ufvudpersedel. Utskottet har derjemte till
ndra persedlar utbytt en mängd sådana, som
cke ens blifvit föreslagna att särskildt bibe-
ållas såsom kufvudpersedlar och hvilka följ-
ktligen väl således ovilkorligen måste anses
åsom småpersedlar, t. ex. delar af oxar, kor,
år, lam ete. I sanning, om man bedröfvas
fver en regering och en finansminister, som
san framkomma med ett dylikt underhaltigt
örslag, så har man lika litet anledning att
ara stolt öfver en delegation af det skatt-
lragande folkets representanter, hvilken lem-
var sitt understöd åt dylika åtgärder, som,
ångt ifrån att leda till en förbättring af det
nuvarande förhållandet och bereda en öfver-
vång till en i framtiden mera ändamålsenlig
reform, otvifvelaktigt skulle komma att icke
lott förhöja skatterna för den nog förut
ryckta jordbrukaren, utan tillika ytterligare
befästa det nuvarande olämpliga systemet, att
bestämma skatter att utgå 1 persedlar, då man
eger tillgång på mynt eller penningar.
— En fråga, som står i närmaste samman-
ang med skatteförenklingsreformen är om
ipphörande af kammarkollegii befogenhet att höja
narkegångspriserna utöfver de vid markegångs-
sättningarne bestämda belopp. ienna fråga har
hittills varit allt för mycket förbisedd, men
lå nu nämnde reform åter förekommer till
behandling hos riksstånden, bör uppmärksam-
net fästas äfven å denna del af ärendet.
Som man vet har kammaradvokatfiskalen
ill åliggande att granska markegångstaxorna
och att följden af denna granskning och de
anmärkningar han dervid gjort, ofta varit för
höjning af de utsatta priserna, är nogsamt be-
kant för alla räntegifvare. Att någon nedsätt-
ning i priserna på denna väg skall ske, kom-
mer icke 1 fråga.
Xfven på enskilda räntetagares besvär har
kammarkollegium ej så sällan uppsatt marke-
gångspriserna. I båda fallen erhålla dessa
uppsättningar skenet af godtycklighet, ty hvar-
ken markegångssättarne eller räntegifvarne hö-
ras öfver påståendena om uppsättningen och
blifva således icke i tillfälle att försvara sina
beslut eller sin rätt emot dem som deri yrka
rubbning och tillökning i skattebördorna. Rän
tegifvarne få kännedom om resultatet af dessa
tillgöranden först då kungörelserna om pris-
förhöjningarne uppläsas.
Då man nu vill reformera sättet för grund-
skatternas utgörande, och föreger att dermed
äfven åsyfta att befria de skattskyldige från
de otaliga prejerier och den massa af god-
tycklighet, som här förefinnes, synes det så-
ledes äfven vara tid att skilja markegångs-
priserna från alla uppsättningar af kammar-
kollegium. Få de fortfara skola de natur-
ligtvis kunna betydligt inverka på de s. k.
medelprisen, och huru man än till de skatt-
skyldiges betryggande bestämmer grunderne
för markegångssättnin en, finnes ingen säker-
het för den, så länge det af hvarjehanda till-
fälligheter kan bero att deri sedermera göra
rubbningar. De äro för öfrigt oförenliga med
folkets sjelfbeskattningsrätt och böra för ingen
del vara behöfliga efter den nya metoden för
markegångsprisernas bestämmande, hvilken
snarare hotar att lända räntegifvarne till skada
genom höga priser än räntetagarne eller stats-
verket genom för låga.
Vi hoppas att riksstånden, vid prötninge:
af skatteförenklingsfrågan, egna synnerlig upp-
märksamhet åt omförmälda angelägenhet samt
att åtminstone räntegifvarne icke förgäta, att
jemväl i denna del bevaka rättvisans och
billighetens fordringar.
a