FALSKA TÄRNINGAR.
Novell af DICKENS,
(Slut frän on dagsbl.)
Under det han blandade korten, fällde han
ett spader äss i sitt knä, tog upp det, stack
åter in det i leken och gaf det sedan åt sig
sjelf. Ingen annan hade sett kortet, ingen
anmärkning blef gjord, och så uppsteg den
förfärliga tanken 1 hans hjerna.
I hvad slags hasardspel som helst hade Charles
Lovell de följande aftnarne den mest ovan-
liga lycka. Han vann stora summor, och såg:
för sig den snara möjligheten af att kunna:
betala sina skulder och utreda allt trassel.
Ibland de spelande unga männen voro som-
liga som hade fullt upp med pengar och frå-
gade föga efter sina förluster; men andra, och
deribland Edvard Herbert, voro ej så väl lot-
tade. Han var, likasom Charles, son af fat-
tiga föräldrar, som hade måst inskränka sig
mycket för att kunna anställa honom vid ar-
meåen, och det var med högsta svårighet och
uppoffring som hans moder, numera enka,
kunnat hopsamla den nödiga summan för at:
köpa honom ett kompani som nyss blifvit le-
digt. Den förre innehafvarens afskedsanhål-
lan var redan inlemnad, och Herberts pen-
ningar lägo i beredskap hos bBaukiren. Me
d ec i
r hunnit
an förlorat hvarje skill
nu mera kunde anses som Charles
Lovells tillhörighet.
Herbert var en värd ung man, heder
ädelmodig, lifiis egäfvad meden ovar
lig finkönsla i hederssaker. Han beslöt ge-
nast att betala sin skuld, men han visste at i
I och med detsau voro alla hans förhopp-
ningar på framtiden ramlade; han sände bu!
till agenten, att till honom utbetala hela sum- s
man och att utstryka Laus namn på listan föry
ng, så att hela
Å
(
l
(
chefen, hade I
i
l
c OCi
is och