j
i
)
l
)
BLANDADE ÄMNEN.
En svensk eriginalopera. Hr J. IE. Gille
har skrifvit musik till en stor opera i 3 akter: Abra-
ham, som i dessa dagar blifvit inlemnad till kongl.
teaterdirektionen. Libretten är äfvenledes svenskt
original; författaren är hr prosten C. G. Rollin. Pje-
sen omhandlar den store patriarken Abrahams ung-
dom, de förföljelser han för sin religiösa tro måste
uthärda, samt slutligen hans förvisning från staden
Uhr. — Abraham och hans anförvandter voro skick-
liga bildhuggare, som förfärdigade afgudabilder åt
folket. Till den instundanue stora afgudafesten tvin-
gas Abraham af fader och bröder, säsom den skick-
ligaste, att hålla bilderna till afsalu. Abraham, som
emellertid kommit till fullt medvetande af det orätta
i förfädrens tro, fattar bilan, krossar alla afgudabil-
der, och uppstämmer på sina knän en lofsäng till den
sanne och ende Gudens ära. Scener mellan Abraham,
hans fader, hans tvenne bröder och Loth följa. Folk-
massan, förbittrad öfver Abrahams handlinggssätt, har
för afsigt att mörda honom. Öfversteprestien, i hem-
hemlighet delande Abrahams tro, blifver (dock hans
räddare och förmår utverka, att hans dödsdom
mildras till landsflykt; innan så sker, föjrenas han
med Sara. Hopen kan dock ej lugnas, uttan böljar
kring Abrahams boning. Den retade Loth har emel-
lertid förberedt allt till flykten, men Abralham är ej
en man som rädes sä lätt, han känner sig stark i
Gudi och vill än en gång tala till folket. I samma
stund störtar folkmassan in, och en man ur hopen
rusar med draget svärd på Abraham, som utan öfver-
steprestens mellankomst uu vore förlorad. Härpå föl-
jer afskedet till de qavarblifvande, Sara och Loth följa
honom, och hela massan instämmer i finalen. Hvad
de särskilda sångpartierna beträffar, så har komposi-
tören beräknat dem för vär lyriska Scens artister:
2 sopraner, 2 tenorer och 4 basar utgöra hufvudper-
sonerna, hvartill sedan komma nägra minwe partier.
Stora chörer finnas här i öfrerflöd, äfverom något
mycket ovanligt, nemligen trenne soloqvatetter och
en qvintett för karlröster. (Tidn. för Musik.)
— Ben egyptiska hjelphären. En korre-
spondent till Courier de Lyon ger följande skildring
af de till Constantinopel ankomna egyptiska trupper-
aa. Pennan förmår knappt skildra denna förfärliga
bataljon, om hvars barbariska råhet blott en fotografi
skulle kunna ge ett begrepp. Man föreställe sig en
vild milis af svarta, med bilor, sablar, baj onetter och
gevär beväpnade, i smutsiga ylletyger klädda slafvar.
Vid deras nakna fötter hänga skor utan bottnar; de-
ras ryggar äro nedtryckta af ett oordentligt bagage,
som mera liknar ett hastigt sammanrafsadt byte, och
deras blåa utslitna uniformer försvinna under länga,
hvita munkkåpor af det aldra gröfsta ylletyg. Somliga
låta denna mantel släpa på marken efter sig, andra
uppfästa den omkring lifvet. Ser man sig vidare
omkring bland ansigtena under de vida, omkring huf-
vudet snodda turbanerna, har man framför sig de
mest fantastiska och tillika de mest bestialiska fysio-
nomier som Afrika frambragt. Jag säg ibland dem
resliga jättar, med menniskoätaretänder och glödande
ögon, som framlysa mellan de mörka ansigtsdragen;
ynkliga dvergar med gulbleka ansigten, på hvilka de
outsägligaste menskliga lidanden stodo afpräglade,
och som blott ha en enda lång tand att afbita patro-
nen med. Bland dessa rekryter såg jag äfven gamla
koptiska soldater, så lika Sesostris krigare, att man
nästan var frestad att tro dem nyss vara nedstigna
från basrelieferna i Karnak eller Meroö. Deras af
rynkor fårade pannor, deras gråa fladdrande här, de-
ras ärrbetäckta bronsansigten, deras lugna hällning
läto mig genast i dem igenkänna Ibrahim Paschas ve-
teraner.
— Heteer. I Finlands Allmänna Tidning
berättas från Starropol: Uti köpingen Michailowskaja,
vid pass 10 verst från denna stad, varsnade ena mängd
personer den 18 sistl. Mars kl. omkring 8 på aftonen
en ganska anmärkningsvärd meteor. Ettt eldklot at
åtminstone en saschens diameter ströz fram utmed
en af gatorna i köpingen, i riktning frön norr åt sö-
der, och så nära marken, att det på imägra ställen
nästan berörde densamma. Dess sken var till den
grad bländande, att värden i ett hus, der elden för
aftonen redan var utsläckt, trodde att det var elds-
våda i grannens gärd, hvarföre han genast hastade
ut på gärden, men fann meteoren redan vara utom
köpingen. Vid samma tid anlände en kossackkom-
mendering till Michailowskaja. Meteoren passerade
nästan förbi sjelfva fronten af truppen, gjorde trenne
; rikoschetter och kreverade, i det den spridde omkring
sig millioner smärre gnistor. Den lögre folkklassen
I anser dylika företeelser vara förebud till krig.
3,
0
I
e
— Ben skönaste dopformel. Mitt barn! —
säger Brahminen, — gråtande kommer du till verl-
den, medan alla omkring dig med leende hälsa dig
välkommen. Lef så, att du en gång kan skiljas hä-
dan, under det att alla omkring dig gråta.