STOCKHOLM, den 22 Maj. Riddarhusets behandling af den s. k. skattercyler nysfrågan i lördags har ånyo kastat ståndet tillbaka till den ståndpunkt, hvarpö det befann sig före behandlingen af bränvinsoch tullbevillnings-betänkanderna. Så snart, nemligen, fråga uppstod om ett politiskt eller ett embetsmanna-iutresse, då var det genast slut med de frisinnade åsigterna, sjelfständigheten och aktningen för skäl. Man återfann då omedelbart samma lydiga och blinda majoritet som förut. Detta var visst icke något oväntadt, men det kom litet tvärt ofvanpå dels den liberala behandlingen af bränvinsfrågan, deraf den materiela vinsten skulle blifva millioners ökade inkomster för statsanslag, hvartill andra tillgångar saknas, dels den frikostiga nedsättningen af tullafgifter, hvars materiela resultat säkert blir bättre pris på alla slags utländska artiklar, särdeles på sådana som vanligen förbrukas i s. k. bättre hus och höra till ett slags lyx, hvaremot man var ansenligt njuggare då det gälde sådana förnödenhetsartiklar, som i största mängden erfordras för de mindre bemedlade och arbetande klasserna. Vi hafva likväl för vår del med tillfredsställelse förnummit de liberala åsigternas seger i detta fall, äfven inom det höglofliga ståndet, icke just för de nyss anmärkta fördelarnes skull, utan för den oberäkneligt stora både industriela och isynnerhet moraliska vinst, son deraf kan väntas. Desto mindre glädjande är det att, så snart det gällde blotta möjligheten för de byråkratiska intressena att göra någon den aldra obetydligaste eftergift eller uppoffring, nu som förr finna ett motstånd, kompakt som ett berg. Den som eljest, utan förutfattad mening, från läktaren åhörde debatten å riddarhuset sistlidne lördags f. m. i skatteförenklingsfrågan, kan icke ett ögonblick tveka å hvilken sida både den klaraste rättvisa, de Bästa skäl och den största talang funnos. Den egentliga punkt, bvarom tvistades, var frågan, huruvida det i allmänhet öfverensstämde med K. M:ts proposition och Rikets Ständers beslut vid förra riksdagen, att vid en blifvande: reduktion af räntepersedlarne förvandla en hufvudpersedel till andra persedlar, och specielt att utbyta dagsverksräntan mot spanmål, kött, smör, 1 stället för att förvandla den till penningar. Ämnet är temligen kärft, ehuru debatten derom var rätt liflig. Viämna ej heller nu dermed specielt sysselsätta våra läsare. då det blir tillfälle att i vår riksdagsafdelning lemna kännedom om debatten. Vi vilja här endast fästa uppmärksamhet dervid, att hvad minoriteten fordrade icke bestod i mer än en återremiss för sakens förnyade, mindre ensidiga och inkrånglade behandling istatsutskottet, än i det nu aflitna betänkandet. För denna omarbetning anfördes de mest giltiga argumenter, och man tycktes i öfrigt, med något slags klokhet och förutseende, bordt derför hafva mer än grundade poltiska skäl, dels uti den af borgareoch bondestånden enhälligt beslutade återförvisningen af ärendet, dels uti den omständigheten att utskottet i flera väsendtliga punkter föreslagit förändring af Kongl. Maj:ts proposition, och att åtskilliga af de