Riksrätten.
Här nedan meddela vi, efter Svenska Tid-
ningen, det anförande som hir statsrådet Gri-
penstedt afgifvit inför riksrättten, hvilket ju
sterades sistliden måndag ooch i hvilket d
öfrige åtalade rådgifvarne insstämt, så att de
utgör deras gemensama svar på åtalet. I dett
anförande finner man sammmanfattade de
den halfofficiella pressen för nmera än två år se.
dan till försvar för regeringgens förfararande
andragne hufvudsakliga skälem. Det har denna
lydelse:
— — — Herr statsrådet anförde, att det rådslag.
hvilket Rikets Ständers konstitutionsutskott gjort till
föremäl för ifrågavarande ätal, kunde bedömas med
hänseende till, dels lämpligheten af hvad dervid blif-
vit af statsrädets ledamöter tillstyrkt, dels ock lag
ligheten deraf. Föremäl för riksrättens pröfning vore
imellertid endast lagligheten af de vid berörde råd-
slag gjorda tillstyrkanden, och em framställning, till
Adagaläggande af densamma, vorre säledes här alle-
nast af nöden. Vid bedömandet dderaf ansäg hr stats-
rådet vara af vigt, att synnerlig 1 uppmärksamhet fä
stades vid K. M:ts till Rikets Stännder vid sistförflut
na riksdag aflätne nädiga propositition af den 1 Febr.
1851. Denna proposition hade afafgifvits i anledning
deraf, att åtskilliga olägenheter vicid det gällande be-
skattningssystemet, säsom dess invavecklade beskaffen-
het, mängden af skattepersedlar,, den olika tyngd
som vid skatternas utgörande drabbabade särskilda skatt
skyldiga, och den skiljaktighet scsom under olika är
uti skatternas belopp egde rum, mm. fi. andra, blifvit
vid mänga tillfällen öfverklagade c och propositionen i
sin helhet afsåg undanrödjande afaf de hufvudsakliga-
ste utaf de anmärkta olägenheternina, till hvilket ända-
mäl den innehöll förslag till förevnkling af grundrän
torna, ändring i sättet för de inadelta hemmansrän.
tornas och tiondens utgörande, sarnt förändrade grun
der för markegångens bestämmamde. Syftningen at
denna K. M:ts näd. proposition i sin helhet, och det
inbördes sammanhanget utaf de särskilda delarne at
det deri afgifna förslag, borde, exnligt hr statsrådet:
tanke, tagas i noggrant öfvervägannde. Konstitutions
utskottet hade väl, förmodligen : för att erhälla der
grund som för anklagelsen synts s nödig, sönderdelat
K. Mets proposition i tre särskilalda frågor, likson:
skulle hvarje af dem utgjort nägotat helt för sig; mer
aer, tl bade utskottet, hvarken afif sjelfva propositio
der.
de ler al RB. St:s till svar derå 4 afgifna skrifvelse,
haft någon suledning. Ty fastänn K. M:ts proposi
tion innehöll flerX åmnRen, framställllde under särskilda
moment, hvilket vatt en, för winnande af klarhet
och tydligbet, nödvändig anordnimg, stodo dock, sä
som br statsrädet redan antylt och snart skulle när-
mare utreda, dessa ämnen i ett inbördes, i vissa af.
seenden oskiljaktigt sammanhang ttill hvarandra.
Den i konstitutionsutskottets skriffvelse emot hr stats-
rådet samt öfrige ledamöter af kkonungens statsråd,
hvilka deltagit uti ifrågavarande rrådslag, gjorda an-
klagelse ginge ut derpä, att som, enligt konstitutions-
utskottets förmenande, vissa särskskilda delar af det
uti K. M:ts åberopade näd. propiposition framställds
förslag -och R. St:s derom faitadide beslut, nemligen
de, som angingo ändradt sätt i för indelta hem-
mansräntors och kronotiondes utgigörsnde, bort, ebe-
roende af hvad K. M. uti propositiitionen i öfrigt fram-
ställt och R. St. i afseende derå t beslutat, befordras
till verkställighet, uppskof dermed:d, dä genom beslu-
tet i dessa delar äsyftats lindring i i de skattskyldige:
utgifter, utgjort kränkning af svennska folkets rätt att
sig sjelf beskatta. För en sådan) slutsats vore dock
den förutsättning nödvändig, att; de frågor, hvarom
K. M:ts proposition och R. St:ss med anledning af
densamma afgifna underdåniga sskrifvelse bandlade,
skulle vara af den beskaffenhet, att R. St. allena
egde att deri besluta. I annat fall kunde svenska
folkets sjelfbeskattningsrätt icke anses hafva blifvit
kränkt.
Men dessa frågor voro ieke sädana, deri beslutan-
derätten tillkom R. St. allena, hvilket ädagalades ej
mindre af grundlagens tydliga meming, att frågor om
statens ordinarie inkomster äro berroende af bäda stats-
magternas beslut, än ock af hvad R. St. sjelfva vid
flera tillfällen erkänt. Ett sädant: medgifvande vore
uttryckt, bland annat, just i R. Stt:s nyss åberopad:
skrifvelse, deruti det hette, att R.. St. i det ämne,
bvarom nu vore fröga, för sin de! 1 beslutat. Och ett,
om möjligt, ännu tydligare bevis d derför funnes i R.
St:s underdån:ga skrifselse den 24:4 Maj 1845, angå-
ende förändringar i sät et för utgögörandet af indelts
-äntor, samt dessas, jemte tiondespspanmålens, indrag-
ning till statsverket m. m., af hvililken skrifvelse, som,
utgjorde grunden till de sedermerera i dessa ämnen!
vidtagna ätgärder och förslag, inhchemtades, hurusom
R. St., efter att hafva i sagde ämmnen för sina del be-
slutat, hos K, M, anmälde detta bebeslut med underdå-
nig anhållan, det K, M. täcktes lelemna sitt nådiga bi-
fall till de föreslagna förändringarnna.s På nuis:m
ma skrifvelse föreslogs, bland annsat, att alla till in-
delta löntågare, samt verk oeh inryättviogar m. m.,:
