ÖFVERSTE STOÖREE ELLER HOLSTEINSKA PARTIET. — Hvilken ed fordrar ni? — Ni måste svära vid er själs salighet, att aldrig, så länge Gyllensten lefver, gifva tillkänna hvem ni är... Ni måste vara död för hela verlden, och ni får icke återvända till Sverge så länge er fiende ännu är i lifvet. — Och om jag icke vill aflägga denna ed? — Då måste ni dö, — sade mördaren i det han åter fattade sitt fruktansvirda vapen. Cecilia ryste. Hvad skulle hon göra? Det återstod för henne ingenting annat, än att atligga den ed som bofven fordrade. Hon svor således . .. svor vid sin själs salighet, att aldrig yppa det ringaste om sina förra öden, om sitt namn eller sin ställning, att lemna Sverge, och att aldrig återvända dit så. länge Gyllensten lefde. — Och nu måste: ni följa mig till kusten, — fortfortfor bofven, i det han fattade henne i armen. — På det första fartyg, som vi träffa, går ni öfver till Tyskland. Jag lemnar eer icke förr, än jag ser er vara väl ombord. 3 Genom skogar och ödemarker släpade han den unga flickan, mera död än lefvande, med sig. Eter ett par dagar hade de uppnått kusten. Utmattad, förtviflad, nästan döende, såg sig Cecilia inom kort inspärrad under däcket på ett fartyg, som med fulla segel lemnade fäderneslandets älskade kuster. 4 Hon hade då åter förlorat allt . . . ända till sitt namn... Ja... ty den förfärliga ed, som hennes tillämnade mördare företstafvat henne, förbjöd henne till och med att begagna det namn, som hon från barndomen burit. — Hvarför är jag väl född, — frågade den unga flickan sig sjelf, — då jag den ena gången efter den ) Se A. B. N:is 53, 55—57. 59, 61—065, 68, 70. 72, 73, 76, 77, 80,82, 84, 88, 87, 89, 92, 94, 97, 98, 100, 101, 104 : 108,-och 1103