STOCKHOLM, den 17 Maj.
1 FR Se Så fe få ör 3
Korrespomdens-artikel från
. Lan
krigsteatern vid Donau,
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Siebenbirgisk-Wallachiska gränsen
den 27 April 1854.
De genom flera tidningar redan utbredda
underrättelserna att ryssarne på flera ställen
genombrutit Frajansvallen kunna ännu icke
anses grundade, utan höra blott till ryktena.
Tvärtom hafva resande medfört den under-
rättelse, att ryssarnes vapenlycka alldeles icke
är så stor som några berättelser vilja låta på-
skina. Olyckligtvis har deremot den ledsam-
ma tidningen om Fokschans brand bekräftat
sig. Stadens wallachiska del är nästan helt
och hållet lagd i aska. Sex ryska hospitaler
blefvo lågornas rof, och man hade knapt tid
att rädda de sjuka. Af deryska magasinerna
äro äfven flera förstörda. Just vid furst Gort-
schakoffs ankomst, hvilken begifvit sig dit
för att emottaga furst Paskiewitsch, utbröt el-
den, so n med en rasande hastighet grep om-
kring sig bland de många trähusen. En an-
nan för handeln särdeles sorglig nyhet blef i
går här bekant. General v. Schilder har un-
derrättat agenten för österrikiska Lloyds i
Galacz, att han ämnade till Sulinamynningen
afsända en mängd med jord fyllda fartyg,
derstädes sänka dem och de-igenom helt och
hållet spärra skeppsfarten på densamma.
Om redan grannprovinserna hårdt träffas af
etta onödiga krig och deras invånare högt
förbanna detsamma, huru mycket mera upp-
retad och missnöjd skall icke sinnesstämnin-
gen vara bland Moldaus och Wallachiets in-
vånare, som omedelbart lida af ockupationen.
Följande utdrag ur ett bref från Jassy kan
tjena som bevis på sinnesstämningen derstä-
des:
Eb Truppmarscherna från det inre Ryssland fortfara
ännu oafbrutet. Deras underhåll i de städer och byar,
der krigarne rasta, kmnas med största välvilja gra-
tis. Dock tror jag nig ej kunna kalla denna väl-
vilja moralisk, utan snarare tvungen. Mången sol-
dat är icke nöjd med undfägnaden på stället, utan
fordrar Sfven förtärivg med på vägen, och i stället
för ersättning eller ätminstone ett Bogda proste ( Gud
återgälde er det), händer det icke sällan att de gifva
en af de bekanta ryska örfilarne, och likväl måste
folket alltid lemna qvitton, hvilka intyga att allt blif-
vit kontant betalt och att trupperna uppfört sig sä-
som det anstär verkliga kristna. Men Gud allena vet
med hvilket mynt många af de våra blifva betalta.
Jag känner hvarken någon moralisk eller naturlig lag,
som bjuder oss att uppoffra allt, äfven det vi icke
hafva, för vära grekiska trosbröders befrielse, hvilkas
blodsförvandter genom allehanda hotelser, sina fri-
skaror m. m. undergräva värt fädernesland, vårt lugn
och vär själafrid ;
fSamme korrespondent omtalar, att det blif-
vit tillkännagifvet för Jassys invånare, att en
kår frivilliga inom kort är att vänta från Ryss-
land, och att hvar och en vid dess ankomst
bör noga efterse sn egendom, emedan man
ej tänker fästa afseende vid någon lags kla-
san. Man tror att dessa frivilliga äro allting
annat än oförvitligt folk. ?
ExHuru det i allmänbet står til; med den ry-
ska ortodoxien, derom kurde vi här 1849
göra oss ett ungefärligt begrepp. Vi lärde
känna några officerare, som sade sig vara
protestanter och liflän gare, men tillika för-
säkrade att de på 1, år ej kunnat komma i
någon protestanti-,k
e Å kyrka, utan måste följa
alla den orient fiska kyrkans bruk. Vi sågo
huru en hög fyss, om hvilken vi vissie att
han Var Protestant,, korsade sig framför en
helgonbi,d på en ryysk fana. Dessa liffländare
berättade huru anncorlunda deras svenska för-
fäder haft det. Vii lärde bland dessa office-
rare känna tera rättt bildade personer, hvilka
med en riktig gluppskhet kastade sig öfver
vetenskapliga, isynnerhet historiska böcker.
Inom ett par dagar hade de uppköpt alla ex-
emplar af Rottecks verldshistoria, och alla
böcker af samma slag som funnos i våra bok-
lådor. Hvad tärskte väl dessa män när de
liste om Gustaf Adolf och Carl XI? Hvad
tinkte väl de simpla ryska soldaterna, då de
2 den välmå ende österrikiska bonden njöto
af bans goda?
ågFurst Paskievsitselh har i Fokschan hållit ett
krigsråd med furst Gortschakoff och de an.
ira ryska strategerma, som genom kurirer kal-
2 des från. sina särsskilda kårer. Denna stad
yrde för någon tid blifva furstens hufvud-
varter, ty den ligger vid spetsen af den
rinkel, hvars sidor gå öfvar Braila till Do.
oruds cha och öfver Buckarest till ryssarnes
hufv udstationer vid Donau. General Liiders-
SVr med sin hufvudkår ännu qvar vid Tra-
jansvallen, två dagsresor från Silistria. Rys-
sarne hafva vid Kalarasch erhållit 18,06
20ans förstärkning, hvaraf man kan sluta at
dd e haft för afsigt att der gå öfver Donau, och
ue dan general Liide:s framryckt innesluta Si-
i stria. Men utan aatt turkarne förut lidit ett
we derlag, är detta iicke gerna möjligt. San-
o. likt måste det gula här snart komma til!
t mera betydande slag.
Fk ån säker handl har jag mig bekant, att
arv ; skalk Paskiewitsch förhindrat värfningen för
eki. k-bulgariska frikåren, och helt och hål-
nlöst detta band. Alla tänkande perso-
ril andet glädjas häråt, då dessa korsfarare
iriade landet värre än kossackerna. Fokschans
N Kim Pinas brand läggas dessa friskaror till
rst. Bla nd moldauerne och wallacherne har
letta friby teri ej funnit någon sympati. För
s 05 vv? snvånarne i furstendömena ej nå-
frigt hav fter rysk De hafv:
on länctan Åfter rysk styrelse. e hafva
; AVN h fligt minne från åren 1848 och
lessa gäster 1 nh :a afskräcker dem tillståndet
19, och ännu me mn d -
; dn detta land kom under
I Bessarabien, sec rtodoxa tron förmår till
ryskt välde. Den -
Ah med ej öfvervinna denna antipati för Ryss-