aln. M. gillades, OCEså al KA. M:ts bestämmande bero. al Detta förhållande förändrades ej deraf, att R. St:s ifrågavarande beslut tillkommit i följd af K. Maj ts egen proposition, synnerligast som propositionen icke blifvit i alla delar, icke ens, såsom konstitutionsutskottet uppgifvit, hufvudsakligen bifallen, enär beslu -Itet angående grunderna för bestämmandet af årsoch medelpris, hvilka i väsendtlig män inverkade på ut Igörandet af räntor och kronotionde, var på flerahandz ,sätt afvikande från K. Mts förslag, och säledes påIkallade en ny pröfning efter vederbörande embet:verks hörande, hvarvid afvikelserna möjligen kunde finnas vara af beskaffenhet att icke kunna af K. M. godkännas, och följaktligen utgöra hinder mot all verkulställighet af beslutet rörande det förändrade sättet för räntornas och tiovdens utgörande. Härigenom ansäg statsrädet konstitutionsutskottets Jutan stöd af bestämdt grundlagsstadgande, framstälda tlförmenande, att hvad R. St. i ofvan uppgifne delar alaf det i K. Maj:ts nådiga proposition gjorda förslag -Jantagit lagligen skolat ovägerligen till verkställighet befordras, vara till fullo vederlagdt, och statsrädets framställning kunna härmed afslutas. Men statsrådet ville jemväl ädagalägga, att R. St. beslut i dessa dellar, enligt statsrådets uppfattning, hvarken bort eller kunnat, särskildt för sig, gå i verkställighet. Härvid vore först och främst att märka, att angående tiden för de föreslagna förändringarnes verka Iställighet, såsom beroende af hufvudfrågans afgörande, K. Maj:t i sin nåd. proposition icke något yttrat eller föreslagit. K. Maj:t hade väl, i enlighet med . statsrådets und. tillstyrkande, gjort framställning till 2ÅR. St. om föreskrift till riksgäldskontoret, angående äl godtgörande af den forsellön som kunde komma att från statskontoret utgå, men denna framställning borde, ,Jenligt statsrådets tanke, icke annorlunda betraktas än såsom äsyftande, dels att på en gång tillkännagifva, hvilka uppoffringar förslaget i sin helhet skulle fort I farande medföra, dels att bereda möjligheten af til;Jlämpningsåtgärders vidtagande äfven innan slutet a! påföljande statsregleringsperiod, i fall sådana till följe R. St:s beslut kunde finnas tjenliga och verkställara. Vid pröfningen af R. St:s i ämnet fattade beslut, hvaruti ej heller förekommit nägon bestämmelse an gående tiden för verkställigheten, visade sig likväl, efter hr statsrådets äsigt, påtagligen, att någon partie verkställighet, på sätt hr statsrådet redan yttrat, hvarken borde eller kunde ske. Sådant borde icke ske, dels emedan de särskilda delarne af K. Maj:ts proposition, säsom förut vore nämndåt, st.:de till hvarandra i ett nära och i flera afseenden oskiljaktigt sammanhang, och derföre icke utan rubbning af det hela kunde söndras från hvarandra, dels emedan stora praktiska svärigheter skulle möta vid utförandet deraf, t. ex. vid tillämpningen af medelberäkning för ett betydligt antal af nuvarande olika skattepersedlar, hvilka enligt förslaget skulle kgomma att försvinna. Dessutom trodde hr statsrädet, att i detta afseende icke borde lemnas utan uppmärksamhet, att två riksstånd, vid deras bifall till hvadÅ som angående grundräntornas förenkling samt sättet för de indelta räntornas utgörande och prisbestämning blifvit föreslaget, fastat det vilkor, att deras bifall gällde förslaget i sin helhet, så att en punkt ej kundel: från den andra ösryckas, utan att i följd deraf ståndens lemnade bifall till öfriga delar förfölle. Detta af tvenne stånd vid deras bifall till förslaget fogade vilkor hade hr statsrådet inför K. Maj:t omförmält, icke för att derigenom på minsta sätt ifrågaställa tillförlitligheten af R. St:s skrifvelse, eller förminskal kraften och giltigheten af R. St:s i deras skrifvelse innefattade beslut, ej heller såsom skäl dertill, att samma beslut, af denna anledning, icke skulle kunna l i sättas i verkställighet. Men dä K. Maj:t egde at: il frågan besluta, skulle, enligt hr statsrådets tanke, ens tadelvärd försummelse hafva egt rum, ifall, då frå san blott var om hvad som borde ske, K. Maj:ts upp-Js märksambhet icke blifvit fästal på förenämnde, af två lr riksstånd vid deras bifall till förslaget fogade vilkor, som var nogsamt kändt, och hvarom dessa stånds