Bondeståndet.
Plenum den 16 Maj, e. m.
Protokollsjustering och bestämmande af föredrag
ningsdagar för några betänkanden upptog hela tiden
Plenum den 17 Maj f. m.
Ekonomiutskottets betänkande n:o 85, tillstyrkande
upphörande af inrikes spärrningar emot kolera, biföll;
utan diskussion.
Bevillningsutskottets betänkande n:o 10, om stämp.
lade pappersafgiften, bifölls i allo utom i följande
delar:
frågan om kartering af fastebref på ärfd egendom,
återremitterades, på det i sjelfva författningen måtte
införas ett tydligt förklarande, att sådana fastebref
ej skola draga större kartering än vanliga protokolls-
utdrag;
den om kartering af undantagskontrakter, hvarvid
utsk:s framställning afslogs och man beslöt att det
skulle förblifva vid det gamla;
en-procent-afgiften vid ombyte af rusihällsegare,
nedsattes till en per mille; Å
tidningsstämpeln, som nedsattes till hvad den varit
före förra riksdagen, oci
den föreslagna makuleringsafgiften, som afslogs.
I fråga om kartering af fastebref på ärfd egendom
fördes en lång diskussion derom, huruvida utskottets
förslag var tillräckligt tydligt eller icke, och hvilken
slutades med votering, som utföll med 34 för äterre-
miss emot 32 som voro för bifall.
Utskottets förslag om alla undantagskontrakters kar-
tering med 24 sk. karta, yrkade Ola Svensson måtte
afsläs, emedan det skulle bli tryckande för mängen
fattig, och till hans mening slöt ståndet sig enhäl-
ligt.
I fråga om en-procent-afgiftens vid ombyte af rust-
hållare talade Ola Månsson och Ola Svensson för dess
nedsättande till en per mille, och ingen motsatte sig
dem.
När det blef fråga om tidningsstämpeln, uppträdde
först vice talmannen Svartling och yrkade nedsättning
till hvad denna afgift utgjort före 1851. Ola Måns-
son, Petter Mårtensson, Sahlström och många andra
instämde.
Johan Persson från Upsala län anförde: Jag kar
för min del icke godkänna sädana beskattningar, son;
förhindra spridandet :f kunskap och upplysning sam:
försvåra underrättelser om tidens tilldragelser, han
delns och rörelsens gång, upptäckter inom vetenska-
pernas och uppfinningar inom konsternas, manufak-
curernas, slöjdernas, jord- och bergsbrukens områden
m. m. Hvirje svärighet som lägges derför, måst
verka menligt på ett lands välfärd, samt tillbakasätta
less befolknings så väl intel ektuella som materiellz
srafter, efter de lyckligare länders, der klokare sy
stemer, lättare kommunikationer och en fri verksam-
het gynna menskliga vetandets och företagsamhe: ens
sträfvanden. Hvarje beskattning lagd på sjelfva pro
Iuktionen, denna vare sig äf hvad slag som heldst,
skall nödvändigt försvåra den; och detta gäller i allt,
likamycket för litterär, som all ahnan vörksamhet.
Då i värt land, utom de naturliga hinder, som i
öfrigt finnas för tidningslitteraturens framgäng och
utbredande, genom de långa afstånden, befolkningens
sleshet och kommunikationsmedlens deraf följande
långsamhet m. m.; man tillika nödgas beskatta tid-
noingspressen, för att betäcka postverkets kostnader i
och för tidningsafsändningen; bör man taga i betrak-
tande, att ej genom denna beskattnings höga belopp
försvåra för hela folket begagnandet af de fördelar,
som tidningarne i allmänhet obestridligen medför:.
