STOCKHOLM, den 31 Maj. Sverges ecklesiastika styrelse, skildrad af hr von Hartmansderff. f Presidenten von Hartmansdorff väckte på l riddarhuset den 31 sistl. December 2:ne motioner om ganska genomgripande förändringar i behandlingen af de kyrko-, läroverks-ä och andra ärenden, som höra under ecklesiaIi stikdepartementets handläggning. Genom den lk ena af dessa motioner föreslog han inrättande vi ett eckles astik-kollegium, till behandling i undra instantien af dithörande ärenden; genom lj; len andra hällande af kyrkomöten, både tillja sammansättning och verksamhet ansenligt uts vidgade utöfver hvad kyrkolagskommitteen uti ls sitt ännu icke af konungen pröfvade betänkande redan hade föreslagit. Motionerna hän: visades, den förra till ekonomiutskottet, d m sednare till lagutskottet; och motionären gr. behöll sig att framdeles få fullständigar utveckla såväl skälen för sina förslag, om det sätt, hvarpå han önskade de föresla gua förändringarne genomförda. . Denna fullständigare utveckling , har för någon tid sedan blifvit gifven, OCh , vi hafva redan i några veckor haft den ena af dessa handlingar uppsatt till införa ade i tidningen, men för bristande utrymme: nödgats uppskjuta dess meddelande. Yi göra i dr.g en början dermed, och förbehålla oss att efter handlingens meddelande få. tillägga några anmärkningar. Öm man också. icke Fan instimma med motionären uti ala hans, åsigter, t. ex. angående förhållandet mellan stat och kyrka, äfvensom angåe ade det deraf till en viss grad beroende fört! ällaniet mellan kyrkan och undorvisningsv,erker, m. m., så skall likväl hvar och en medd största intresse taga kännedom så väl af den lärorika historiska framställning, som af den målande, vi hade så när sagt skoningslösa, teckning af det nuvarande oefterrättlighetstillståndet, hvarigenom författaren på ett öfvertygande sätt visar behofvet af en grundlig förändring af hela vår kyrkooch läroverk.sstyrelse. Man har så gerna bemött hvarje yrkande af någon mera genomgripande reform på detta fält med tillvitelser för otidig klandersjuka, förfluget nyhetsmakeri, omstörtningsbegär, och Gud vet hvad. Hr von Hartmansdorffs ställning, att icke allenast under en följd af flera år hafva varit föredragande hos Konungen just för dessa ärenden, utan äfven under en ännu längre tid sjelfva det konservativa partiets förnämsta stöd och wtmärktaste ledare, bör fritaga honom från dylika beskyllningar från det hållet, på samma gång som dessa förf:s egenskaper gifva ökad vigt åt hans skildring af det faktiska förhållandet inom denna gren af förvaltninen. E Vi meddela här af hr von Hartmansdorffs utveckling af motionen om ecklesiastikkollegium den del, som företrädesvis rör de kyrkliga förhållandena, och taga oss friheten att fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet på hvad deruti säges om biskoparnes motstånd mot kyrkostyrelsens förbättring, om deras ställning till chefen för ecklesiastikdepartementet i följd af deras sjelfskrifvenhet inom representationen och i konstitutionsutskottet m. m. Den är af följande lydelse: Då jag väckte motion om ett ecklesiastikkollegi: inrättande, förbehöll jag mig att få närmare uppgifva grunderna för mitt förslag, hvilket jag nu vill göra. Det är ej af likgiltighet, som Jag varit en tyst ähörare af de öfverläggningar, hvilka vid denna riks dag hållits rörande svenska kyrkans brister och utvä garne att dem afhjelpa. Mitt stillatigande har härrört dels af oförmäga att untr min sjuklighet deltaga i striderna, dels af mi öfvertygelse att vär kyrka icke kan med framgång reformeras förmedelst medl emmaraes söndring genom den påyrkade religions friheten. Jag tror tvärtom at det är inom kyrkan sjelf och genom hennes egna nedlemmar, som henmes reformation nu, ej mindre än i Luthers tid, bör :och kan rätteligen åstadkommas. Det är ingen egenhet för henne, utan det är efter min tanke förhållandet med hvarje samfund, större eller mindre, emedan dess egna medlemmar äro de enda som hafva nog kännedom af saker och personer samt nog kärlek för sjelfva inrättningen, för att kunna väl utföra det såra uppdraget. Ingen annan kan heller hafva den ihärdighet, det mod och den selfförsakelse som dertill erfordras. Min erfarenhet under den tid ecklesiastikärendernas värd var mig anförtrodd, och hvad jag sedan upplefvat, hafva hosmig stadgat den meaing, att svenska kyrkans refomation måste, för att blifva fullständig och rätt frukbringande, göras bäde från regeringens och folkets elkr församlingarnes si da, beggedera så vidt möjligt är samtidigt. Åt kyr kans styrelse bör gifvas mera enhet, tillsyn och kraft; ät församlingsmedlemmarnes besvär och önskningar bör lemnas mera vigt och gehör. I förra hänseendet har jag föreslagit inrättningen af ett ecklesiastikkollegium, och i det sednare införandet af ordentliga kyrko snåten. Då frågorna icke kunna, såsom sig borde, sammanbhällas, emedan den förra blifvit hänvisad till ekonomiutskottet och den sednare till lagutskottet, si