på prenunmerantelnas Hall
hvilka stadna på postkontoren i lands-
orten, der prenumerationer ske, utan
endast uppgift på summan af de re-
qvirerade exemplaren.
STOCKHOLM, den 29 Haj.
Att öppet prisa Ryssland och det ryska
systemet, samt ärligt erkänna sin öfvertygelse
att Sverge bör sluta sig till denna makt, vore
för ryskhetens vänner hos oss någonting gan-
saa naturligt och tillåtligt, så länge Sverges
r gering genom sin neutralitet står i fullkom-
gt lika fredligt och vänskapligt förhållande
till den östra grannen som till de vestra mak-
terna, och vi för vår del, som hysa alldeles
motsatta sympatier och öfvertygelser, skulle
söka att af all vår makt bestrida ett sådant
åskådningssätt, utan att deri finna något mera
fördömligt än i hvarje annan mensklig förvil-
lelse. Men det är gudbevars ingen som vill
medgifva att han hyser någon sympati för
denna makt, och sjelfva regeringens tidning,
hvilken dock i följd af regeringens neutrali-
t tspolitik borde samvetsgrannt vara lika vän-
ligt sinnad mot båda de stridande parterna,
tar mycket illa vid sig om man tycker sig
finna att hennes hjerta lutar mera åt det östra
hållet. Deremot har man uppfunnit en me-
tod att uttrycka sina känslor, som i vära ögon
är långt mindre hederlig än ett ärligt erkän-
uaande af hvad man i hjertat känner. Man
säger nemligen så här: Ja, Ryssland är vår
arffiende; något annat kommer ej i fråga;
men Ryssland är mäktigt och oöfvervinnerligt
och liknar fabelns jätte, som uppstår starkare
hvarje gång han slås till jorden. England
deremot är en gammal räf, som aldrig tänker
på annat än sina egna fördelar, hvars utrikes
politik är svart som sot, och under hvars mest
storsinnade handlingar alltid ligger någon
hund begrafven; Frankrikes närvarande kej-
gare (hvilken man, i parentes, prisade såsom
ordningens frälsare så länge han gjorde stats-
kupper och vadade i blod) är en eröfrings-
lysten äfventyrare, på hvilken man väl skall
akta sig att lita, och franska folket är
ett lättsinnigt och opålitligt följe, som
man skall akta sig för. Så ungefärligen re-
sonerar man, och påminner till och med
om den gamla ammsagan huru Alexander lät
af Napoleon truga sig att ta ifrån oss Fin-
land (hvilket dewme storsinnade man el-
jest förmodligen :cke gjort!), och här, lik-
som i Preussen, arbetar man på uppspe-
landet af en falsk nationalkänsla, för att väcka
hat, misstro och möjligen något mer mot Eng-
land, och småningom tvinga oss till någon
äfven handgriplig förnärmelse mot detta land,
som kunde för alltid sönderrifva möjligheten
af en allians på detta håll och i stället drifva
oss åt det motsatta.
Det är Nya Wermlandstidningen, som för-
nämligast har den tvetydiga äran att predika
detta misstroende mot Vesterns förbundna
makter, och som lervid gjort sin sak så yp-
perligt att hon fåt utmärkelsen att se sig af-
tryckt i Svenska Fidningen, hvilken, såsom
bekant, gerna kozar ihop moln på Albions
himmel,. Den svenska landsortspressen har
också med rättvis ovilja bemött dessa artik-
lar, synbarligen flutna ur en talangfull, men
genom sitt ursinniga hat mot Vesterns friare
institutioner vilsekommen penna, och sednast
har Götheborgs Handels- och Sjöfartstidning för
den 24 dennes förträffligt gendrifvit deras in-
nersta syftning. Med rätta erinrar Handels-
tidningen, att om Englands utrikes politik i
förra tider varit grym och egennyttig, så har
andra staters icke varit en hårsmån bättre,
och att England i nyare tider genom sitt
storartade nit för allt menskligt väl, genom
sina segerrika bemödanden för slafhandelns
afskaffande, genom sin storsinnade filantropi,
genom sina omätliga uppoffringar för folkens
moraliska och inte:llektuella förbättring, i rikt
mått friköpt sig fråm sina gamla synder. Tidnin-
gen kunde hafva tiillagt att i detta krig är
det folket och dess enhälliga öfvertygelse,
som tagit den motsträfviga regeringen med
sig, och folken pläga ej hafva någon annan
politik än det sunda förnuftets och den oför-
villade instinktens; åtminstone hafva de hittills
icke uppenbarat denna hjertlösa och egennyt-
tiga beräkning, som våra ryssvänner i detta
ögonblick söka framställa såsom hufvudka-
rakteren af all engelsk politik.
I sitt sista nummer har Vermlandstidningen
gått ända derhän i sitt råa och orättvisa hat
mot engelsmännen, att den icke blyges påstå
att England vill begagna närvarande krig förl
att på Skandinaviems kust förskaffa sig fast
fot till anläggande af en !urendrejeridepöt, hvari-
från det skall förfölja vår tullbevakning och
öfversvämma vårt land med smugglade varor.
Man vet ej om man skall harmas eller le öf-
ver denna blandning af liten elakhet och stor-
artad dumhet. Både engelska och franska
regeringarne hafva visat oss den berömligaste
liberalitet och gynnat oss med förmåner, som
vi svårligen kunnat påräkna. England skulle
försöka en eröfring af Marstrand eller någon
annan punkt på svenska kusten, för att der- :
ifrån insmuggla sina varor i Sverge, just nu
då ständerna nästam enhälligt borttagit för-
buden, nedsatt tullsatserna och derigenom göra I
lurendrejeriet så småningom omöjligt! Det
är för öfrigt allmänt kändt att det betydliga-
ste lurendrcejeriet på våra kuster bedrifves, ej
med engelska varor, utan med kläden och
sidentyger, hvaraf ingendera komma från brit-
tiska hamnar. Men det är sannolikt att
Nya Vermlandstidningen, hvars poetiska siare-
blick sväfvar öfver hela verlden och icke
minst i den tomma rymden, icke ansett för-
enligt med sitt snilles värdighet att underrätta
sig om hvad som sker här nere på den för-
aktliga jorden. I amnat fall skulle den aldrig
hafva framkommit med en så vanskapligt en-
faldig och så uselt illvillig insinuation, hvil-
ken emellertid ypperligt betecknar sträfvandet
hos denna och andlligt befryndande politici,
att genom skrämskoott och bearbetningar af
fördomar, hvilka dle ej blygas att utgifva
under nationalkänslanis namn, aflägsna svenska l:
nationen från dess maturliga vänner, för att så
mycket lättare bringa den i nödvändigheten j
at: för. upprätthållande af sin omtalade sjelf-
RK rr LK RR - hh a DB Öh — AMS DD 4 ! RRD OCH EE
EK
Fry
PA PT PN ng bag na RA LL RA I TR
KR