Lagstiftaren är i detta afseende skyldig att ej lita
förleda sig af ropet om de missbruk hvartill en eller
annan tidning kan göra sig skyldig, och om de miss-
tedande satser, som af en eller annan författare kunnz
drifvas o. s. v. Partirösten är i det afsceendet plig-
tig att tystna; ty det är folkets och endast folkets
rätt, att få deruti fälla dom och följa sin öfverty-
gelse. Nog af: för den ene, som den andre, är det,
såväl i fråga om lifvets andliga som timliga behof,
af stort värde att kunna följa, icke allenast bildain-
gens och upplysningens, utan äfven handelns- och nä-
ringslifvets an elägenheter. Ja, man borde snarare
kunna utgå från ded synpunkt att de förmögna sam-
bällsklasserna, på hvilka väl egentligen beskattningen
borde hvila, om den vore rättvist fördelad, helldre
skulle uppoffra litet mera för tidningslitteraturens un-
derlättande, än att söka kasta bördan derför på de
mindre förmögne, hvilket dock alltid blifver en följd
af hvarje, äfven så ringa stämpelafgift för tidnin-
garne. Det är nemligen ett alldeles falskt och för-
villande begrepp, att en sådan afgift träffar tidnings-
utgifvaren. Denne befriar sig nog derifrån, genom pri-
set på sin tidning; och han gör detta hos oss, med
sä mycket mera skäl, som han ju är underkastad en
ganska betydlig inkomstbevillning. Det är således
den tidningsläsande allmänheten som beskattas; och
då största delen af folket är i ringa vilkor, försväras
således för denna tillfredsställandet af ett, genom
samhällsskickets utveckling numera ständigt växande
behof.
Men om man således med skäl kan säga, att tid:
ningsstämpelafgiften snarare borde borttagas än fin
nas, så vill jag dock ej gå så längt, emedan i vårs
förhällanden det kan vara skäl att staten bemtar nå-
gon ersättning för postverkets utgifter. Denna er-
sättning var likväl fullt tillräcklig, sådan som stämpel-
afgiften var stadgad före sista riksdagen; och den
förhöjuing, som då beslutades har ganska mycket för-
dyrat tidningarne, samt obestridligt härdast drabbat
de mindre landsortstidningarne, hvilka dock till följe
af det förökade behofvet af underrät elser om egnt
bygders tilldragelser och förhällanden blifva för mas-
san af befolkningen alltmer oumbärliga.
Då nu dertill kommer, att de ersättningar, som
postinrättningens tjenstemän direkte uppbära för tid-
ningsafsändningen, utgöra ganska betydliga bidrag
till deras inkomster, hvilka ökas i samma mån son.
tidningslitteraturenp utbredes, så synes mig att statens
större inkomst af tidningsstämplingen är alldeles obe
höflig, oeh att stämpelafgiften derföre bör återföras
till hvad den var till och med år 1851.
Med Johan Persson instsmde nästan hela ståndet.
Anders Jonsson från Skaraborgs län fann sig före
kommen af de förre, afstod derföre från att yttra sig
och instämde med dem.
Anders Persson från Örebro län, Nils Nilsson från
Wermland och Nyqvist talade i samma anda som vice
almannen Svartling och Johan Persson. Likaså Sahl-
tröm, som ansåg ett sådant beslut utgöra en opi-
Honsyttring af ståndet, bevisande att det icke är lik-
siltigt för hvad som befrämjar upplysniogen. Endast
Petter Jönsson talade för den nuvarande stämpelafgif-
ens bibehällande; han fick icke heller mer än tre a8
yra ledamöter att instämma med sig, och då ned-
ättningsmeningen vid besvarandet af propositionen så
odt som enhälligt gaf sig tillkänna, förklarade han,
som sällan reserverar sig emot ständets beslut, att
an dock i detta fall ville reservera sig; men om
eservationen blef han alldeles ensam.
Ekonomiutskottets betänkanden Js 87, 88 och 92
iföllos utan diskussion. Samma utskotts betänkande
5 90, ifråga om de gamla religionsböckerna, bifölls
:kså på yrkande af Ola Månsson, f. talm. Nils Pers- 2
2 och Erik Jansson från Dalarne, ehuru Petter Jöns-
mA
n och Nyqvist förordade äterremiss. l
ÅTTEGÅNGS- och POLISSAKER. ar
— Under loppet af de sednare veckorna aller ale fot