AJ HM 1 NV HA RH WW RLlIRg VMEVOKA 255 15dfe Ia. Sverges ecklesiastika styrelse, skildrad af hr von Hartmansderff. f Presidenten von Hartmansdorff väckte på l7? riddarhuset den 31 sistl. December 2:ne motioner om ganska genomgripande förändrin-1, gar 1 behandlingen af de kyrko-, läroverksäl och andra ärenden, som höra under ecklesialir stikdepartementets handläggning. Genom den Ik na af dessa motioner föreslog han inrättande i ett eckles astik-kollegium, till behandling i undra instantien af dithörande ärenden; genom li; len andra hållande af kyrkomöten, både tilllal sammansättning och verksamhet ansenligt utst vidgade utöfver hvad kyrkolagskommitteen util sitt ännu icke af konungen pröfvade betänande redan hade föreslagit. Motionerna hän: ÅA visades, den förra till ekonomiutskottet, d sednare till lagutskottet; och motionären gy. behöll sig att framdeles få fallständigar e utveckla säväl skälen för sina förslag, om det sätt, hvarpå han önskade de föresla gua förindringarne genomförda. . j Denna fullständigare utveckling . har för nåcon tid sedan blifvit gifven, och , vi hafva redan i några veckor haft den ena af dessa handlingar uppsatt till införa ade i tidningen, men för bristande utrymme: nödgats uppskjuta dess meddelande. Vi göra i dr.g en början dermed, och förbehålla oss att efter handlingens meddelande få. tillägga några anmärkningar. Om man också. icke Yan instimma med motionären uti ala hans, åsigter, t. ex. angående förhålland et mellan stat och kyrka, äfvensom angåe ade det deraf till en Viss grad beroende för! sällansiet mellan kyrkan och undorvisningsv erker, m. m., så skall likväl hvar och en med största intresse taga kännedom så väl af den lärorika historiska framställning, som af den målande, vi hade så när sagt skoningslösa, teckning af det nuvarande oeft-rrättlighetstillståndet, hvarigenom författaren på ett öfvertygande sätt visar behofvet af en geundlig förändring af hela vår kyrkooch: läroverk.sstyrelse. Man har så gerna bemött: hvarje yrkande af någon mera genomgripande reform på detta fält med tillvitelser för otidig klandiersjuka, förfluget nyhetsmakeri, omstörtningsbegär, och Gud vet hvad. Hr von! Hartmansdorffs ställning, att icke allenast under en följd af flera år hafva varit föredragande hos Konungen just för dessa ärenden, utan äfven under en ännu längre tid sjelfva det konservativa partiets förnämsta stöd och wutmärktaste ledare, bör fritaga honom från dylika beskyllningar från det hållet, på samma gång som dessa förf:s egenskaper gifva ökad vigt åt hans skildring af det faktiska förhållandet inom denna gren af förvaltninen. E Vi meddela här af hr von Hartmansdorffs utveckling af motionen om ecklesiastikkollegium den del, som företrädesvis rör de kyrkliga förhållandena, och taga oss friheten att fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet på hvad deruti säges om biskoparnes motstånd mot kyrkostyrelsens förbättring, om deras ställning till chefen för ecklesiastikdepartementet i följd af deras sjelfskrifvenhet inom representationen och i konstitutionsutskottet m. m. Den är af följande lydelse: Då jag väckte motion om ett ecklesiastikkollegi: inrättande, förbehöll jag mig att få närmare uppgifva grunderna för mitt förslag, hvilket jag nu vill göra. Det är ej af likgiltighet, som jag varit en tyst åhörare af de öfverläggningar, hvilka vid denna riks dag hållits rörande svenska kyrkans brister och utvå garne att dem afhjelpa. Mitt stillatigande har härrört dels af oförmåga att untr min sjuklighet åeltaga i striderna, dels af mir öfvertygelse att vär kyrka icke kan med framgång reformeras förmedelst medl emmaraes söndring genom den påyrkade religions friheten. Jag tror tvärtom at det är inom kyrkan sjelf och genom hennes egna nedlemmar, som henmes reformation nu, ej mindre än i Luthers tid, bör och kan rätteligen åstadkommas. Det är ingen egenhet för henne, utan det är efter min tanke förhållandet med hvarje samfund, större eller mindre, emedan dess egna medlemmar äro de enda som hafva nog kännedom af saker och personer samt nog kärlek för sjelfva inrättningen, för att kunna väl utföra det såra uppdraget. Ingen annan kan heller hafva den ihärdighet, det mod och den selfförsakelse som dertill erfordras. Min erfarenhet under den tid ecklesiastikärendernas värd var mig anförtrodd, och hvad jag sedan upplefvat, hafva hosmig stadgat den meuing, att svenska kyrkans refomation måste, för att blifva fullständig och rätt frukbringande, göras både från regeringens och folkets elkr församlingarnes si da, beggedera så vidt möjligt är samtidigt. Åt kyr kans styrelse bör gifvas mera enhet, tillsyn och kraft; åt församlingsmedlemmarnes besvär och önskningar bör lemnas mera vigt och gehör. I förra hänseendet har jag föreslagit inrättningen af ett ecklesiastikkollegium, och i det sednare införandet af ordentliga kyrko möten. Då frågorna icke kunna, såsom sig borde, sammanhällas, emedan den förra blifvit hänvisad till ekonomiutskottet och den sednare till lagutskottet, si TRA SOA a VN RE