STOCKHOLM, den 27 Maj. . . Utrikes Korrespondens-artikel (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 22 Maj 1834. Kriget rycker oss beständigt allt närmar och tar efterhand all uppmärksamhet i an språk, så att våra inre förhållanden, hur all varliga de än äro, för ögonblicket träda lite i bakgrunden. I detta ögonblick berättas så lunda på telegrafisk väg från Danzig, hvar öfver engelska flottan har sin post, och hvar ifrån man således har att vänta sina under rättelser, att Gustafsvärn är förstördt och 15(( man ryssar tillfångatagna. Denna underrät telse skall här naturligtvis väcka stor glädje der sinnesstämningen, trots de utländska tid. Ningarnas lögnaktiga berättelser om våra för. hållanden, hvad folket beträffar, är i hög grad antirysk; men att ni icke ser oss jubla öfvel dylika segerbudskap, kommer deraf, att förhoppningarna äro spända så högt att man ej vill gifva sig tillfreds med mindre än Kronstadts eröfring, ty derpå tror man fullt och fast, trots den sangvinism som ligger till grund för dylika förhoppningar. — Under dessa i högsta grad krigiska utsigter framtränger sig frågan om bevarandet af vår neutralitet med allt större och större styrka och debatteras ifrigt ej blott af politiska kannstöpare, utan äfven af allvarsamma statsmän. Man är här ingalunda krigiskt stämd och önskar ingenting helldre än att kunna hålla sig ute ur elden. Ryssland är icke — som för er — danskarnas arffiende, — deras ligger mot söder — 3 ja hos kälkborgarna gå till och medjönnu några underliga sägner om den ryska kejsarens ädelmod (på grund af czarens önskan att preussarne skulle utrymma Jutlandi; hvar-till kommer att resurserna väl icke är uttömday men dock något medtagna i följl af det öfverståndna treåriga kriget; men hval som i första rummet ger utslaget i fråga om bevarandet af våra fredliga sympatier, är traditionen om Danmarks lyckligaste år under dess neutralitet i slutet af förlidet sekel, då handeln och sjöfarten florerade, och välståndet i landet förökades i en otrolig grad. Det ges dock många som mena, att vårt deltagande i kriget, som måste bli långvarigt, om det skall kunna leda till något ordentligt resultat, är oundvikligt, och att man lika gerna kan springa som krypa i det,, genom att straxt afsluta en ofoch defensivallians med vestmakterna. Häremot anför man, som det synes mig med rätta, att möjligheten att bibehålla vår neutralitet dock alltid finnes för handen, och att man icke hufvudstupa bör kasta sig i Maelströmmen genom att straxt taga parti, så mycket mera som Preussen, genom en sannolik allians med Ryssland, i sådant fall skall vara oss en farlig granne, och man hänvisar slutligen till den ringa grad af nytta som vestmakterna skulle hafva af vår delaktighet i kriget. Danmark har nemligen en ringa flotta att ställa till sina allierades hjelp, och blott yterst få landttrupper att uppställa, om ej sydgränsen skall helt och hållet blottas, så att man verkligen har svårt att fatta rimligheter i de på den sednaste tiden uppdykande ryktena om det allvarsamma språk, som engelska noter skulle föra rörande vår ställning. . Sverges hållning i den närmaste framtiden skall emellertid i hög grad styrka fredseller krigspartiet, allt efter den ställning det intar vis å vis händelserna, och man motser derföre med spänd väntan underrättelser deri från i denna punkt. Med hänseende till Ryssland har Sverge ett öppet sår — Finland, som knappast kan läkas med den nyktra neutralitetens tillhjelp, och man finner derföre naturligt att stämningen der är på helt annat sätt antirysk 1 än här, liksom sjelva landet, på grumd af sitt läge, torde ur strategisk synpuukt. var långt vigtigare än Danmark. Det är föjljaktligen derifrån eom anstöten till Danmarks ak tiva medverkan i kriget skall komma. Fins det något sannt i d-t utbredda ryktet att energiska noter ankommit från England,, är det för öfrigt ganska naturligt, att dessal. sätta ministeren, som är delad mellan ryske och tyska sympatier, i en något obehaglig ställning; ty när dess enda stödjepunk, utlendet är tagen ifrån den, kan ett menskligt öga ej litt uppdaga hvad den har att stödja sig till; landet sjelft är det sannerligen icke. At: mi-ls nistrarne icke sitta så fast i sadeln som detla ser ut på afstånd, är dock säkert; derom ger v regeringspressen ett dagligt intyg, i det dens rasar mer än vanligt. Härtill bidrager också la föröfrigt konstitutionsdagens annalkande, ty denna dag är de höga herrarne som en brand d i näsan och deras legosvenner beteckna fi-)f randet af denna dag, som synes vara den lojalaste sak i verlden, nära nog som en full-9 komligt separatistisk och upprorisk handling.ö Rysstidningen Köpenhamnsposten,, som atjt grefve Moltke utdelas gratis till embetsmännen i Slesvig och sålunda kan antagas vara ministerens skötebarn, predikar dagligen med lut den största fräckhet — en oktroy, och detlre kan således anses utom allt tvifvel, att tt ministeren, eller åtminstone dess inflytelse1 rikaste medlem, C. Moltke, umgås med denna le högförrädiska plan. Men man tviflar dock på. un: att ministeren i sin helhet skall hafva modkr ill en dylik halsbrytande åtgärd, till och med om planen icke skulle möta det mest bestämda notstånd hos konungen personligen och der-!fo ör måste stå i samband med aristokratiens ve äraste tanke — en hofrevolution. Emeller-!at id är det godt att vara beredd på hvarje evenrd ualitet, och den stundande 5 Juni skall derrd öre användas att organisera hela nationen gi ill ett oppositionsparti. 1 detta ändamål för4 ,eredas fester till denna dag öfver hela lan12 l EA AA EAT I OR RREE Eee I