STOCKHOLM, den 22 Maj.
Riddarhusets behandling af den s. k.
skattercyler nysfrågan i lördags har ånyo kastat
ståndet tillbaka till den ståndpunkt, hvarpö
det befann sig före behandlingen af bränvins-
och tullbevillnings-betänkanderna. Så snart,
nemligen, fråga uppstod om ett politiskt eller
ett embetsmanna-iutresse, då var det genast
slut med de frisinnade åsigterna, sjelfständig-
heten och aktningen för skäl. Man återfann
då omedelbart samma lydiga och blinda ma-
joritet som förut. Detta var visst icke något
oväntadt, men det kom litet tvärt ofvanpå dels
den liberala behandlingen af bränvinsfrågan,
deraf den materiela vinsten skulle blifva mil-
lioners ökade inkomster för statsanslag, hvar-
till andra tillgångar saknas, dels den friko-
stiga nedsättningen af tullafgifter, hvars ma-
teriela resultat säkert blir bättre pris på alla
slags utländska artiklar, särdeles på sådana som
vanligen förbrukas i s. k. bättre hus och höra
till ett slags lyx, hvaremot man var ansenligt
njuggare då det gälde sådana förnödenhets-
artiklar, som i största mängden erfordras för
de mindre bemedlade och arbetande klasserna.
Vi hafva likväl för vår del med tillfredsstäl-
lelse förnummit de liberala åsigternas seger i
detta fall, äfven inom det höglofliga ståndet,
icke just för de nyss anmärkta fördelarnes
skull, utan för den oberäkneligt stora både
industriela och isynnerhet moraliska vinst, son
deraf kan väntas. Desto mindre glädjande är
det att, så snart det gällde blotta möjligheten
för de byråkratiska intressena att göra någon
den aldra obetydligaste eftergift eller uppoff-
ring, nu som förr finna ett motstånd, kom-
pakt som ett berg. Den som eljest, utan för-
utfattad mening, från läktaren åhörde debatten
å riddarhuset sistlidne lördags f. m. i skatte-
förenklingsfrågan, kan icke ett ögonblick tveka
å hvilken sida både den klaraste rättvisa, de
Bästa skäl och den största talang funnos. Den
egentliga punkt, bvarom tvistades, var frågan,
huruvida det i allmänhet öfverensstämde med
K. M:ts proposition och Rikets Ständers be-
slut vid förra riksdagen, att vid en blifvande:
reduktion af räntepersedlarne förvandla en huf-
vudpersedel till andra persedlar, och specielt
att utbyta dagsverksräntan mot spanmål, kött,
smör, 1 stället för att förvandla den till pen-
ningar. Ämnet är temligen kärft, ehuru de-
batten derom var rätt liflig. Viämna ej hel-
ler nu dermed specielt sysselsätta våra läsare.
då det blir tillfälle att i vår riksdagsafdelning
lemna kännedom om debatten. Vi vilja här
endast fästa uppmärksamhet dervid, att hvad
minoriteten fordrade icke bestod i mer än en
återremiss för sakens förnyade, mindre ensi-
diga och inkrånglade behandling istatsutskot-
tet, än i det nu aflitna betänkandet. För denna
omarbetning anfördes de mest giltiga argumen-
ter, och man tycktes i öfrigt, med något slags
klokhet och förutseende, bordt derför hafva
mer än grundade poltiska skäl, dels uti den
af borgare- och bondestånden enhälligt beslu-
tade återförvisningen af ärendet, dels uti den
omständigheten att utskottet i flera väsendt-
liga punkter föreslagit förändring af Kongl.
Maj:ts proposition, och att åtskilliga af de
