på prenunmerantelnas Hall hvilka stadna på postkontoren i landsorten, der prenumerationer ske, utan endast uppgift på summan af de reqvirerade exemplaren. STOCKHOLM, den 29 Haj. Att öppet prisa Ryssland och det ryska systemet, samt ärligt erkänna sin öfvertygelse att Sverge bör sluta sig till denna makt, vore för ryskhetens vänner hos oss någonting gansaa naturligt och tillåtligt, så länge Sverges r gering genom sin neutralitet står i fullkomgt lika fredligt och vänskapligt förhållande till den östra grannen som till de vestra makterna, och vi för vår del, som hysa alldeles motsatta sympatier och öfvertygelser, skulle söka att af all vår makt bestrida ett sådant åskådningssätt, utan att deri finna något mera fördömligt än i hvarje annan mensklig förvillelse. Men det är gudbevars ingen som vill medgifva att han hyser någon sympati för denna makt, och sjelfva regeringens tidning, hvilken dock i följd af regeringens neutralit tspolitik borde samvetsgrannt vara lika vänligt sinnad mot båda de stridande parterna, tar mycket illa vid sig om man tycker sig finna att hennes hjerta lutar mera åt det östra hållet. Deremot har man uppfunnit en metod att uttrycka sina känslor, som i vära ögon är långt mindre hederlig än ett ärligt erkänuaande af hvad man i hjertat känner. Man säger nemligen så här: Ja, Ryssland är vår arffiende; något annat kommer ej i fråga; men Ryssland är mäktigt och oöfvervinnerligt och liknar fabelns jätte, som uppstår starkare hvarje gång han slås till jorden. England deremot är en gammal räf, som aldrig tänker på annat än sina egna fördelar, hvars utrikes politik är svart som sot, och under hvars mest storsinnade handlingar alltid ligger någon hund begrafven; Frankrikes närvarande kejgare (hvilken man, i parentes, prisade såsom ordningens frälsare så länge han gjorde statskupper och vadade i blod) är en eröfringslysten äfventyrare, på hvilken man väl skall akta sig att lita, och franska folket är ett lättsinnigt och opålitligt följe, som man skall akta sig för. Så ungefärligen resonerar man, och påminner till och med om den gamla ammsagan huru Alexander lät af Napoleon truga sig att ta ifrån oss Finland (hvilket dewme storsinnade man eljest förmodligen :cke gjort!), och här, liksom i Preussen, arbetar man på uppspelandet af en falsk nationalkänsla, för att väcka hat, misstro och möjligen något mer mot England, och småningom tvinga oss till någon äfven handgriplig förnärmelse mot detta land, som kunde för alltid sönderrifva möjligheten af en allians på detta håll och i stället drifva oss åt det motsatta. Det är Nya Wermlandstidningen, som förnämligast har den tvetydiga äran att predika detta misstroende mot Vesterns förbundna makter, och som lervid gjort sin sak så ypperligt att hon fåt utmärkelsen att se sig aftryckt i Svenska Fidningen, hvilken, såsom bekant, gerna kozar ihop moln på Albions himmel,. Den svenska landsortspressen har också med rättvis ovilja bemött dessa artiklar, synbarligen flutna ur en talangfull, men genom sitt ursinniga hat mot Vesterns friare institutioner vilsekommen penna, och sednast har Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 24 dennes förträffligt gendrifvit deras innersta syftning. Med rätta erinrar Handelstidningen, att om Englands utrikes politik i förra tider varit grym och egennyttig, så har andra staters icke varit en hårsmån bättre, och att England i nyare tider genom sitt storartade nit för allt menskligt väl, genom sina segerrika bemödanden för slafhandelns afskaffande, genom sin storsinnade filantropi, genom sina omätliga uppoffringar för folkens moraliska och inte:llektuella förbättring, i rikt mått friköpt sig fråm sina gamla synder. Tidningen kunde hafva tiillagt att i detta krig är det folket och dess enhälliga öfvertygelse, som tagit den motsträfviga regeringen med sig, och folken pläga ej hafva någon annan politik än det sunda förnuftets och den oförvillade instinktens; åtminstone hafva de hittills icke uppenbarat denna hjertlösa och egennyttiga beräkning, som våra ryssvänner i detta ögonblick söka framställa såsom hufvudkarakteren af all engelsk politik. I sitt sista nummer har Vermlandstidningen gått ända derhän i sitt råa och orättvisa hat mot engelsmännen, att den icke blyges påstå att England vill begagna närvarande krig förl att på Skandinaviems kust förskaffa sig fast fot till anläggande af en !urendrejeridepöt, hvarifrån det skall förfölja vår tullbevakning och öfversvämma vårt land med smugglade varor. Man vet ej om man skall harmas eller le öfver denna blandning af liten elakhet och storartad dumhet. Både engelska och franska regeringarne hafva visat oss den berömligaste liberalitet och gynnat oss med förmåner, som vi svårligen kunnat påräkna. England skulle försöka en eröfring af Marstrand eller någon annan punkt på svenska kusten, för att der: ifrån insmuggla sina varor i Sverge, just nu då ständerna nästam enhälligt borttagit förbuden, nedsatt tullsatserna och derigenom göra I lurendrejeriet så småningom omöjligt! Det är för öfrigt allmänt kändt att det betydligaste lurendrcejeriet på våra kuster bedrifves, ej med engelska varor, utan med kläden och sidentyger, hvaraf ingendera komma från brittiska hamnar. Men det är sannolikt att Nya Vermlandstidningen, hvars poetiska siareblick sväfvar öfver hela verlden och icke minst i den tomma rymden, icke ansett förenligt med sitt snilles värdighet att underrätta sig om hvad som sker här nere på den föraktliga jorden. I amnat fall skulle den aldrig hafva framkommit med en så vanskapligt enfaldig och så uselt illvillig insinuation, hvilken emellertid ypperligt betecknar sträfvandet hos denna och andlligt befryndande politici, att genom skrämskoott och bearbetningar af fördomar, hvilka dle ej blygas att utgifva under nationalkänslanis namn, aflägsna svenska l: nationen från dess maturliga vänner, för att så mycket lättare bringa den i nödvändigheten j at: för. upprätthållande af sin omtalade sjelfRK rr LK RR hh a DB Öh — AMS DD 4 ! RRD OCH EE EK Fry PA PT PN ng bag na RA LL RA I TR KR