ALVA MUS RSVIAIMvI,g PVE HB HH DB heten ocksiå mest drabbar. Man har föreslait: E dels att jordbruket måtte från skjutsningsbesväret helt coch hållet befrias, och såsom utvägar för vinnande af detta mål, antingen att skjutsen owilkorligen skulle ställas på entrerenad och de resande erlägga betalning i förhållande till kostnaden för skjutsens upprätthålland2, eller att skjutsen skulle göras till föremål för den enskilda företagsamheten i förening med postforslingen, och det kontanta tillsk.ott, som för ändamålet kunde erfordras, utggå af statsmedel; dels att, derest skjutsningsbesväret icke kan från jordbruket sskiljas, lättnad i detta besvär måtte beredas, anttingen genom skjutsens ställande entrepreenad, under vilkor att erforderliga ontanta bbidrag för ändamålet utgå länsvis,, hvarom : larndshöfdingen i Skaraborgs län, f. d. statsråddet Sandströmer väckt motion, eller genom föprhöjning af skjutslegan, såväl för entreprenadd som för reservskjutsen, eller genom minsskning i hästantalet vid skjutsombyteställenza, m. m. Derjemte ha särskilda förslag väckts, iafseende på kungsoch kronoskjutsen,, om vagnslegans ökande och derom att ersättning för vederbörandes resor i embetsärenden må utgå efter en förändrad beräkningsgrund, så att den åtnjutes endast för det antal hästar, som verkligen behöfver begagnas., Alla dessa förslag har allmänna besvärsoch ekonormiutskottet behandlat i sitt nyligen afgifna bettänkande nr 89, hvari utskottet afstyrkt bifall till förslagen om skjutsningsbesvärets skiiljande från jorden, äfvensom alla de öfriga förslagen, med undantag af dem rörande förhöjning af skjutsoch vagnslegan. Utskottet fföreslår nemligen i sistnämnde hänseenden: att Rikeets Ständer må hos Kongl. Maj:tl anhålla, detet skjutslegan vid landtgästgifverierne måtte vardala bestämd, der skjutsen icke är på : entreprenadd upplåten, till 20 sk. under hela året, och der entreprenad finnes eller kan blifva inrätittad till 28 sk. milen för hvarje häst; — attt samma lega i städer, der skjutsen icke är på : entreprenad ställd, måtte höjas till 24 sk., ochh för den entreprenadskjuts, som i städerna uttgår, till 32 sk. milen; — samt att det måtte sstadgas, att för begagnande af den skjutsandesz: hjulåkdon, såvida dessa äro med fjädersäten försedda, skall i lega erläggas 4 sk. för tvåbetsoch 2 sk. för enbets-åkdon, och att för sele, som utan åkdon nyttjas, erlägges I st., allt bko, milen, men för släde, äfvensom för hjulåkdon, hvarå icke fjädersäte finnes, bibehålles hittills vanlig lega. För närvarande är skjutslegan på landet, der : entreprenadskjuts ej finnes, 16 sk. milen för hvarje häst, Januari, Februari, Maj, Juni, Juli, Augusti oclh September månader, och 20 sk. de andra :fem månaderna af året; samt der entreprenadlskjuts är inrättad, 24 sk. 1 städerna är leggan, utom de högre afgifter som undantagsvris på få ställen finnas, 20 sk. för en häst, miilen, der entreprenadskjuts ej finnes, men 28 sk., allt bko, der sistnämnde skjutsning blifvit inrättad. Vagnslesan åter är nu 2 sk. bko milen för vagn och . sk. för kärra, släda eller sadel, och någon lega finnes ej utsatt då resande till eget åkdon begagnar den skjutsandes seltyg. De hufvudsakliga skäl, på grund hvaraf utskottet afstyrkt att skjutsen ovilkorligen skulle ställas på entreprenad och de resande erlägga l betalning i förhållande till kostnaden för skjutsens upprätthållande, äro: att belägenheten vid flera gästgifverier hindrar en friare täflan mellan spekulanter på en sådan entreprenad; att å somliga ställen en spekulant till och med kunde blifwa utan alla medtäflare; att den öfverdrifna kcostnad som vid sådana ställen kunde uppstå för skjutsen, om ingen gräns skulle finnas för beloppet af en dylik skjutslega, skulle lägsga betänkliga hinder i vägen för rörelsen; att den stora skiljaktigheten i skjutslegan vid de särskilda gästgifvaregårdarne, hvarigenom det blefve omöjligt (?) att vid en resas börjen beräkna dertill erforderliga omkostnader, vore en ny olägenhet,, och skulle alltså dema reform, om den antoges medföra oredaoch hinder för kommunikationerna mom landet,. — För afstyrkande af förslaget, satt skjutsen skulle göras till föremål för den enskilda företagsamheten i förening med postforslingen,, och att det kontanta tillskott, som för ändamåålet kunde erfordras, skulle utgå af statsmedells, har utskottet, likasom vid föregående Tikksdag, anfört, att detta förslag ej vore antajgligt, emedan för sådant ändamål betydliga statsanslag skulle erfordras, hvilka komme aitt drabba icke blott de nu skjutsskyldige, utan alla landets skattskyldige invånare, hwartill komme att, på sätt utskottet i ett annabt betänkande visat, forvagnsinrättningen ickke utan alltför kännbara uppoffringar å stateens sida kunnat tillvägabringas. Om vi i än finna det sätt hvarpå utskottet expedieratt frågan om skjutningsbesvärets skiljande fråm jorden, för hvilken detta besvär på många. ställen är en odräglig börda, som förr eller sednare måste afskaffas, allt för knapphändigt, medgifva vi att den rätta tiden ännu icke synes vara inne för denna önskvärda reform, emedan skjutsningsbesväret för närvarande har att emotse stora förändringar, icke endast under den vackrare årstiden genom de alltmera utvidgade ångbåtskommunikationerna, utan äfven hela året om, när jernvägar, såsom man bör hoppas, inom ej så låvg tid i betydligare mån komma att på de större kommunikationslinierna förändra trafiken och i flera hänseenden lindra de skjutsandes börda, ehuru den på somliga ställen säkerligen just derigenom blir förökad, såsom vid de landsvägslinier, hvilka föra närmast till de större jernvägsstationerna. Men emedan skjutsningsbesväret sålunda nu är underkastadt stor föränderlighet, synes oss utskottet icke hafva haft skäl att, såsom det gjort, afstyrka hr Sandströmers motion om skjutsens ställande på entreprenad, med den härför erforderliga kostnadens fördelning länsvis, eller å samtlige skjutsskyldige hemman inom länetv. Utskottet har nemligen fäst synnerligt afseende på att denna fördelning skulle otillbörligen medföra lindring för somliga på a sr