protokoll lemnade upplysning. Att verkställighet af hvad R. St. för sin del uti ifrågavarande hänseende beslutat icke kunnat ske, vore af flerahanda skäl tydligt. Först och främst fö rekomme dervid, att, enligt K. Maj:ts proposition och R. St. beslut, olika grunder vore bestämda för lösning och förvandling af de persedlar, som skulle komma att bibehållas, och dem, som för framtiden skulle komma att försvinna, nemligen så, att dessa senare skulle förvandlas i penningar till visst, oföränderligt belopp, efter ett, på grund af de nästföregäende tjugu årens markegängar iaststäldt medelpris, hvaremot öfrige ibehållna skattepersedlar skulle lösas efter ett, hvarje år för de tio nästförflutna ären bestämdt, medelpris; och häraf följde naturligtvis, att icke nägondera af lessa grunder kunde tillämpas förr, ön stadgadt blifvit, vilka skattepersedlar som tillhörde det ena eller det undra slaget. Härom var likväl ingenting beslutadt, utan är den oa fråga för närvarade, på grund af ny nådig proposition i ämnet, beroende af R. St:s pröfning och afsörande. Vidare kunde de af R. St. vid förra riksdagen beslutade ändringar ej verkställas, derföre att tör bestämmandet af säkalladt ärspris äå räntepersedlar och kronotionde, samt det deraf beroende medelpris, hvaref:er räntorna och tionden skulle lösas, fordrades en af K. Maj:t icke beroende förändring af hvad hittills gällt angäende markegångssättningen. Ty dä R. St. i denna del beslutat, att Riksständens deputerade vid markegångssättningarne skulle bestä af två ledamö ter från hvarje Riksständ, men bondeständets deputerade i de flesta län för närvarande uppgå till större, och i vissa län till flerdubbelt anta!, mäste en inkränkning häruti ega rum. Enligt 75 regeringsformen skola likväl dessa deouterade nämnas på det sätt, hvarje stånd särskildt ör sig föreskrifvers, och ingen annan än bondestänlet egde således rätt att härom förfoga. Detta har likäl af bondeständet icke blifvit dittills iakttaget, och en sifven följd deraf var, att en sä beskaffad markegängsättning, som R. St. fastställt icke kunde tillvägabingas. Konstitutionsutskottet yttrade väli dess skrifvelse till hr r;: ustitieombudsmannen, att ett lika antal af deputerade 13 rän alla fyra stånden kunnat åvägabringas, derigelr, nom att blånd bondeständets deputerade uisetts sam lic ma antal, som frän hvardera af de öfriga stånden, lja intiogen genom lottning, eller genom val af K. M:ts!j vefallningshafvande, eller på annat sätt, hvarom K. cj M:t kunnat finna för godt förordna. Men äfven detta ja constitutionsutskottets yttrande utvisade, att en be-lto tämmelse, angående ett eller annat sätt för utnäm-!;e ande af bondeständets deputerade vid markegångs-lat ättningarne, varit erforderlig, och då, enligt förut!ar beropade grundlagsparagraf, ingen annan än bondeen ändet sjelf var berättigad, att en dylik bestämmelse ! weddela, hvilket äfven numera skett; så vore det fö lart och oförtydbart, att om statsrådet tillstyrkt K.lhg I:t, att i berörde afseende meddela den bestämmelse, ac om erfordrats, hade detta uppenbarligen varit attat illstyrka en mot grundlagen stridande utsträckning) f Konungens makt, och ett ingrepp i bondeständets gä agliga rättigheter. : I Med den nu mot statsrådets ledamöter riktade anlagelsen företedde sig säledes det märkliga förhällanet, att det utskott, som har det vigtiga förtroendet!,e tt vaka öfver grundlagarnes helgd, sjelf gifvit an-!sa isning på utvägar, hvarigenom de skolat förnärmas, ! 9 ch att statsrådets ledamöter, i fal) de tillstyrkt Konun-: en att vidtaga en ätgärd, för hvars underlätenhet ja e nu anklagas, uppenbarligen skulle hafva gjort sig!an kyldige till hvad dem nu velat päbördas — öfver-!e;j rädelse af rikets gruniålag. len På grund af hvad br statsrådet sålunda anfört, an-; åg hr statsrådet, som icke ville ingå i någon betrakLe else öfver hvad han trodde hafva varit lägstiftarens wening, då han hos konstitutionsutskottet nedlade en ka begränsad och ansvarsfri makt att ställa Konungens ce idgifvare under tilltal, sig kunna med lugn tillförgt ät högloflige riksrättens upplysta bepröfvande öfers erlemna, huruvida ej konstitutionsutskottets framma ällda anklagelse saknade all befogenhet. Ia bön ud vm mV AM MY Sdm Mr; Par 22 i ans