ufvudpersedel. Utskottet har derjemte till ndra persedlar utbytt en mängd sådana, som cke ens blifvit föreslagna att särskildt bibeållas såsom kufvudpersedlar och hvilka följktligen väl således ovilkorligen måste anses åsom småpersedlar, t. ex. delar af oxar, kor, år, lam ete. I sanning, om man bedröfvas fver en regering och en finansminister, som san framkomma med ett dylikt underhaltigt örslag, så har man lika litet anledning att ara stolt öfver en delegation af det skattlragande folkets representanter, hvilken lemvar sitt understöd åt dylika åtgärder, som, ångt ifrån att leda till en förbättring af det nuvarande förhållandet och bereda en öfvervång till en i framtiden mera ändamålsenlig reform, otvifvelaktigt skulle komma att icke lott förhöja skatterna för den nog förut ryckta jordbrukaren, utan tillika ytterligare befästa det nuvarande olämpliga systemet, att bestämma skatter att utgå 1 persedlar, då man eger tillgång på mynt eller penningar. — En fråga, som står i närmaste sammanang med skatteförenklingsreformen är om ipphörande af kammarkollegii befogenhet att höja narkegångspriserna utöfver de vid markegångssättningarne bestämda belopp. ienna fråga har hittills varit allt för mycket förbisedd, men lå nu nämnde reform åter förekommer till behandling hos riksstånden, bör uppmärksamnet fästas äfven å denna del af ärendet. Som man vet har kammaradvokatfiskalen ill åliggande att granska markegångstaxorna och att följden af denna granskning och de anmärkningar han dervid gjort, ofta varit för höjning af de utsatta priserna, är nogsamt bekant för alla räntegifvare. Att någon nedsättning i priserna på denna väg skall ske, kommer icke 1 fråga. Xfven på enskilda räntetagares besvär har kammarkollegium ej så sällan uppsatt markegångspriserna. I båda fallen erhålla dessa uppsättningar skenet af godtycklighet, ty hvarken markegångssättarne eller räntegifvarne höras öfver påståendena om uppsättningen och blifva således icke i tillfälle att försvara sina beslut eller sin rätt emot dem som deri yrka rubbning och tillökning i skattebördorna. Rän tegifvarne få kännedom om resultatet af dessa tillgöranden först då kungörelserna om prisförhöjningarne uppläsas. Då man nu vill reformera sättet för grundskatternas utgörande, och föreger att dermed äfven åsyfta att befria de skattskyldige från de otaliga prejerier och den massa af godtycklighet, som här förefinnes, synes det således äfven vara tid att skilja markegångspriserna från alla uppsättningar af kammarkollegium. Få de fortfara skola de naturligtvis kunna betydligt inverka på de s. k. medelprisen, och huru man än till de skattskyldiges betryggande bestämmer grunderne för markegångssättnin en, finnes ingen säkerhet för den, så länge det af hvarjehanda tillfälligheter kan bero att deri sedermera göra rubbningar. De äro för öfrigt oförenliga med folkets sjelfbeskattningsrätt och böra för ingen del vara behöfliga efter den nya metoden för markegångsprisernas bestämmande, hvilken snarare hotar att lända räntegifvarne till skada genom höga priser än räntetagarne eller statsverket genom för låga. Vi hoppas att riksstånden, vid prötninge: af skatteförenklingsfrågan, egna synnerlig uppmärksamhet åt omförmälda angelägenhet samt att åtminstone räntegifvarne icke förgäta, att jemväl i denna del bevaka rättvisans och billighetens fordringar. a