att endast penningar eller i värsta fall sspanmål och
penningar skulle blifva fastställda skattetittlar. Krono-
tionden borde då förvandlas till spanmål och dags-
verken till penningar. I annat fall vile han läta
hufvudpersedlarne orubbadt qvarstå. För Gestrikland
talade Hans Persson yrkande att dagsvirken måtte
förvandlas till penningar eller ock till spnmäl, men
ej till kött. För Helsingland uppträdde Erik Ersson
yrkande dagsverkens förvandling till pemingar, eller
om det ej lät sig göra till spanmål. Las Andersson
instämde. För Westernorrlands län talade Sahlen, lika-
ledes yrkande dagsverksräntans förvandling till pen-
ningränta och Jon Hansson instämde.
För alla dessa län bifölls återremiss af utskottets
framställningar med dervid gjorda anmärkningar.
Nu kom man ändtligen till ett län, Westerbottens,
hvars önskningar blifvit uppfyllda. Sandberg tackade
utskottet och utlåtandet gillades i denna del.
Men för Gottlands län var Lindby missnöjd. Han
ville, i likhet med hvad länets deputerade önskat, ati
strömming, hö och dagsverken måtte förvandlas till
penningar, men om detta ej kunde ske, att ätmin-
stone dagsverken måtte på detta sätt förvandlas, och
derföre önskade han återremiss, som bifölls.
För Christianstads län förklarade sig Ola Månsson
och för Blekinge län Ola Persson vara belåtna.
Men för Halland yrkade Bengt Gudmundsson åter-
remiss för att få ved och dagsverken förvandlade till
penningar i stället för till spanmäl, och för öfrigt
ville han liksom Dalarnes och Wermlands represen-
tanter att uppsägningsrätten för hafra måtte bibehål-
las åt räntegifvarne.
För Götheborgs och Bohuslän yrkade Lars Rasmusson
att dagsverkerken måtte bli förvandlade till pennin-
gar, emedan det eljest skulle bli en skatteförökning
och Lind instämde.
För Jemtland och Norrbotten gillades hvad utskot-
tet föreslagit.
Deremot äterremitterades hvad utskottet efteråt i
fråga om ett förslagsanslag och skrifvelse om beslu-
tet tillstyrkt.