I- skulle genast sluta oss till vestmakterna, vår
s I naturliga allierade, så framt vi böra antaga a
- Ryssland vid första tillfälle skall vilja tving
ajoss att till sin fördel frångå vår neutralite
För oss vore en sådan handling endast e
sjelfförsvar, ett nödvärn för vår sjelfständig
-) het, medan ett anfall från Ryssland unde
alvintern måste, åtminstone i våra ögon, få ef
.- jhimmelsvidt olika utseende. Hvad var de
1 I Svenska Tidningen sjelf i förgår sade om de
fl der tryckningen på porten till vårt eget hus
il Det var naturligtvis i Svenska Tidningens ögo
ej nog fosterländskt att tillbakavisa den tryck
ningen, så vidt den kom från östra hållet, in
nan porten instörtar,
Slutligen få vi oss en liten korpralslexa a
det vanliga slaget, för det vi skulle uppskat
tat våra stridskrafter för lågt, då vi endas
nämnt 30,000 man såsom en sannolik skan.
dinavisk kontingent. Denna lexa är någo
löjlig å Svenska Tidningens sida, då samm:
tidning mot oss nyligen polemiserat i afse.
ende på en i vårt blad intagen tredubbelt hö.
gre beräkning af våra möjliga stridskrafter
Den ofvanstående siffran anfördes af OS8, Så-
som af sammanhanget är klart, endast exem.
pelvis, men alldeles icke såsom det högsta
Sverge borde ställa i händelse vi aktift upp-
träda öster om Finska viken, och det af den
simpla anledning att vii sådana saker heldre
säga för litet än för mycket. I alla fall kom-
mer det för de vestra makterna mindre an på
ett tusental mer eller mindre, som Sverg:
kan uppställa, än på den omätliga fördel vårt
deltagande, äfven med en mindre styrka, skulle
gifva dem genom det fullständiga öppnandet
af våra hamnar och vårt område för deras
land- och sjömakt, och lättheten att från
vårt land operera mot den närbelägna fienden.
oo Finska och Ryska posterna hafva, då
tidningen lägges i press, ännu icke anländt,
men väntas omkring kl. 6 e. m.
— I Blekingsposten för den 9 dennes läses
följande stränga, men beklagligtvis ofta nog
väl grundade omdöme om våra moderna flick-
pexsioner:
Nyligen läste vi uti en af landsortstidningarne en
annons, utgången frän en af nutidens moderna flick-
pensioner. Den innehöll, som vanligt, en lockande
beskrifning på allt, hvad i pensionen skulle få in-
hemtas, och deruti läg ingenting besynnerligt; men
bland sjelfva skolsalens företräden funno vi att utsig-
ten var ät kyrkogärden!
Ja väl! utsigten från våra vanliga så kallade flick-
pensioner är ej sällan åt kyrkogärden, hvilken blir
ista klassflyttningen! Redan vid 4 å 3 års ålder
vingas den späda flickan, att såsom en gammal ma-
rona sitta stilla åtta till tio timmar em dagen med
oken i hand och tärar i ögat. För omvexlings skull
år hon, kanske vid något mera framskriden älder,
ära sig moderna handarbeten, hvilka skola i hemmet
tgöra expositionsartiklar. Sedan taga fran
elska och tyska grammatikorna, geogratien, histo-
ien, 0. s. v. sin dryga tid och omtaaka, och om
lickan har eller icke har musikalisk öra — det gör
et samma — skall hon gymnasti sera med fingrarne
å pianot. Vid 15 eller 16 års älder är den ungs
redborgarinnan en bildad do a, beredd att intaga sin
lats i den eleganta verl ops salonger. Men hvad
ar bon vunnit på Sin anga pensionstid? Vi vilja nu
j tala om den intel ektuella vinsten. Har den unga
vinnan vunnit i fysiskt afseende? Hafva hennes
roppsliga kraf! utvecktat sig jemte själens, — för-
ändets? Bl-nd hundra fall svara vi ett bestämdt nej
ör de 90, Ofta utgår hon från pensionen med dö-
en I rymd i det hjerta, der helsan eljest sä gerna
ill throna, ty allt möjligt göres för att få henne att
lomstra säsom en praktblomma i vexthuset, utan att
ågon enda tanke riktas dität, att praktblomman dock
väste förflyttas ut i det fria — för att tvina bort!
åsom det nu går, är steget från skolsalen till kyrko-
irden helt, kort, och utsigten frän den förra till den
dnare tid fris
ska, en-