aln. M. gillades, OCEså al KA. M:ts bestämmande bero.
al Detta förhållande förändrades ej deraf, att R. St:s
ifrågavarande beslut tillkommit i följd af K. Maj ts
egen proposition, synnerligast som propositionen icke
blifvit i alla delar, icke ens, såsom konstitutionsut-
skottet uppgifvit, hufvudsakligen bifallen, enär beslu
-Itet angående grunderna för bestämmandet af års- och
medelpris, hvilka i väsendtlig män inverkade på ut-
Igörandet af räntor och kronotionde, var på flerahandz
,sätt afvikande från K. Mts förslag, och säledes på-
Ikallade en ny pröfning efter vederbörande embet:-
verks hörande, hvarvid afvikelserna möjligen kunde
finnas vara af beskaffenhet att icke kunna af K. M.
godkännas, och följaktligen utgöra hinder mot all verk-
ulställighet af beslutet rörande det förändrade sättet för
räntornas och tiovdens utgörande.
Härigenom ansäg statsrädet konstitutionsutskottets
Jutan stöd af bestämdt grundlagsstadgande, framstälda
tlförmenande, att hvad R. St. i ofvan uppgifne delar
alaf det i K. Maj:ts nådiga proposition gjorda förslag
-Jantagit lagligen skolat ovägerligen till verkställighet
befordras, vara till fullo vederlagdt, och statsrädets
framställning kunna härmed afslutas. Men statsrådet
ville jemväl ädagalägga, att R. St. beslut i dessa de-
llar, enligt statsrådets uppfattning, hvarken bort eller
kunnat, särskildt för sig, gå i verkställighet.
Härvid vore först och främst att märka, att angå-
ende tiden för de föreslagna förändringarnes verk-
a Iställighet, såsom beroende af hufvudfrågans afgörande,
K. Maj:t i sin nåd. proposition icke något yttrat el-
ler föreslagit. K. Maj:t hade väl, i enlighet med
. statsrådets und. tillstyrkande, gjort framställning till
2ÅR. St. om föreskrift till riksgäldskontoret, angående
äl godtgörande af den forsellön som kunde komma att
från statskontoret utgå, men denna framställning borde,
,Jenligt statsrådets tanke, icke annorlunda betraktas än
såsom äsyftande, dels att på en gång tillkännagifva,
hvilka uppoffringar förslaget i sin helhet skulle fort
I farande medföra, dels att bereda möjligheten af til-
;Jlämpningsåtgärders vidtagande äfven innan slutet a!
påföljande statsregleringsperiod, i fall sådana till följe
R. St:s beslut kunde finnas tjenliga och verkställ-
ara.
Vid pröfningen af R. St:s i ämnet fattade beslut,
hvaruti ej heller förekommit nägon bestämmelse an
gående tiden för verkställigheten, visade sig likväl,
efter hr statsrådets äsigt, påtagligen, att någon partie
verkställighet, på sätt hr statsrådet redan yttrat, hvar-
ken borde eller kunde ske.
Sådant borde icke ske, dels emedan de särskilda
delarne af K. Maj:ts proposition, säsom förut vore
nämndåt, st.:de till hvarandra i ett nära och i flera
afseenden oskiljaktigt sammanhang, och derföre icke
utan rubbning af det hela kunde söndras från hvar-
andra, dels emedan stora praktiska svärigheter skulle
möta vid utförandet deraf, t. ex. vid tillämpningen
af medelberäkning för ett betydligt antal af nuvarande
olika skattepersedlar, hvilka enligt förslaget skulle
kgomma att försvinna. Dessutom trodde hr statsrädet,
att i detta afseende icke borde lemnas utan uppmärk-
samhet, att två riksstånd, vid deras bifall till hvadÅ
som angående grundräntornas förenkling samt sättet
för de indelta räntornas utgörande och prisbestämning
blifvit föreslaget, fastat det vilkor, att deras bifall
gällde förslaget i sin helhet, så att en punkt ej kundel:
från den andra ösryckas, utan att i följd deraf stån-
dens lemnade bifall till öfriga delar förfölle. Detta
af tvenne stånd vid deras bifall till förslaget fogade
vilkor hade hr statsrådet inför K. Maj:t omförmält,
icke för att derigenom på minsta sätt ifrågaställa till-
förlitligheten af R. St:s skrifvelse, eller förminskal
kraften och giltigheten af R. St:s i deras skrifvelse
innefattade beslut, ej heller såsom skäl dertill, att
samma beslut, af denna anledning, icke skulle kunna l i
sättas i verkställighet. Men dä K. Maj:t egde at: il
frågan besluta, skulle, enligt hr statsrådets tanke, ens
tadelvärd försummelse hafva egt rum, ifall, då frå
san blott var om hvad som borde ske, K. Maj:ts upp-Js
märksambhet icke blifvit fästal på förenämnde, af två lr
riksstånd vid deras bifall till förslaget fogade vilkor,
som var nogsamt kändt, och hvarom dessa stånds pro-
tokoll lemnade upplysning.
