Iskulle genast sluta oss till vestmakterna, vår s I naturliga allierade, så framt vi böra antaga a Ryssland vid första tillfälle skall vilja tving ajoss att till sin fördel frångå vår neutralite För oss vore en sådan handling endast e sjelfförsvar, ett nödvärn för vår sjelfständig -) het, medan ett anfall från Ryssland unde alvintern måste, åtminstone i våra ögon, få ef .jhimmelsvidt olika utseende. Hvad var de 1 I Svenska Tidningen sjelf i förgår sade om de fl der tryckningen på porten till vårt eget hus il Det var naturligtvis i Svenska Tidningens ögo ej nog fosterländskt att tillbakavisa den tryck ningen, så vidt den kom från östra hållet, in nan porten instörtar, Slutligen få vi oss en liten korpralslexa a det vanliga slaget, för det vi skulle uppskat tat våra stridskrafter för lågt, då vi endas nämnt 30,000 man såsom en sannolik skan. dinavisk kontingent. Denna lexa är någo löjlig å Svenska Tidningens sida, då samm: tidning mot oss nyligen polemiserat i afse. ende på en i vårt blad intagen tredubbelt hö. gre beräkning af våra möjliga stridskrafter Den ofvanstående siffran anfördes af OS8, Såsom af sammanhanget är klart, endast exem. pelvis, men alldeles icke såsom det högsta Sverge borde ställa i händelse vi aktift uppträda öster om Finska viken, och det af den simpla anledning att vii sådana saker heldre säga för litet än för mycket. I alla fall kommer det för de vestra makterna mindre an på ett tusental mer eller mindre, som Sverg: kan uppställa, än på den omätliga fördel vårt deltagande, äfven med en mindre styrka, skulle gifva dem genom det fullständiga öppnandet af våra hamnar och vårt område för deras landoch sjömakt, och lättheten att från vårt land operera mot den närbelägna fienden. oo Finska och Ryska posterna hafva, då tidningen lägges i press, ännu icke anländt, men väntas omkring kl. 6 e. m. — I Blekingsposten för den 9 dennes läses följande stränga, men beklagligtvis ofta nog väl grundade omdöme om våra moderna flickpexsioner: Nyligen läste vi uti en af landsortstidningarne en annons, utgången frän en af nutidens moderna flickpensioner. Den innehöll, som vanligt, en lockande beskrifning på allt, hvad i pensionen skulle få inhemtas, och deruti läg ingenting besynnerligt; men bland sjelfva skolsalens företräden funno vi att utsigten var ät kyrkogärden! Ja väl! utsigten från våra vanliga så kallade flickpensioner är ej sällan åt kyrkogärden, hvilken blir ista klassflyttningen! Redan vid 4 å 3 års ålder vingas den späda flickan, att såsom en gammal marona sitta stilla åtta till tio timmar em dagen med oken i hand och tärar i ögat. För omvexlings skull år hon, kanske vid något mera framskriden älder, ära sig moderna handarbeten, hvilka skola i hemmet tgöra expositionsartiklar. Sedan taga fran elska och tyska grammatikorna, geogratien, histoien, 0. s. v. sin dryga tid och omtaaka, och om lickan har eller icke har musikalisk öra — det gör et samma — skall hon gymnasti sera med fingrarne å pianot. Vid 15 eller 16 års älder är den ungs redborgarinnan en bildad do a, beredd att intaga sin lats i den eleganta verl ops salonger. Men hvad ar bon vunnit på Sin anga pensionstid? Vi vilja nu j tala om den intel ektuella vinsten. Har den unga vinnan vunnit i fysiskt afseende? Hafva hennes roppsliga kraf! utvecktat sig jemte själens, — förändets? Bl-nd hundra fall svara vi ett bestämdt nej ör de 90, Ofta utgår hon från pensionen med döen I rymd i det hjerta, der helsan eljest sä gerna ill throna, ty allt möjligt göres för att få henne att lomstra säsom en praktblomma i vexthuset, utan att ågon enda tanke riktas dität, att praktblomman dock väste förflyttas ut i det fria — för att tvina bort! åsom det nu går, är steget från skolsalen till kyrkoirden helt, kort, och utsigten frän den förra till den dnare tid fris ska, en