AJ HM 1 NV HA RH WW RLlIRg VMEVOKA 255 15dfe Ia.
Sverges ecklesiastika styrelse, skildrad af hr
von Hartmansderff. f
Presidenten von Hartmansdorff väckte på l7?
riddarhuset den 31 sistl. December 2:ne mo-
tioner om ganska genomgripande förändrin-1,
gar 1 behandlingen af de kyrko-, läroverks- äl
och andra ärenden, som höra under ecklesia- lir
stikdepartementets handläggning. Genom den Ik
na af dessa motioner föreslog han inrättande
i ett eckles astik-kollegium, till behandling i
undra instantien af dithörande ärenden; genom li;
len andra hållande af kyrkomöten, både tilllal
sammansättning och verksamhet ansenligt ut- st
vidgade utöfver hvad kyrkolagskommitteen util
sitt ännu icke af konungen pröfvade betän-
ande redan hade föreslagit. Motionerna hän: ÅA
visades, den förra till ekonomiutskottet, d
sednare till lagutskottet; och motionären gy.
behöll sig att framdeles få fallständigar e ut-
veckla säväl skälen för sina förslag, om det
sätt, hvarpå han önskade de föresla gua för-
indringarne genomförda. . j
Denna fullständigare utveckling . har för nå-
con tid sedan blifvit gifven, och , vi hafva re-
dan i några veckor haft den ena af dessa
handlingar uppsatt till införa ade i tidningen,
men för bristande utrymme: nödgats uppskjuta
dess meddelande. Vi göra i dr.g en början
dermed, och förbehålla oss att efter handlin-
gens meddelande få. tillägga några anmärk-
ningar.
Om man också. icke Yan instimma med
motionären uti ala hans, åsigter, t. ex. angå-
ende förhålland et mellan stat och kyrka, äf-
vensom angåe ade det deraf till en Viss grad
beroende för! sällansiet mellan kyrkan och un-
dorvisningsv erker, m. m., så skall likväl hvar
och en med största intresse taga kännedom
så väl af den lärorika historiska framställning,
som af den målande, vi hade så när sagt
skoningslösa, teckning af det nuvarande oef-
t-rrättlighetstillståndet, hvarigenom författaren
på ett öfvertygande sätt visar behofvet af en
geundlig förändring af hela vår kyrko- och:
läroverk.sstyrelse. Man har så gerna bemött:
hvarje yrkande af någon mera genomgripande
reform på detta fält med tillvitelser för otidig
klandiersjuka, förfluget nyhetsmakeri, om-
störtningsbegär, och Gud vet hvad. Hr von!
Hartmansdorffs ställning, att icke allenast un-
der en följd af flera år hafva varit föredra-
gande hos Konungen just för dessa ärenden,
utan äfven under en ännu längre tid sjelfva
det konservativa partiets förnämsta stöd och
wutmärktaste ledare, bör fritaga honom från
dylika beskyllningar från det hållet, på sam-
ma gång som dessa förf:s egenskaper gifva
ökad vigt åt hans skildring af det faktiska
förhållandet inom denna gren af förvaltnin-
en.
E Vi meddela här af hr von Hartmansdorffs
utveckling af motionen om ecklesiastikkolle-
gium den del, som företrädesvis rör de kyrk-
liga förhållandena, och taga oss friheten att
fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet
på hvad deruti säges om biskoparnes mot-
stånd mot kyrkostyrelsens förbättring, om de-
ras ställning till chefen för ecklesiastikdepar-
tementet i följd af deras sjelfskrifvenhet inom
representationen och i konstitutionsutskottet
m. m.
Den är af följande lydelse:
Då jag väckte motion om ett ecklesiastikkollegi:
inrättande, förbehöll jag mig att få närmare upp-
gifva grunderna för mitt förslag, hvilket jag nu vill
göra. Det är ej af likgiltighet, som jag varit en tyst
åhörare af de öfverläggningar, hvilka vid denna riks
dag hållits rörande svenska kyrkans brister och utvå
garne att dem afhjelpa. Mitt stillatigande har här-
rört dels af oförmåga att untr min sjuklighet åel-
taga i striderna, dels af mir öfvertygelse att vär
kyrka icke kan med framgång reformeras förmedelst
medl emmaraes söndring genom den påyrkade religions
friheten. Jag tror tvärtom at det är inom kyrkan
sjelf och genom hennes egna nedlemmar, som hen-
mes reformation nu, ej mindre än i Luthers tid, bör
och kan rätteligen åstadkommas. Det är ingen egen-
het för henne, utan det är efter min tanke förhål-
landet med hvarje samfund, större eller mindre, eme-
dan dess egna medlemmar äro de enda som hafva
nog kännedom af saker och personer samt nog kärlek
för sjelfva inrättningen, för att kunna väl utföra det
såra uppdraget. Ingen annan kan heller hafva den
ihärdighet, det mod och den selfförsakelse som der-
till erfordras. Min erfarenhet under den tid eckle-
siastikärendernas värd var mig anförtrodd, och hvad
jag sedan upplefvat, hafva hosmig stadgat den me-
uing, att svenska kyrkans refomation måste, för att
blifva fullständig och rätt frukbringande, göras både
från regeringens och folkets elkr församlingarnes si
da, beggedera så vidt möjligt är samtidigt. Åt kyr
kans styrelse bör gifvas mera enhet, tillsyn och kraft;
åt församlingsmedlemmarnes besvär och önskningar
bör lemnas mera vigt och gehör. I förra hänseendet
har jag föreslagit inrättningen af ett ecklesiastikkolle-
gium, och i det sednare införandet af ordentliga kyrko
möten. Då frågorna icke kunna, såsom sig borde,
sammanhällas, emedan den förra blifvit hänvisad till
ekonomiutskottet och den sednare till lagutskottet, si
TRA SOA a VN RE