deruti är en annan af Stobges fiender — den bittraste
och nedrigaste af dem alla — Gyllensten. - i .
— Gvyllensten! utbrusto Mathilda och Cecilia på en gång.
Majoren ga! icke akt på den unga flickans utrop, utan fortfor:
— Ja... just denne Gyllensten, din förre mans sy-
sterson, Mathilda. Föreställ dig... han har i Dresden
begått det afskyvärdaste mord... En ung förmäm flicka,
till hvilken han friat och fått afslag, har fallitt ett offer
för hans himd.
— Store Gud... hvad säger du?
— Han hade redan begifvit sig på flykten och skulle
måhända undkommit, om han icke vid poststaticonen utan-
för Dresden blifvit uppehållen af — Stobåe. NYog af...
han har blifvit gripen och ställd till rätta. Hans pro-
cess blir troligen kort, ty den mördade flickaans anför-
vandter skola nog dra försorg om att ingem nåd kan
komma i fråga.
— O min Gud! — utbrast fru Loos — hvilket vild-
djur i menniskogestalt. — De båda makarne märkte icke
att Cecilia hastigt aflägsnat sig. Uppkommen på sin
vindskammare, hedsjönk den unga flickan på knä.
— Himmelens Gud, jag tackar dig! — utbrast hon
— för det du låtit rättvisa vederfaras den brottslige . . .
Nu kan jag hoppas att innan kort få afkasta den mask,
som jag till min förtviflan nödgats bära... Nu skall
Jag snart ega rättighet att kasta mig för denna ädla och
milda frus fötter, och säga henne allt... samnt sedan
itervärda till det hem som Jag tvingats att öfverggif-
Men ännu är ej tiden inne, och om han kor - på : så
är han icke finna mig här . . . Jag måe: -ssmMAer AI
vort. till Dresden, om jag ocke? ste bort-hätirifrån s
ånga vägen. Är Gyllene va skall vandra hela 3
rottsliga hufvud fs! ens dom fälld .. er am
Morgonen e7- ut... då skall jag återvänada:
rten, Fe -4ter detta uppträde Hade ecillin lem
en gen visste hvart hon tagit vägen, ockh cn
-UVBLTANNaste efterspaninga onde LT varken n . .
eller han Sar kun. Acera dager
Ss fru u tä a u Fegra Å
ednare erhöll fa Loos oe spår. Men Ove; nebåll
ma.
sp NOnymt bref, h var:s ne
Ogsta grad öfverrask y et, hen
skad 2 YI NVade
ch hennes ma e henne, och förm, Add af
Mi . . n
Tesa till Sverge. musta sig till först Sa0ns.)
. 3
HSE IIISIRRIIIIE SEE