Riksrätten. Här nedan meddela vi, efter Svenska Tidningen, det anförande som hir statsrådet Gripenstedt afgifvit inför riksrättten, hvilket ju sterades sistliden måndag ooch i hvilket d öfrige åtalade rådgifvarne insstämt, så att de utgör deras gemensama svar på åtalet. I dett anförande finner man sammmanfattade de den halfofficiella pressen för nmera än två år se. dan till försvar för regeringgens förfararande andragne hufvudsakliga skälem. Det har denna lydelse: — — — Herr statsrådet anförde, att det rådslag. hvilket Rikets Ständers konstitutionsutskott gjort till föremäl för ifrågavarande ätal, kunde bedömas med hänseende till, dels lämpligheten af hvad dervid blifvit af statsrädets ledamöter tillstyrkt, dels ock lag ligheten deraf. Föremäl för riksrättens pröfning vore imellertid endast lagligheten af de vid berörde rådslag gjorda tillstyrkanden, och em framställning, till Adagaläggande af densamma, vorre säledes här allenast af nöden. Vid bedömandet dderaf ansäg hr statsrådet vara af vigt, att synnerlig 1 uppmärksamhet fä stades vid K. M:ts till Rikets Stännder vid sistförflut na riksdag aflätne nädiga propositition af den 1 Febr. 1851. Denna proposition hade afafgifvits i anledning deraf, att åtskilliga olägenheter vicid det gällande beskattningssystemet, säsom dess invavecklade beskaffenhet, mängden af skattepersedlar,, den olika tyngd som vid skatternas utgörande drabbabade särskilda skatt skyldiga, och den skiljaktighet scsom under olika är uti skatternas belopp egde rum, mm. fi. andra, blifvit vid mänga tillfällen öfverklagade c och propositionen i sin helhet afsåg undanrödjande afaf de hufvudsakligaste utaf de anmärkta olägenheternina, till hvilket ändamäl den innehöll förslag till förevnkling af grundrän torna, ändring i sättet för de inadelta hemmansrän. tornas och tiondens utgörande, sarnt förändrade grun der för markegångens bestämmamde. Syftningen at denna K. M:ts näd. proposition i sin helhet, och det inbördes sammanhanget utaf de särskilda delarne at det deri afgifna förslag, borde, exnligt hr statsrådet: tanke, tagas i noggrant öfvervägannde. Konstitutions utskottet hade väl, förmodligen : för att erhälla der grund som för anklagelsen synts s nödig, sönderdelat K. Mets proposition i tre särskilalda frågor, likson: skulle hvarje af dem utgjort nägotat helt för sig; mer aer, tl bade utskottet, hvarken afif sjelfva propositio der. de ler al RB. St:s till svar derå 4 afgifna skrifvelse, haft någon suledning. Ty fastänn K. M:ts proposi tion innehöll flerX åmnRen, framställllde under särskilda moment, hvilket vatt en, för winnande af klarhet och tydligbet, nödvändig anordnimg, stodo dock, sä som br statsrädet redan antylt och snart skulle närmare utreda, dessa ämnen i ett inbördes, i vissa af. seenden oskiljaktigt sammanhang ttill hvarandra. Den i konstitutionsutskottets skriffvelse emot hr statsrådet samt öfrige ledamöter af kkonungens statsråd, hvilka deltagit uti ifrågavarande rrådslag, gjorda anklagelse ginge ut derpä, att som, enligt konstitutionsutskottets förmenande, vissa särskskilda delar af det uti K. M:ts åberopade näd. propiposition framställds förslag -och R. St:s derom faitadide beslut, nemligen de, som angingo ändradt sätt i för indelta hemmansräntors och kronotiondes utgigörsnde, bort, eberoende af hvad K. M. uti propositiitionen i öfrigt framställt och R. St. i afseende derå t beslutat, befordras till verkställighet, uppskof dermed:d, dä genom beslutet i dessa delar äsyftats lindring i i de skattskyldige: utgifter, utgjort kränkning af svennska folkets rätt att sig sjelf beskatta. För en sådan) slutsats vore dock den förutsättning nödvändig, att; de frågor, hvarom K. M:ts proposition och R. St:ss med anledning af densamma afgifna underdåniga sskrifvelse bandlade, skulle vara af den beskaffenhet, att R. St. allena egde att deri besluta. I annat fall kunde svenska folkets sjelfbeskattningsrätt icke anses hafva blifvit kränkt. Men dessa frågor voro ieke sädana, deri beslutanderätten tillkom R. St. allena, hvilket ädagalades ej mindre af grundlagens tydliga meming, att frågor om statens ordinarie inkomster äro berroende af bäda statsmagternas beslut, än ock af hvad R. St. sjelfva vid flera tillfällen erkänt. Ett sädant: medgifvande vore uttryckt, bland annat, just i R. Stt:s nyss åberopad: skrifvelse, deruti det hette, att R.. St. i det ämne, bvarom nu vore fröga, för sin de! 1 beslutat. Och ett, om möjligt, ännu tydligare bevis d derför funnes i R. St:s underdån:ga skrifselse den 24:4 Maj 1845, angående förändringar i sät et för utgögörandet af indelts -äntor, samt dessas, jemte tiondespspanmålens, indragning till statsverket m. m., af hvililken skrifvelse, som, utgjorde grunden till de sedermerera i dessa ämnen! vidtagna ätgärder och förslag, inhchemtades, hurusom R. St., efter att hafva i sagde ämmnen för sina del beslutat, hos K, M, anmälde detta bebeslut med underdånig anhållan, det K, M. täcktes lelemna sitt nådiga bifall till de föreslagna förändringarnna.s På nuis:m ma skrifvelse föreslogs, bland annsat, att alla till indelta löntågare, samt verk oeh inryättviogar m. m.,: