15. Gjordes följande tillägg: 1 I linneväf 2
sk. och 1 T kläde 4 sk.
22. Afsl-gs första punkten och beslöts, efter y
kad återremiss för utskottets utredande af tolager
som bestreds, att ingå med underdänig anhällan ti
Kongl. Maj:t att vidtaga sådana ätgärder, som ästac
komma en reglering af tolagen.
Sedan sålunda bevillningsutskottets betänkande A
3 blifvit genomgånget, hemställde grefve Gyldenstol
pe, att, i likhet med sista riksdagen, diskussione
härom måtte utgå ur protokoilet, hvarvid hr v. Hart
mansdorff anmärkte, att till efterverlden borde förva
ras de två tal, som grundlaggt behandlingen af tull
frågan, nemligen hr Hjertas, om menniskokärleken
och hr Brakels, om statshushällningen.
Statsutskottets betänkande n:o 93, angående skatte
regleringen, begärdes på bordet, och sattes först på
föredragningslistan till nästa lördag.
Lagutskottets betänkande n:o 26, angående 15
Ärfdabalken, föranledde några anmärkningar af h
Carleson, hvilka besvarades af grefve E. Sparre, hvar
efter det bifölls.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-utsk:s utlåtande n:c
79, i anledning af äterremiss af utskottets betänkande
angående utvidgande af mosaiske trosbekännares rät
tigheter, lades till handlingarne med vidblifvande af
förra beslutet, efter votering med 42 ja mot 23 nej.
som ville antaga en inbjudning från bondeståndet at:
förena sig i dess beslut; hvarjemte inbjudning beslöts
till preste- och borgareständen att förena sig i ridd.
och adelns beslut.
Iokomna bankoutskottets betänkande n:o 33 och
lagutsk:s n:o 29 bordlades.
—
Presteståndet.
Plenum den 17 kl. 10 f. m.
Först föredrogs Ekonomiutskottets betänkande n:o
84, som afser förändradt användande till pensions-
anstalt för prestenkor af de under vakanstid nu stif-
tens kassor tillkommande medel.
Biskop Annerstedt har vid frågan om prostetunnans
användande anmärkt att åtskilliga kassor, såsom stiftens
byggnadskassor, cassa Consistorii med flere, skulle
derpå blifva mycket lidande, samt nu det sista medlet
dertill borttagas; dock, huru önskvärdt det än vore
att få en pensionsanstalt för presters enkor och barn,
kan talaren ej annat än med ett bekymradt öga motse
den framtid, som för läroverken genom detta förslag
skulle uppstå, och då undervisningen bör vara kär för
presteständet, som anser sig för bildningens mälsmän.
och hvilken genom detsamma skulle skadas, afslår
talaren för sin del, och föreställer sig motsatsen hafva
mer utseende af större omsorg om efterkommandes
fördel än fäderneslandets allmänna gagn.
Denna åsigt delades åeremot icke af följande ta-
lare: prostarne Melen, Lindberg, Qviding, doktorerne
Broman, Sandberg, Björkman, Säve, Abr. Nordström,
Björling, professor Lindgren, komminister Beckmar
samt doktor Nordlander. Dessa talare ansägo det ej
vara presterskapets skyldighet att förse staten mec
skolhus; denna skyldighet kan ej tillhöra nägon an-
nan än staten sjelf. Denna bör draga omsorg om
slägtets uppfostran, synnerligast i en tid, då man gör
allt hvad man förmår att lösrycka skolan från kyr-
kan, vid hvars hjerta den förr, lik en älskad dotter,
hvilade. Församlingen har äfven rätt att fordra detta,
då härigenom en möjlighet kunde beredas att slippa
de mänga nådären, under hvilka dess vård, lem-
nad ät en vicarius, mindre omsorgsfullt tillses. —
let kan visserligen taga sig bra ut att bära fäder-
nenslandets bästa på läpparne; men det kan ej vara
ikgiltigt om presters enkor och barn skola efter bort-
sängen ur tiden af det stöd de i familjefadren egt,
lemnas ät nöd och behof.
Hofpredikanten Wensioe sämt professor Bring, under
erkännande af det goda i saken, ville hafva äterre-
niss, på det uti skrifvelsen skulle ingå den önskan,
utt konungen efter utredande af läroverkens förlust,
nätte till nästa riksdag inkomma med proposition om
lennas ersättande af statsverket. Biskop Annerstedt bad
å anmärka att presterskapet och kyrkan ej voro equiva-
enta begrepp, det förra är blott den sednares tjenare,
ch om något blifvit borttaget från kyrkan, har detta
vorttagande ej gällt presterna, dess tjenare. — Eko.
womiutskottets betänk. nr 85, om koleraspärrningar
ch karantäner, diskuterades länge, hvarefter antogs
tt af doktor Gumeelius uppgjordt skrifvelseförslag,
f ungefär samma syfte som utskottets, men ställdt i
ner allmänna ordalag och lemnande mer detaljbe-
tämmelserna åt regeringen. — Statsutskottets betän-
ande nr 91 gaf äfven anledning till en diskussion
om föranledde återremiss. För båda dessa betänkan-
an ckall raodacgäralca fälla