STOCKHOLM, den 31 Maj.
Sverges ecklesiastika styrelse, skildrad af hr
von Hartmansderff. f
Presidenten von Hartmansdorff väckte på l
riddarhuset den 31 sistl. December 2:ne mo-
tioner om ganska genomgripande förändrin-
gar i behandlingen af de kyrko-, läroverks-ä
och andra ärenden, som höra under ecklesia- Ii
stikdepartementets handläggning. Genom den lk
ena af dessa motioner föreslog han inrättande
vi ett eckles astik-kollegium, till behandling i
undra instantien af dithörande ärenden; genom lj;
len andra hällande af kyrkomöten, både tillja
sammansättning och verksamhet ansenligt ut- s
vidgade utöfver hvad kyrkolagskommitteen uti ls
sitt ännu icke af konungen pröfvade betän-
kande redan hade föreslagit. Motionerna hän:
visades, den förra till ekonomiutskottet, d m
sednare till lagutskottet; och motionären gr.
behöll sig att framdeles få fullständigar ut-
veckla såväl skälen för sina förslag, om det
sätt, hvarpå han önskade de föresla gua för-
ändringarne genomförda. .
Denna fullständigare utveckling , har för nå-
gon tid sedan blifvit gifven, OCh , vi hafva re-
dan i några veckor haft den ena af dessa
handlingar uppsatt till införa ade i tidningen,
men för bristande utrymme: nödgats uppskjuta
dess meddelande. Yi göra i dr.g en början
dermed, och förbehålla oss att efter handlin-
gens meddelande få. tillägga några anmärk-
ningar.
Öm man också. icke Fan instimma med
motionären uti ala hans, åsigter, t. ex. angå-
ende förhållandet mellan stat och kyrka, äf-
vensom angåe ade det deraf till en viss grad
beroende fört! ällaniet mellan kyrkan och un-
dorvisningsv,erker, m. m., så skall likväl hvar
och en medd största intresse taga kännedom
så väl af den lärorika historiska framställning,
som af den målande, vi hade så när sagt
skoningslösa, teckning af det nuvarande oef-
terrättlighetstillståndet, hvarigenom författaren
på ett öfvertygande sätt visar behofvet af en
grundlig förändring af hela vår kyrko- och
läroverk.sstyrelse. Man har så gerna bemött
hvarje yrkande af någon mera genomgripande
reform på detta fält med tillvitelser för otidig
klandersjuka, förfluget nyhetsmakeri, om-
störtningsbegär, och Gud vet hvad. Hr von
Hartmansdorffs ställning, att icke allenast un-
der en följd af flera år hafva varit föredra-
gande hos Konungen just för dessa ärenden,
utan äfven under en ännu längre tid sjelfva
det konservativa partiets förnämsta stöd och
wtmärktaste ledare, bör fritaga honom från
dylika beskyllningar från det hållet, på sam-
ma gång som dessa förf:s egenskaper gifva
ökad vigt åt hans skildring af det faktiska
förhållandet inom denna gren af förvaltnin-
en.
E Vi meddela här af hr von Hartmansdorffs
utveckling af motionen om ecklesiastikkolle-
gium den del, som företrädesvis rör de kyrk-
liga förhållandena, och taga oss friheten att
fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet
på hvad deruti säges om biskoparnes mot-
stånd mot kyrkostyrelsens förbättring, om de-
ras ställning till chefen för ecklesiastikdepar-
tementet i följd af deras sjelfskrifvenhet inom
representationen och i konstitutionsutskottet
m. m.
Den är af följande lydelse:
Då jag väckte motion om ett ecklesiastikkollegi:
inrättande, förbehöll jag mig att få närmare upp-
gifva grunderna för mitt förslag, hvilket jag nu vill
göra. Det är ej af likgiltighet, som Jag varit en tyst
ähörare af de öfverläggningar, hvilka vid denna riks
dag hållits rörande svenska kyrkans brister och utvä
garne att dem afhjelpa. Mitt stillatigande har här-
rört dels af oförmäga att untr min sjuklighet del-
taga i striderna, dels af mi öfvertygelse att vär
kyrka icke kan med framgång reformeras förmedelst
medl emmaraes söndring genom den påyrkade religions
friheten. Jag tror tvärtom at det är inom kyrkan
sjelf och genom hennes egna nedlemmar, som hen-
mes reformation nu, ej mindre än i Luthers tid, bör
:och kan rätteligen åstadkommas. Det är ingen egen-
het för henne, utan det är efter min tanke förhål-
landet med hvarje samfund, större eller mindre, eme-
dan dess egna medlemmar äro de enda som hafva
nog kännedom af saker och personer samt nog kärlek
för sjelfva inrättningen, för att kunna väl utföra det
såra uppdraget. Ingen annan kan heller hafva den
ihärdighet, det mod och den selfförsakelse som der-
till erfordras. Min erfarenhet under den tid eckle-
siastikärendernas värd var mig anförtrodd, och hvad
jag sedan upplefvat, hafva hosmig stadgat den me-
aing, att svenska kyrkans refomation måste, för att
blifva fullständig och rätt frukbringande, göras bäde
från regeringens och folkets elkr församlingarnes si
da, beggedera så vidt möjligt är samtidigt. Åt kyr
kans styrelse bör gifvas mera enhet, tillsyn och kraft;
ät församlingsmedlemmarnes besvär och önskningar
bör lemnas mera vigt och gehör. I förra hänseendet
har jag föreslagit inrättningen af ett ecklesiastikkolle-
gium, och i det sednare införandet af ordentliga kyrko
snåten. Då frågorna icke kunna, såsom sig borde,
sammanbhällas, emedan den förra blifvit hänvisad till
ekonomiutskottet och den sednare till lagutskottet, si