Att verkställighet af hvad R. St. för sin del uti
ifrågavarande hänseende beslutat icke kunnat ske,
vore af flerahanda skäl tydligt. Först och främst fö
rekomme dervid, att, enligt K. Maj:ts proposition och
R. St. beslut, olika grunder vore bestämda för lösning
och förvandling af de persedlar, som skulle komma att
bibehållas, och dem, som för framtiden skulle kom-
ma att försvinna, nemligen så, att dessa senare skulle
förvandlas i penningar till visst, oföränderligt belopp,
efter ett, på grund af de nästföregäende tjugu årens
markegängar iaststäldt medelpris, hvaremot öfrige
ibehållna skattepersedlar skulle lösas efter ett, hvarje
år för de tio nästförflutna ären bestämdt, medelpris;
och häraf följde naturligtvis, att icke nägondera af
lessa grunder kunde tillämpas förr, ön stadgadt blifvit,
vilka skattepersedlar som tillhörde det ena eller det
undra slaget.
Härom var likväl ingenting beslutadt, utan är den
oa fråga för närvarade, på grund af ny nådig pro-
position i ämnet, beroende af R. St:s pröfning och af-
sörande.
Vidare kunde de af R. St. vid förra riksdagen be-
slutade ändringar ej verkställas, derföre att tör be-
stämmandet af säkalladt ärspris äå räntepersedlar och
kronotionde, samt det deraf beroende medelpris, hvar-
ef:er räntorna och tionden skulle lösas, fordrades en
af K. Maj:t icke beroende förändring af hvad hittills
gällt angäende markegångssättningen. Ty dä R. St.
i denna del beslutat, att Riksständens deputerade vid
markegångssättningarne skulle bestä af två ledamö
ter från hvarje Riksständ, men bondeständets depute-
rade i de flesta län för närvarande uppgå till större,
och i vissa län till flerdubbelt anta!, mäste en in-
kränkning häruti ega rum.
Enligt 75 regeringsformen skola likväl dessa de-
outerade nämnas på det sätt, hvarje stånd särskildt
ör sig föreskrifvers, och ingen annan än bondestän-
let egde således rätt att härom förfoga. Detta har lik-
äl af bondeständet icke blifvit dittills iakttaget, och en
sifven följd deraf var, att en sä beskaffad markegängs-
ättning, som R. St. fastställt icke kunde tillvägabingas.
Konstitutionsutskottet yttrade väli dess skrifvelse till hr r;:
ustitieombudsmannen, att ett lika antal af deputerade 13
rän alla fyra stånden kunnat åvägabringas, derige- lr,
nom att blånd bondeständets deputerade uisetts sam lic
ma antal, som frän hvardera af de öfriga stånden, lja
intiogen genom lottning, eller genom val af K. M:ts!j
vefallningshafvande, eller på annat sätt, hvarom K. cj
M:t kunnat finna för godt förordna. Men äfven detta ja
constitutionsutskottets yttrande utvisade, att en be-lto
tämmelse, angående ett eller annat sätt för utnäm-!;e
ande af bondeständets deputerade vid markegångs-lat
ättningarne, varit erforderlig, och då, enligt förut!ar
beropade grundlagsparagraf, ingen annan än bonde- en
ändet sjelf var berättigad, att en dylik bestämmelse !
weddela, hvilket äfven numera skett; så vore det fö
lart och oförtydbart, att om statsrådet tillstyrkt K.lhg
I:t, att i berörde afseende meddela den bestämmelse, ac
om erfordrats, hade detta uppenbarligen varit attat
illstyrka en mot grundlagen stridande utsträckning)
f Konungens makt, och ett ingrepp i bondeständets gä
agliga rättigheter. : I
Med den nu mot statsrådets ledamöter riktade an-
lagelsen företedde sig säledes det märkliga förhällan-
et, att det utskott, som har det vigtiga förtroendet!,e
tt vaka öfver grundlagarnes helgd, sjelf gifvit an-!sa
isning på utvägar, hvarigenom de skolat förnärmas, ! 9
ch att statsrådets ledamöter, i fal) de tillstyrkt Konun-:
en att vidtaga en ätgärd, för hvars underlätenhet ja
e nu anklagas, uppenbarligen skulle hafva gjort sig!an
kyldige till hvad dem nu velat päbördas — öfver-!e;j
rädelse af rikets gruniålag. len
På grund af hvad br statsrådet sålunda anfört, an-;
åg hr statsrådet, som icke ville ingå i någon betrak- Le
else öfver hvad han trodde hafva varit lägstiftarens
wening, då han hos konstitutionsutskottet nedlade en ka
begränsad och ansvarsfri makt att ställa Konungens ce
idgifvare under tilltal, sig kunna med lugn tillför-
gt ät högloflige riksrättens upplysta bepröfvande öf- ers
erlemna, huruvida ej konstitutionsutskottets fram- ma
ällda anklagelse saknade all befogenhet. Ia
bön ud
vm mV AM MY Sdm Mr;
Par
22
i ans