blefvo inqvarterade i Wisingsboda by. Den 4 September seglade vi mot Finland igen, och landstego första gången den 7. Marcherade sedan till en kyrkby, som hette Lekalax, der vi på söndagsmorgonen den 18 började Ån slagtning, som varade intill aftonen, då vi miste gå ombord att hvila oss. Då stupade af första majorens kompagai 12 man och 7 blesserades. Sedan seglade vi, och landstego vid Helsinge, der vi genast träffade Rysser och slogos med honom hela den 27 September. Han hade mer än dubbel styrka mot oss, men ändå måste han retirera, ej stannande förrän han gått sig trött. Vi följde och kommo om aftonen till herregården Wiar, der vi den 28 höllo slag med honom tills om eftermiddagen; men då måste vi retirera till Helsinge tillbaka, knotande på öfverstelöjtnant Lagerbring, som ej kom fort nog med sitt rytteri. Vi blefvo nu i Helsinge försåtligt öfverfallne af ryssen, som tog öfver 300 man kronobergare till fånga, deribland kaptenerna Ulfsax, Porath, baron Armfelt m. fl. Jag blef då också tagen tillfånga och fick nu först, så fattig jag än varit i hela min tid, rätt veta hvad hunger vill säga. Ryssarne behandlade oss värre än oxfösare behandla sin fänadshop, slående och skrikande jemt, som när svensken drifver fram sina kreatur. Det bar till Petersburg, dit vi framkommo den 20 November, sedan vi från den 28 September gått 69, mil. Det kan ej beskrifvas, huru illa de ofta behandlade oss. Mitt svenska hjerta vill springa i stycken när jag bara tänker ) Det var Kronobergs regemente, som äntrade Styrbjörn, hvilket ännu är i friskt ärofullt minne. Se anförda beskrifning.